Senaste inläggen

Av Emma - Måndag 24 juli 21:51

Hur slutar man att göra saker man egentligen inte vill göra?

Hur får man någon att förstå att man orkar inte hjälpa till?

 

 

 

Idag skulle jag inte ha klivit ur sängen alls. Min kropp försökte verkligen säga det till mig när jag vaknade upp strax innan klockan ringde och kände att fötterna var som bly. Det gick inte att röra dem, jag kunde knappt sträcka ut mig. Jag sov en stund till och när klockan väl ringde så orkade jag faktikst ta mig ur sängen. Men som sagt jag borde inte ha gjort det. Det första jag gjorde var att göra i ordning frukosten som jag skulle ha med mig till jobbet. Jag hällde upp yoghurten i en burk och tycker att den är väldigt rinnig, så luktar på den och den har då blivit dålig, så den kunde jag ju inte äta. När jag skulle hälla ut den så hamnade den på golvet . När jag torkat upp och sedan typ tömt mitt kylskåp så hittade jag i alla fall några knäckebröd som jag kunde ta med mig som frukost idag. Sedan åkte jag till jobbet utan några missöden som tur var, jag kom till och med i tid till jobbet. Min kändes tunga och typ omöjliga att lyfta hela förmiddagen men det gick bra ändå, höll dock på att snubbla över en rullstol men annars så gick det bra. Jag hade lite social samvaror med en dam, vi tog en härlig 20 minuters promenad ute i det fina vädret och pratade på om hennes liv och sådant. Hon fick mig dessutom att känna mig så mycket yngre än jag brukar känna mig. Men det beror ju helt på vad man jämför med, jag jobbar ju med personer som har levt ett långt liv. en del väldigt spännande liv dessutom.  . När jag äntligen fick gå hem så hade jag en lång att göra lista som jag tog itur med på en gång. Jag var och handlade i två olika matbutiker, jag var på biblioteket och sedan fick jag äntligen vila lite grand när jag kom hem. Som tur var så var jag alldeles för trött för att ha energi över till att tänka alls, det finns verkligen fördelar med att hålla sig sysselsatt.

 

Men nu när kvällen kommit och man inte riktigt vet vart man ska ta vägen då kommer allt det där jobbiga tillbaka. En del människor får en att må sämre än man vill trots att dem egentligen inte har gjort något. Jag blir bara så lättirriterad över vissa saker. Mest för att jag är alldeles för snäll, alla förväntar sig hela tiden att jag ska lägga ner tid och hjälpa dem bara för att jag råkade säga hej i trapphuset. Efter mycket tjat så lovade jag att hjälpa till med en uppgift, nu ska jag plötsligt rätta alla läxor! Jag vill inte! Jag orkar inte vara snäll hela tiden! Det tar tid och det tar enerig som jag inte har. Men ingen vill höra ett NEJ! Inte ens min mamma lyssnar när jag säger att jag inte vill. Visst, jag sa att jag kunde hjälpa henne om det var svårt i början men nu har i stort sett rättat var enda uppgift, hon förstår inte hur mycket det tar av mig. "Visst läs bara igneom det". Jag gör ju ingenting halvdant, så det tar ju mellan 2-3 timmar att läsa igneom hennes arbeten. Det är en sak om hon ber om tips och råd men att sitta och läsa alla tråkiga uppsatser är inte roligt. Men har ni någon gång försökt säga emot er egen mamma! Det går inte, hon förstår inte. Inte ens efter jag gick in i väggen förstår hon att jag inte vill. Dessutom är jag så snäll att jag ställer upp och hjälper andra med deras läxor?!  Inte ens min farmor lyssnar, fast det har hon aldrig gjort på mig. Hon har bara bestämt vad jag vill göra och vad jag borde bli, när jag inte gör det hon förväntar sig så är det jag som är en dålig människa. Jag orkar inte längre? Hur börjar man om? Hur får man folk att förstå, att jag inte vill göra allting dem ber mig om? Jag vet att jag behöver säga nej men när jag försöker lyckas dem ändå alltid att få mig att säga ja. När ska jag få det jag önskar? När ska mitt liv bli mitt   

ANNONS
Av Emma - Lördag 22 juli 21:32

Ibland blir det inte som man har tänkt sig och då är det så. Jag brukar inte ha något emot att vara ensam och hitta på egna saker. Men idag hade jag behövt umgås med någon. Jag fick inte tag på någon som ville ses alla var upptagna. Ja det är semetertider och folk har ledigt. Men då hittar man på något tydligen. Men inte jag, alla mina planer den här helgen gick i stöpet. Så jag börjar längta tillbaka till jobbet. Jag behöver ha något annat att fokusera på. Jag anade någonstans att det här skulle bli resultatet, en ensam kväll framför tvn men jag blev ändå lite besviken. Inte mycket att göra åt. Nästa gång jag kan är han säkert upptagen ändå och då kommer vi inte att ses på evigheter. Det värsta är att jag gärna skulle vilja ses, jag vill ta reda på hur jag känner och veta vart han står. Men imorgon är en ny dag och jag kommer inte behöva vara ensam och jag tänker sluta grubbla på det här nu. Gick det inte den här gången så går det kankse nästa gång.

 

 

ANNONS
Av Emma - Lördag 22 juli 12:39

 

Av Emma - Lördag 22 juli 10:10

Jag har 322 vänner på Facebook men när jag verkligen behöver någon att umgås med för att inte bli helt tokig. Så är det ingen i närheten som är ledig och de andra som jag skulle vilja prata med bor för långt bort... Egentlgien började allting redan i torsdags. Jag satt och smsade med en kille som jag tror att jag gillar väldigt mycket. Jag tog mod till mig och frågade äntligen om han ville ses igen. Eftersom alla mina planer ändå gick i stöpet den här helgen. Jag fick ett mycket krypiskt svar tillbaka, han ville gärna ses men han visste inte när han skulle vara hemma. Jag skrev i alla fall ett sms till honom innan han somnade att om han ville ses, så kunde han höra av sig. Jag är hemma hela dagen och kan åka om han vill. Jag tänker låta honom höra av sig, för jag orkar inte jaga folk hela tiden, han är den första killen som jag har känt mig trygg tillsammans med och skulle jättgärna vilja träffa honom igen. Men så har jag en kompis som älskar att vara ärlig och ibland säger han saker utan att tänka på hur dem uppfattas. Han tycker att vi har varit kompisar så länge att han får säga precis vad han tänker om allting. Där är vi inte helt överrens. Om han hade hållit sin stora käft stängd, så hade jag inte suttit här nu och funderat över killens sms. Han verkar vara en ärlig och trevlig person och om man ska kunna tycka om någon måste man också kunna lita på den personen. Men krypiska sms under kvällarna där det först står att han vill träffas och sedan att han inte vet när han kommer hem, gör att man blir lite jag vet inte nojjig kankse. Vi är inte tillsammans så han får göra precis vad han vill, men min kompis uttryckte sig lite klumpigt med att det var jättemysko och nu gör jag inte annat än försöker analysera hans sms. Han vet att jag är ledig och gärna kommer bara han hör av sig, så det är helt upp till honom nu. Vill han ses så hör han av sig, vill han inte så är det inte mycket att göra åt. Jag överlever det också. Men jag blir tokig på att inte veta om jag ska åka eller inte och sedan om jag alla dessa hjärnspöken och fantasier som min kompis har fått mig att fundera på. Det gör mig mera arg än att jag kanske inte alls träffar killen jag gillar idag. Jag gillar inte att gå runt och fundera på en massa oraker till varför killen inte vet när han inte kommer hem.

   

Av Emma - Fredag 21 juli 21:30

Idag vaknade jag redan klockan halvåtta. För att hinna göra så mycket som möjligt här hemma innan jag åkte hem till mina föräldrar. Jag hann ta en dusch innan min mamma skickade ett sms att nu hade dem åkt. Jag behövde inte skynda mig för det, jag hade bara inte så mycket alls att göra så jag gjorde mig klar, åt frukost, diskade upp disken och dammsög i vardagsrummet och hallen innan jag packade mina väskor. Jag skulle bara vara borta en natt men allting fick inte plats i samma väska. Jag hade med mig min dator eftersom jag behövde ha något att göra. Vildrarna skulle ändå inte vara inne före kvällen. Jag kom dit, åt mat och sedan såg på på HBO, passa på när man är hemma hos pappa som har det. Sedan vilade jag lite och åkte iväg en sväng till affären för att handla lite. Det fattades bara lite smått till det jag tänkte slänga ihop  till middagen. Gustaf och Sixten blev överlyckliga när de fick lite köttfärsås till kvällsmat. Dem hade kommit in båda två vid nio tiden så jag låste luckan och vi satt och tittade på tillsammans.


 

Sixten hade väldigt svårt att hitta en plats att komma till ro. Han ville så gärna ut i natten. Men det fick han inte. Hemam hos oss är det utegångsförbud efter tio.   


 

Gustaf gjorde det bekvämt för sig och tog upp hela sängen själv. Jag fick lite plats i alla fall. Sedan låg han hos mig hela natten och spann.


Av Emma - Måndag 10 juli 23:20

Jag hade en bra måndag ändå, jag hade ingen riktigt lust att kliva ur sängen imorse men det var mitt nionde och sista pass innan en ledig dag. Jag lyckades till slut vakna upp och ta mig till jobbet. Det var en rätt lugn morgon, kändes inte alls speciellt tungt med morgonrutinerna och det kändes som att vi fick det mesta gjort hyfsat fort. Sedan kom den nya sommarvikarien, jag tycker nästan lite synd om honom. Vi bjöd in honom att sitta och äta frukost tillsammans med oss och som vanligt avlöste samtalen varandra och ja det var så härlig stämning. Jag kände äntligen att jag har hamnat på ett bra ställe, jag trivs, visst var det svårt i början och vissa saker är fortfarande svåra eller lite oklara men arbetskollegorna är trevliga. Sedan blev det lite social samvaro med fyra stycken pensionärer, vi gick bort till macken och sedan hem igen. Det var härligt väder ute och jag behöver alltid en promenad. Sedan när vi kom tillbaka var det lugnt en stund så då gick jag ut och pratade lite med de som satt ute i solan.

Jag: Hur mår du idag?

Pensionär: Sådär du då?

Jag: Bara bra med mig. Vad har du för dig?

Pensionär: Spanar på Karlar. Det bor en snyggkille där uppe, med blommor på balkongen han gick in nu.

Jag: Då sitter du bra här då?

Pensionär: Jag spanar åt dig, du behöver hjälp.

jag: tycker du det?

Pensionär: Ja du har ju ingen smak. Det har jag sett.

 


Klockan blev 12:00 väldigt snabbt idag. Jag gick hem och började tvätta. Tänkte att om jag gör det nu, så slipper jag tvätta på min lediga dag. Så klockan 19:30 var jag äntligen klar med tvätten. Det blev en lugn dag här hemma, diskade lite och läste några kapitel i min spännande bok. Nu på kvällen blev jag lite ledsen men kanske jag bara behövde tömma allting så känns det bättre imorgon. Jag kommer känna mig mycket lättare. Jag har suttit och funderat på vad jag ska hitta på under min lediga dag och jag tror att jag har bestämt mig för att göra en spontantur. Ska sätta mig i bilen och köra tills jag känner att jag vill stanna. Det är sommar och jag kan behöva lite miljöombyte. Mina vänner jobbar och jag har inget att göra, så varför sitta hemma och deppa när jag kan komma ut och göra något trevligt...


 

Ikväll blev det vin och tacos måndag eftersom jag är ledig imorgon.


 

Sakta men säkert går mitt stickprojekt framåt. Jag hoppas på att bli klar någon gång.

Av Emma - Lördag 8 juli 19:42

Min dag började klockan 05:13 då alarmet ringde första gången. Jag tycker verkligen inte om att behöva gå upp före åtta men när man börjar jobba klockan sju har man inte så mycket val. Jag gick upp drog på mig arbetskläderna och gjorde min matlåda. Jag fick vara lite extra tyst idag eftersom min mamma lånade soffan inatt. Hon hade varit ute med sina arbetskamrater och behövde någonstans att sova. Eftersom jag bor i staden så fick det bli min soffa. Det var rätt lugnt på jobbet idag ändå, det kan vara mycket värre. De boende är lite sjuka och även personalen börjar känna sig krasslig och det är inte bra. Jag hoppas att det blir bättre snart så att jag slipper bli sjuk. För det har jag inte tid med. Jag behöver jobba de passen jag har fått på mitt schema. Men jag är ändå inte allt för orolig inför hösten. Som det ser ut nu så har jag jobb hela augusti månad också. När passet på äldreboendet tar slut, så blir det några jobbpass på Elmia. Det känns lugnande att veta att jag har kommit så långt i alla fall, sedan så försöker jag ta en dag i taget och inte oroa mig eller stressa upp mig i onöndan. Jag jobbar med stressen men jag tycker ändå att jag försöker, det går lite lättare för varje dag, smärtan i handen och fingrarna har minskat, jag börjar komma i balans igen. Visst, finns det saker jag fortfarande borde försöka tänka en gång till innan jag tar på mig men jag har alltid haft svårt att säga nej. Jag måste kunna säga nej utan att få dåligt samvete för att jag inte kan ställa upp. Det går bättre men det är fortfarande svårt att säga nej.

 

Idag på jobbet gick det bra, det kändes lite stressigt under morgonen eftersom vi bara hade en ordinariepersonal längstbak som hade delegering, så hon fick springa fram och tillbaka till alla som skulle ha medecin. Men alla fick frukost och sedan fick vi äta frukost. Idag åt vi frukost lite senare än vi har gjort dem andra gångerna men det beror helt på hur mycket larm vi får och vad de boende vill göra efter frukost. Jag satt och tittade på Lotta på Liseberg med några boende, en del av dem tyckte att det var lite roligt, de dansade lite. Det känns bra när man kan få folk att le. Då känns det som att deras smärta blir lite lättare att bära, även min egen... vi bär alla på olika ryggsäckar men ett leende är det bästa botemedlet.

 

klockan 14:00 fick jag dra på mig mina nya skor och gå hem för dagen. Det kändes bra. Då åkte jag och tankade min bil och sedan pantade jag lite flaskor och handlade lite så jag kunde göra tacos till kvällsmat idag. Det var så länge sedan att det smakade riktigt bra. När jag kom hem hade mamma dessutom varit så snäll att hon hade diskat åt mig och det var jättesnällt, då slapp jag fundera på det. Nu behöver jag bara hänga in de tvättade kläderna i garderoben. Imorgon eller på måndag måste jag köra en dammsugare i lägenheten, det börjar bli dammigt här inne trots att jag försöker hålla ordning på allting.

 

 


Over and out

Av Emma - Fredag 23 juni 11:30

Jag började dagen med sovmorgon eftersom jag var ledig idag. Det var skönt att gå hemifrån jobbet igår kväll klockan 20:00 och veta att man har långhelg och inte börjar jobba förrän 15:45 på måndag. Så en härlig sovmorgon blev det, en varmdusch och sedan åkte jag hem till mamma och pappa. Mamma var på jobbet och pappa hade varit ute och åkt motorcykel, han hade precis kommit hem när jag parkerade bilen på deras gårdsplan. När klockan var tolv satte pappa mig i arbete. Jag fick skrubba potatisen medan han och katten latade sig. Pappa tog sin Kalle Anka pocket och gick ut och satte sig i solstolen och Sixten han låg i soffan och sov gott.

 

Klockan 13:00 kom mamma hem med gästerna eftter sig. Min morbror, hans fru och min bror och hans fru. Vi åt sill och färskpotatis, eller korv och köttbullar om man inte gillade sill, under partytelet som pappa hade satt upp. Vi hade en lagom trevlig dag ute. Sedan blev det lite regn men då skulle brorsan ändå åka vidare. Min morbror skulle hem och kolla till djuren och sedan kom dem tillbaka och vi grillade. Pappa och morbror flyttade grillen till framsidan och satt under partytältet med var sina öl och grillade. Vi åt inne men sedan gick pappa ut igen med in högtalare och så satt dem där ute och spelade musik under kvällen.

 

Svenska midsommar! Det här var när vi skulle börja grilla, jag har ingen bild på när dem satt där vid halvnio på kvällen och spelade musik.

 

Gustaf och Sixten vet precis hur man firar svensk midsommar. MAn går och lägger sig och bara njuter av livet.

 

Midsommar-selfien!

Presentation


Jag är en glad tjej som njuter av livets goda stunder

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21 22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2017
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Följ bloggen

Följ Welcome to my life med Blogkeen
Följ Welcome to my life med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se