Senaste inläggen

Av Emma - Lördag 9 mars 22:15

Planeringen den här veckan blev inte riktigt som jag hade tänkt mig men jag hann med att göra det jag skulle ändå... Jag har alltid en plan B eller försöker i alla fall se det som att alltid löser det sig. Den här gången löste det sig finemanng och jag fick använda plan B. Jag tog sovmorgon idag, då jag behövde vila ut efter en kort tidssjukdom. Det gick snabbt över... Min älskade farfar fyllde hela 80 jordsnurr i fredags och det skulle vi fira stort med att ha öppet hus i församlingshemmet. I min familj så hjälps vi alltid åt, det betyder i stort sett att farmor bestämmer att något ska göras och sedan ber hos oss att hjälpa till, samtidigt som hon gör precis lika mycket själv. Den här gången hade hon gjort fyra soppor medan min kusin hade gjort en Blomkålsoppa och min ingifta faster hade gjort en ministrone soppa. Den var för övrigt sjukt god. Jag blev nämligen hungrig och var tvungen att äta lite grand. Själv hade jag ställt upp med två tårtor och min mamma gjorde två tårtor. Min farmor hade då gjort tre tårtor typ. Hon hade i för sig gjort glutenfritt och sockerfritt. Jag är inte så bra på sådant, jag gjorde bara laktosfritt. Jag tog sovmorgon i alla fall och hann göra klart tårtorna och åka innnan de första gästerna kom. Vi skulle ha kalas hela dagen så jag skyndade mig inte till församlingshemmet, jag kom dit 12:05 och inte en enda gäst hade kommit. tio minuter senare så kom två gäster och sen kom det inga fler på jättemånga minuter. Jag vandrade mest runt inne i församlingshemmet och visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen. Men vid 13:00 så kom det en massa människor. Då vällde det in folk, min bror och hans pojk kom också en stund för att vara där. Den lilla busen, han sprang omkring och skrattade och var glad hela tiden. Han var till och med så duktig att han tog i hand på folk som han inte ens kände. Han kunde spela piano också, det blir kankse en liten musiker av fasters lilla älskling. Jag vet att vad han än vill göra så kommer han att något som han älskar och brinner för. Min första tårta fick jättemycket beröm av alla. Den var vacker och jag måste säga att jag är nöjd med den också.

 

Det var inte så här min ursprungside såg ut. Jag hade tänkt mig en vit botten med lila prickar på hela tårtan men det blev inte så. När jag satt hemma vid köksbordet så hittade jag ingen bra cirkel. Jag hittade hjärtan och ett pepparkaksmått med en snigel. Jag vet att man kunde ha tagit ett glas för att få till ringar men det här blev bättre. Chokladrosorna har jag köpt. Det där med att tempurera choklad och göra sådant det har jag inte lärt mig än. Det kanske ska stå på min Bucket list!

 

Det här har skulle ha varit ett hav med en öde ö mitt på men det blev inte så . Det blev inte alls som det hade sett ut i min vision så för att rädda upp hela situtationen så det belv en sköldpadda istället   . Den drog visst till sig mer skratt än beröm tycker jag nog. Det var en som blev jätteförtjust och ville ta kort på tårtan innan någon fick skära i den och min kusin hon ville låta huvudet rulla. Pappa tyckte att man skulle flytta huvudet en centimeter och lägga lite hallonsylt emellan som vanligt höll hans bröder med honom. Dessutom trodde dem att det var en Padda! Det är alltid så här när jag gör någonting. Ingen kan aldrig någonsin säga, nämen vad fin Emma. Utan det ska alltid lägga tills något hemskt. Okej dem säger det med ett leende men varenda gång. Jag lyckas ju aldrig göra folk nöjda  . Ja vet att man inte ska bry sig om vad andra säger men ibland är det svårt. Jag tycker alltid när jag försöker att folk alltid lyckas säga något negativt.  Dem såg kankse inte så fantastiska ut men dem smakade tydligen bra. Jag hade en liten kusin som åt tre bitar av den. Så det är väl ett bra betyg hoppas jag. Det var 50-60 talet personer i församlingsgården i alla fall. Jag gick runt och pratade med några i alla fall och sedan hjälpte jag till med att diska, hämta disk och ställa ut ren disk.

 

Klockan 16:00 då gick dem sista gästerna hem också. Då var det dags att börja städa. Vi var så många som städade att det gick på en halvtimme typ. Det går fort när man hjälpsåt och det är ju trevligt. När allting var städat och klart ja då gick vi hem till farmor och farfar för att fira med familjen. Då dök resten av släkten upp, eller ja dem som inte var i Stockholm eller Australien kom i alla fall. Då satt vi allihopa i två olika rum. Alla satt i ett rum och så var det ju min familj som satt i det andra rummet. Vi åt planka, fasters lilla älskling åt som bara den. Han älskar mat och tårta. Han är inte speciellt kräsen, han äter tydligen allt utom skruvmakaroner. När vi hade ätit plankan så åt vi upp resterna av tårtorna och drack kaffe. Vid halvåtta åkte vi hem... Jag hann hem till Melodifestivalen. Det är klart man måste se finalen och jag tyckte det var rätt låt som vann även om resten av Sverige inte tycker det   Men tyckte jag läste rätt många positiva kommentarerpå nätet efter att John Lundvik hade vunnit med sin Too late for Love. Jag gillar hans röst och hans närvaror på scenen. Han älskar att stå där, han vill vara där, han når ut genom tvkamerorna, han berör med sin sång. Det är det jag gillar. Därför tycker jag att han är en värdig vinnare. Jag tror han kan komma bra i Eurovision också. Det beror helt på vad resten av Europa tycker när det väl är dags. Men jag tror att han kan få Europa på fall  

 

 

Nu tänker jag krypa ner under täcket och sova länge imorgon.

Ta hand om er där ute och var rädda om varandra  

ANNONS
Av Emma - Onsdag 6 feb 12:24

Jag har tappat viljan fullständigt. Jag vet när jag började min viktresa att jag hade inget mål. Jag gick dit och så fick vi se hur det gick. Det gick bra, jag blev lättare, jag blev gladare. Det var inte jättesvårt att ställa om. Jag hittade rutiner som verkade fungera och det har gått neråt nästan hela tio kilo. Men så kom det en liten semesterresa som jag inte ångrar emellan. Jag åt inte mer än vanligt och vi rörde på oss massor då vi gick till alla sevärdheter i Budapest. Efter det gick jag upp... Inte många kilon men fy vad det är motigt när man gör allt man kan och ändå står vågen på plus. När jag såg siffrorna på vägen igår så sjönk mitt mod ännu mer och jag blev inte det minsta peppad av att vara kvar på mötet heller. Mötet handlade om att våga tacka ja och gå ut och äta spontant. Nä, jag hittade ingen pepp och ska jag vara helt ärlig så känner jag mig ännu sämre när hon choachen räknade upp alla som hade lyckats med olika mål igår. Jag har fortfarande inte uppnått mitt första stora mål och snart har det gått ett helt år. Visst syns det att jag har tappat i vikt. Var en kollega i helgen som inte sett mig på länge som ställde sig och tittade på mig. Först tänkte jag fasen har jag fått en fläck på mina arbetskläder igen... Så öppnar hon munnen och säger med ett leende:

" Du har gått ner i vikt. Det syns verkligen"

 

Klart det känns bra när man får positiv respons men vågen gör verkligen allt för att få mig att må dåligt. Jag har försökt att få in träningen, jag ger verkligen allt när jag är där. I måndags så var jag inte helt hundra och småkillarna tramsade bort allting. Jag blir så irriterad, till och med tränaren blev irriterad på dem. Det var bara flams och trams i måndags så jag gav upp allt vad teknik hette och ställde mig och slog på säcken en stund och gjorde lite gymnastik övningar. Jag var inte helt nöjd när jag gick men kroppen har inte varit med mig. Jag gick ifrån träningen efter en timme men som sagt tröttnade på småkillarna också. Jag vet inte vad som har hänt men jag sover dåligt på nätterna, mardrömmarna avlöser varandra och lusten och viljan att göra något har försvunnit helt. Jag har gjort allt för att förändra mitt beteende men det verkar inte fungera längre. Snart är jag tillbaka på min startvikt och det skrämmer mig!  

 

Jag försöker att bita ihop och se frammåt, jag har mer än bara mitt jobb. Till helgen är jag ledig och jag ska åka till Göteborg och shoppa med en gammal klasskompis som jag inte har träffat på ett tag. Jag hoppas verkligen att det blir en mysig dag. Jag behöver en sådan dag, någon att prata med och kankse få släppa på all oro och bara få vara för en enda dag och nästa helg så kommer det några kompisar till mig och har en mysig kväll. Jag har allting planerat och klart. Jag har bestämt menyn, jag har införskaffat lite nya spel och jag har skrivit en lista på vad jag behöver shoppa i Göteborg till helgen. Jag har massa positiva saker att se fram emot men jag orkar inte... Antar att jag får ta en dag i taget och så får det bli som det blir. Jag verkar inte ha makt att ändra på något alla för tillfället. Nä nu slutar vi deppa för stunden och funderar på vad vi ska äta till lunch istället. Idag blir det nog, typ ingenting och ett ägg.

 

   

ANNONS
Av Emma - Tisdag 5 feb 02:27

Äntligen är kommer min lediga dag och jag ska få sovmorgon. Men nej då kan jag inte sova. Jag har sovit dåligt i flera dagar nu, haft mardrömmar som har fått hela kroppen att skaka. Jag är nästan hundra på att det är stressen som försöker säga mig någonting men eftersom jag inte har haft tid att lyssna så finner jag ingen lösning på mina drömmar. Jag tänker mycket och jag vill nog inte ta tag i allting heller, en del oro kommer inte att lämna mig ifred. Det kommer nog att gnaga ett tag. Men varje gång jag ser att pappa ler och faktiskt lever, ja då lugnar dig oron för studen i alla fall. Jag vet att man inte ska tänka om men det senaste har jag oroat mig speciellt under nätterna när jag borde sova.

 

Igår var det måndag och jag jobbade igen. Som jag gör varje måndag. Jag har satt måndag som jobbdag för att få en rutin till att ta mig till träningen. Måndagar är jag alltså inte hemma före sju. Borta hela dagen men det är inte så jobbigt ändå. Jag kan jobba helg och måndag morgon sällan problem. Idag kände jag på mig att allt kan hända och det får jag nog påstå att det har gjort. Idag har hela dagen varit som ett äventyr med några få anfall av yrsel. Det är nog inte bra alls, jag behöver vila men jag kan inte. I alla fall, jag gick upp när klockan ringde, fick med mig alla väskor men glömde ändå mina gymnastikskor som stod vid dörren. Jag lyckades ta mig till jobbet trots att det var lite halt på vissa ställen. Det visade sig att vi var en man kort på morgonen, det gjorde att vi blev lite sena med frukosten men annars kom alla upp, fick sina duschar och mediciner och självklart fick dem mat och det är det viktigaste. Måste man lösa det så löser man det. Det hjälper inte att gnälla bara att göra. Vi hade en elev med oss idag och jag tyckte det gick bra. Hon var villig att jobba och ville gärna vara med och prova på. Jag tyckte att det fungerade bra.

 

 

 

När klockan äntligen blev 16:00 så loggade jag ut från TES och larm och tog mitt mellanmål innan jag gick för att byta om och ta mig till träningen. Jag lyckades dessutom komma tio minuter för tidigt.

 

Jag var inte helt hundra och orkade inte mer än en timme. Dock fick jag träna på egen hand för att få ut något alls av det den där timmen. Måndag är tydligen ingen bra dag att träna, det är mest små barn som tramsar bort träningen och det gör mig irriterad. Jag vill gärna få ut något av det. Min rygg är fortfarande inte helt okej heller men jag ger ändå allt jag har för att få ut så mycket som möjligt. Idag blev jag knappt svettig och annars brukar jag vara genomsvettig redan efter en kvart. Men idag var bara en tränare på plats och han tröttnade lite också på killarna. Jag sa som det var att jag får inte ut något av att träna ihop med de här killarna och han sa att jag skulle kunna träna med proffsen då jag faktikst varit med ett tag. Jag är fullt medveten om att jag har en del att jobba på och jag ser framför mig hur jag blir bättre. Jag hoppas att våren ska komma med lite motivation till att ge sig ut och springa lite, kanske kan jag till och med börja hemma att träna tekniken mer. Det folk inte vet är att jag kämpar med en massa saker när jag står där vid säcken och ska gå närkamp.  Jag kan inte koppla bort att det är flera i salen och jag tycker det är jobbigt att skuggboxas när alla ser. De enda som ser är dem som påpekar tekniken, tränarna med andra ord. Men som sagt idag blev inte riktigt som jag hade tänkt mig men jag körde en timme och gav mig på lite styrketräning. Tekniken får jag ta en annan gång. Den här veckan hinner jag tyvärr inte träna flera gånger men jag kom en av tre dagar i alla fall. Jag funderar på att byta dag men nä, måndagar blir bra. Det är den tråkigaste dagen på hela veckan, så om man fyller den så kan man trappa ner i slutet på veckan.

 

Nä tänk om jag kunde somna istället och få sova en stund. Om fem timmar så ringer klockan, jag tänkte att jag skulle hinna duscha och tvätta håret imorgon innan passfotograferingen. Imorgon har jag också aktiviteter hela dagen. Först fotografering, sedan shopping på överskottsbolagret och sedan vvmöte. Det kommer bli en lång dag imorgon också. Men onsdag får jag väl ta det lungt innan jobbet. Jag brukar inte göra så mycket innan arbetspasset. Det har jag blivit alldeles för lat för. Det enda jag kommer göra på onsdag är möjligtvis en tvättmaskin och pyssla lite med alla hjärtansdags överraskningen till mina arbetskollegor. Jag trivs verkligen med mitt jobb och med mina kollegor. De flesta av dem är fantastiska. Därför ska dem få en liten överraskning av mig för att det är kul att få göra något. Jag har så många ideer och jag skulle vilja göra något, jag tror verkligen jag har hittat en arbetsplats som jag trivs på eftersom jag kan tänka mig att faktikst engagera mig i saker. Det går sakta men säkert. Jag har till och med uppdaterat min delegering med KAD Spolning. Bara det är ett framsteg för att vara jag.

 

Var rädda om er där ute  

Av Emma - Onsdag 30 jan 15:34

Idag är min enda lediga dag den här veckan. Jag gillar inte de här "monsterveckorna". Det tar för mycket energi, det är inte alls roligt att jobba heltid. Visst jag gillar mitt jobb och jag gillar mina kollegor men det känns som jag är på jobbet dygnet runt. Jag hinner liksom inte med någon fritid. Jag ska väl erkänna att jag inte har någon men det är inte helt hälsosamt och befinna sig på jobbet jämt och ständigt heller. De kommande veckorna så känns det inte som jag hinner med något annat än jobb och det finns så mycket som jag behöver ta tag i. Idag tog jag sovmorgon, vaknade till klockan sju första gången för att jag hade en sådan obehaglig dröm. Jag minns det inte riktigt men jag tror att det var något med att bli hotad med en pistol, obehagskänslan stannade kvar länge. Sedan tror jag att träningensvärken gjorde sig påmind också för jag kunde inte lyfta min vänsterarm  läskigt värre. JAg hoppas kunna träna bort den där värken ikväll eftersom jag måste träna ikapp det jag har missat sedan jag var skadad. Jag har fortfarande ont i ryggen men jag gör så gott jag kan. Jag tänker mig att träningen ska ge resultat, att jag ska orka mer och känna mig friksare.

 

 

När jag ändå är ledig så passar jag på att tvätta upp det som fanns i tvättkorgen då jag saknade lite strumpor. Jag undrar vart alla strumpor tar vägen. Dock har jag fått slänga några då det har varit stora hål i dem, det värme inte precis när det är -15 grader ute.

 

 

Jag har ingen lust och ingen vilja heller att göra något. Jag har en helt ledig dag och kan få göra precis vad jag vill. Jag har sysslat med husshållssysslor, så som att diska och tvätta. Jag har lagat mat. Men det gjorde i alla fall att jag har fyra matlådor i frysen till kommande vecka. Eftersom jag känner att jag ligger på noll med precis allting just nu så måste jag försöka göra något. Ibland är småsteg bättre än inga alls... Idag satte jag mig för att planera två veckor framåt. Det betyder att jag måste åka och handla på söndag när jag slutar jobbet. Inte för att jag kommer att ha någon lust med det efter en lång jobb helg men vad har jag för val... Ska jag göra det här så får vi göra det ordentligt. Jag har ett långtidsmål som känns som en evighet bort... Speciellt när vågen står på plus istället för minus. Men idag började jag som sagt planera för två veckor framåt och dessutom så satte jag points värde på mina matlådor.

 

Alla sätt är bra utom dem dåliga  

 

Fasen vad det låter i trapphuset. Det dunkar och slår som sjutton. Vad håller dem på med??? Jaja, tur att tvätten snart är klar och jag ska strax ge mig iväg för att träna. Är det idag som jag kommer att stanna i hela två timmar? Det är inte säkert, i måndags klarade jag bara en timme eftersom ryggen började värka och jag har inte lärt mig att träna mig igenom smärtan än. Jag vet inte om det är bra heller, kankse bättre att ge upp och låta smärtan tala för sig själv. Kroppen ska klara några år till tänkte jag, helst många år. Jag kan se framför mig, hur jag ger mig ut och springer mellan trännigspassen och att jag mår bra av det men när jag tittar ut genom fönstret och termometern står på minus 15 grader, ja då känns inte den bilden speciellt talande. Jag hoppas att våren kommer med mer energi och mera motivation.

 

Av Emma - Måndag 28 jan 20:15

 

Jag började dagen med att bli väckt av min klocka redan 05:05. Men jag snozzade tre gånger innan jag klev ur sängen. Jag hade en bra dröm. Den var spännande, romantisk och mysig kan man sova bättre än så liksom  . När jag tog mig ur sängen var det dags att plocka ihop allt som skulle med till jobbet och träningen. Idag var jag inte hemma på hela dagen. Jag jobbade från 7-16 fast var kvar på jobbet ända till 16:40 innan jag åkte till träningen. Eftersom jag skadade ryggen sist jag tränade så kändes det lite halvjobbigt att ta sig till träningen idag. Men jag har sagt till mig själv på skarpen att träna ikapp det jag har missat och då ska jag träna på onsdag igen eftersom det är min enda lediga dag på hela veckan. Det gick bra på jobbet idag, det var en som var sjuk men eftersom vi hade en bredvidgång idag så löste det sig, hon fick jobba. Hon fick jobba med mig. Det gick jättebra, det visade sig att vi kände igen varandra båda två. Jag försökte vara kompis med hennes bror ett tag. Det var lite lustig att vi träffades så här. Imorgon kväll ska vi jobba ihop igen, jag tror det kommer att gå jättebra. Jag tyckte hon skötte sig exemplarisk, det är nytt och mycket att ta in de första gångerna men det löser sig. Jag satte henne i arbete på en gång och sedan tog jag alla mediciner. Det kändes inte så jobbigt alls faktiskt. Men det blir ju vad man gör det till, det jag behövde hjälp med var spoling av KAD men jag tänkte nog ta och lära mig det när jag ska förnya min delegering. Jag måste verkligen kolla det imorgon när det den går ut. Det underlättar om man lär sig nya saker och det tror jag att jag ska klara av att lära mig. När dagen var slut och kvällspersonalen kom så blev det lite fika, medan de andra fyra åt semla så åt jag en proteinpudding som skulle hålla igång mig under träningen men som sagt ryggen gav upp. Jag har inte lärt mig att träna igenom smärtan än... Kan man lära sig det? Jag tycker verkligen inte om smärta. Jag gillar inte när det gör ont.

 

 

Jag lämnade träningen efter en timme och kände mig ändå nöjd. Jag ska försöka hålla ut längre på onsdag. Kanske jag orkar två timmar. Jag kände i alla fall smärta både i rygg och knäna när jag tränade idag så jag måste träna bort det för att orka hela vägen. Men visst skulle det gå. Jag tror att jobba och gå till träningen gör kroppen tröttare innan jag har kommit in i det på riktigt. Men snart kommer solen och då kankse jag tycker allting är lite roligare. Jag ska sätta mig ner och försöka lägga upp mina målbilder, vad vill jag upp nå och varför vill jag uppnå det här. Varför började jag? Jag har tappat allt det där, jag orkar inte riktigt med det längre. Sedan tycker jag att det är så himla tråkigt med allt gnäll och alla oro som har uppstått på omorganisationen som ska göras i kommunen, det kommer att hända oss i början på maj. Jag vet inte riktigt vad jag tycker och tänker om det här men jag har svårt att hänga med och försöker bara att ta dagen som den kommer. Jag hoppas på att få ha mina måndag och tisdagskvällar fria i alla fall. Jag hoppas att jag kommer att få semester som jag vill och jag hoppas att jag kommer att tjäna tillräckligt med pengar för att åka iväg nästa år. Vart som helst, bara jag kommer bort. Nä nu har jag gnällt färdigt. Nu blir det snart tattofixers och sedan blir det nog sängen. Imorgon kväll blir det jobb så jag tänker njuta av sovmorgon.

Av Emma - Torsdag 17 jan 21:52

Jag tog en kort sovmorgon idag och så startade jag tvättmaskinen och slängde mig i duschen. Idag hade jag en helt ledig dag men eftersom mötet på jobbet igår tog över mina tankar under natten så var jag tvungen att göra något. Det är mycket gnäll och det är tråkigt, det är min arbetsplats också. Jag ska också få trivas och känna mig hemma. Så när jag fått i mig lite frukost så blev det en tur ner till soprummet för att slänga skräp, en sväng bort till Ica för att inhandla Hickorysås för det har jag inte hemma. Visste inte ens vad det var för något. När jag handlat till lunchen så blev det en sväng bort till bokhandeln. Jag var tvungen att skaffa mig större papper? När jag kom hem så blev det matlagning.

När jag ätit mat så började jag pyssla med min ide som dök upp i mina tankar inatt.

Jag ska presentera det för några på jobbet imorgon. Jag är lite nervös men bättre att försöka göra något än inget alls.

När jag tvättat klart så var det dags för ombyte och ge sig iväg på träningen. Haft sådan sjuk träningsvärk och tänkte att ända sättet att bli av med den är att träna lite till. Så under en timme så gav jag 110%. ?? var genom svettig och hade ny värk när jag var tvungen att åka hem. Även om det är jobbigt så är det trevligt att träna med snyggaste killen på ställen och dessutom få höra att man gör bra saker. Jag tänker mig att jag ska försöka träna lite emellan träningarna så att jag får in det rätta knycker och kan stanna i två timmar. Idag var jag tvungen att gå så jag hann äta innan jag skulle fasta. Efter klockan 20:00 idag så var det fasta som gällde. Är lite nervös för provet imorgon, hoppas att jag mår bra??

Nu är det snart dags att lägga sig och hoppas att kroppen känns bättre imorgon. Jag ska ju jobba hela helgen? vet inte vilka jag jobbar med men det blir säkert bra. Allt blir ju det man gör det till.

Av Emma - Måndag 7 jan 01:48

Jag förstår inte varför det ska vara så svårt. Jag har jobbat lång dag idag och efter fyra intensiva dagar på jobbet så var det skönt att veta att när klockan blev 16:00, ja då fick jag gå på ledighet. Det är bara en dag men en dag är bättre än inget alls... Jag gjorde allt för att inte somna på soffan och gick och la mig vid 22:30 och var då jättetrött men nu är klockan 01:49 och jag är inte ett dugg trött. Det är så typiskt, klockan ringer redan halvåtta imorgon för att jag ska hinna tvätta innan träningen börjar. Jag hade en lång lista på vad jag tänker göra under dagen, vad jag behöver göra... Jag tänkte försöka hålla i gång så mycket som möjligt men just nu känns det inte som det kommer bli så mycket gjort. Jag kommer att tvätta eftersom jag vet att det behövs. Jag har inte tvättat på nästan tre veckor och tvättkorgen svämmar över av tvätt. Jag köpte dessutom nya kläder i Ullared, som om inte garderoben redan var full. Jag behöver gå igenom min garderob också, jag rensade lite innan jul men jag behöver gå igenom alla garderober ordentligt. Jag gjorde i alla fall någon glad, som fick nya fina kläder i julklapp   Jag önskar verkligen att jag kunde sova, känner inte att jag tänker på något speciellt men ändå är jag klarvaken och det är inte okej när jag har planerat hela min lediga dag. Jag tänkte att jag skulle börja städa ut julen och bädda sängen med de nya lakanen som jag köpte i Ullared. Jag insåg idag när jag drog på mig min nya tröja att den här gången hade jag köpt på mig mörktgrönt. Jag håller tydligen på att skaffa mig en helt ny garderob. Jag har aldrig varit rädd för färger men mörkgrönt har nog aldrig funnits i min garderob förut. Vad roligt att man inte helt medvetet skaffar sig en helt ny garderob. Jag är skitnöjd med mina nya tröjor som jag köpte även om dem var i grönt.

 

Jag kom även på att jag är ledig nästa helg och har faktiskt ingenting planerat och det är säkert suveränt i sig. Jag behöver vila, behöver lära mig att inte göra saker hela tiden. Det slog mig i alla fall att jag ska kolla om mamma är ledig och skulle kunna hjälpa mig. Jag fundrar på att färga håret. Jag har fått en hel knasig ide om att göra en ny frisyr... Men jag funderar på att böjra vänja mig vid en av färgerna och prova på att ha en hårfärg jag inte haft. Jo har haft lila slingor i håret men nu tänkte jag färga hela håret lila   Det kanske är vid midnatt som man får dem dummaste ideerna är jag rädd.

 

(Monsters INC, bild lånad från Google).

 

Jag vet inte varför jag är fullständigt galen. Men hur kul är det att vara normal egentligen? Jag har funderat på att se ut som Sullivan från Monsters Inc. Jag vet inte varför men jag vill väl sticka ut igen. Som om jag inte gör det ändå. Jag tänkte fråga min frisör vad hon tycker om min ide. Men till att börja med så tänkte jag vänja mig vid färgen. Så får väl åka iväg till Maxi och se om dem har några roliga färger så jag slipper vara blond. Men som sagt, nu är jag väldigt inne på lila. Någon av dem här tre nyanserna skulle jag vilja ha.

 

     

Av Emma - Onsdag 2 jan 21:06

Man kunde ju tycka att det nya året kunde börja bättre.

Jag har inte mycket att klaga på egentligen.

Jag fick fira in det nya året med mina fina föräldrar...

Jag hade en riktigt rolig dag på jobbet på nyårsdagen.

När man jobbar med rätt kollegor, då är dagarna toppen.

Jag gjorde en tur till Ullared idag tillsammans med mamma och min moster.

Det blev mycket shoppande men det var en toppen dag. Jag hade sett fram emot det länge.

När vi är på väg hem så ringer pappa och säger att han blir skickad till lassarettet.

Det gjorde ont, det var som om något gick sönder... Min pappa. Han är inte tillräckligt gammal för att lämna oss än.

Jag blev rädd. Han var precis som vanligt på nyårsafton och nu åkte han ambulans till Lassarett för observation, det var något som var galet med EKG.

Jag tänkte inte på det först, inte så farligt. Min mamma var ändå lugn.

Men när jag satt i bilen på väg hem, då kom tårarna. MIn pappa kankse hade en möjlig hjärtinfarkt.

Det gjorde ont och tårarna började rinna... VI kan ingenting göra mer än att invänta provresultaten.

Det är vid sådan här tillfällen jag kan sakna att ha en realtion, att ha ett förhållande, någon att komma hem till. Någon som kan hålla om och säga att allting kommer att bli bra...

 

  

(Bild lånad från Google.)

 

Det verkar ändå som att kvällen kommer att sluta bra.

Det verkar som att pappa får komma hem redan ikväll.

Mitt hjärta lugnade ner sig och jag kunde torka tårarna.

Jag hoppas kunna sova lugnt ikväll och slippa oroa mig.

Jag vet att pappa inte gillar sjukhus så skönt ändå att han får komma hem   

Presentation


Jag är en glad tjej som njuter av livets goda stunder

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2019
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Följ bloggen

Följ Welcome to my life med Blogkeen
Följ Welcome to my life med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se