Senaste inläggen

Av Emma - Måndag 1 juli 09:33

Jag hade en jättekonstig dröm precis innan klockan skulle ringa. Jag som brukar komma ihåg vad jag drömmer har tyvärr glömt allting så fort klockan ringde. Dock så hade jag jätteont i tummen när jag vaknade. Jag tänkte att det går över om en liten stund så jag låg kvar i sängen och drog mig. Det gick inte över. Så jag tänkte att jag skulle smörja in tummen med lite voltaren och hoppas på det bästa. Det var bara det att jag hittade inte voltaren och tog lite ice på tummen. Det hände ingenting, dock fick jag ice i ögonen och det sved. Det känns inte riktigt som om det här är min dag. Jag har fortfarande jätteont i min tumme och jag har ingen aning om varför det gör ont. Men det är riktigt jobigt att vänster tumme gör ont...

 

ANNONS
Av Emma - Måndag 24 juni 19:15

Efter en väldigt tuff helg så har jag äntligen semester! Jag har tur som har sådana fantastiska kollegor som har stått ut med mitt zombie-jag och som ställde upp för att jag skulle slippa stå där med allt ansvar själv under gårdagen. Jag har aldrig känt mig så värdelös och hjälplös på samma gång. Jag tycker om mitt jobb och har alltid gillat att gå dit men igår ville jag verkligen inte. Jag mådde dåligt över gårdagen i fyra dagar. Jag behöver verkligen vila.

 

 

Idag ställde jag ingen klocka och vaknade jättesent! Jag behövde helt enkelt sova ut ordentligt. Jag sov lite halvoroligt det var många tankar som snurrade från gårdagen. Men när jag äntligen masat mig ur sängen så blev det lite frukost. Jag åt frukost i lugn och ro efter det gjorde jag ingenting alls. Det mest vettiga jag gjort idag var att jag åkte och handlade vid 15:00. Hela dagen gick utan att jag egentligen rörde mig. Jag var tvungen att handla lite eftersom jag har planerat att hinna med att baka hamburgarbröd och göra hamburgare innan fredag. Idag funderar jag inte ens över hur jag ska hinna men hela den här veckan är fullbokad med grejer. Minst en aktivitet varje dag. Det är semester vad? Jag har bara roliga saker och tänker försöka glömma bort jobbet helt. Jag vill inte tänka på det, jag vill inte oroa mig. Jag ska bara vara de här tre veckorna och efter det så ska jag komma tillbaka med ny energi och några nya ideer. Men dem börjar jag att pyssla med när min tredje vecka börjar närma sig sitt slut. Nu ska jag återgå till att göra ingenting och se på tv. Jag har kört Netflix hela dagen.

ANNONS
Av Emma - Torsdag 20 juni 23:13

Jag kan inte sova. Den här gången beror det inte på att det är varmt ute. Den här gången tänker jag inte klaga på värmen. I sommar ska jag bara vara nöjd över att vi äntligen har varmt och skönt och att solen skiner. Den här gången kan jag inte sova för att jag har panik. Jag har nog aldrig haft den här känslan förut men den här gången är det illa. Jag försökte göra något åt det så jag gick till chefen och pratade om hur min arbetssituation ser ut under helgen. Chefen gjorde faktiskt sitt jobb och kom med ett lösning, jag fick ett sms på kvällen och jag läste smset flera gånger och jag är inte lugn eller helt nöjd med lösningen men jag får ta mig igenom det. Sista kvällen innan jag äntligen går på smester men jag mår inte bra. Jag har panik känslor och ingen ro i kroppen. Tankarna snurrar hela tiden och jag kan inte sova. Det är två dagar kvar innan söndagen kommer men jag mår dåligt nu och jag vet inte hur jag ska klara det här. Jag har nog aldrig känt mig så här förvivlad över mitt jobb. Jag känner bara att allting kan gå fel. Även om cheferna lovar att det ska bli bättre i framtiden så mår inte jag bättre när det är jag som drabbas igen. Det är alltid jag som drabbas. Jag klagar inte högst och jag försöker att ta mig igenom allt. Jag brukar gå in med inställningen att jag löser det här men den här gången känner jag mig så hjälplös   Det känns inte okej att behöva ha allt ansvar själv, jag klarar inte det. De vikarier jag har är int esjälvgående och det gör att jag kommer att få göra fyramans arbete alldeles själv.

 

 

Jag vet att man inte ska gå händelserna i förväg men det känns verkligen inte bra den här gången. Jag vill inte gå till jobbet de här sista dagarna. Jag vet inte hur jag ska ta mig igenom det. Jag borde sova nu för att orka med morgondagen. Jag vet att jag har en kort dag imorgon men jag behöver ändå sova för att orka. Jag har aldrig känt mig så här nedstämd av att behöva gå till mitt jobb. Jag tycker om mitt jobb och jag gör allt för att brukarna ska känna sig hemma och omtycka. De ska känna att de är på ett bra ställe men just nu vet jag inte om jag ens klarar av det. Jag vill inte känna så här, jag vill inte må så här. Jag vill inte behöva gråta mig till sömns för att orka med att jobba imorgon. Det är en enda stor ond cirkel just nu. Jag brukade tro på mig själv, jag brukade låtsas att jag var bra och tog det mesta med ett leende men nu... Jag vill inte gå till jobbet imorgon. Jag vill inte vara med längre...

  

Känslan för morgondagen och hela helgen.

 

 

Av Emma - Lördag 15 juni 01:43

Jag förstår inte varför... Nu har jag planerat att jag ska gå upp klockan 07:30 imorgon eftersom jag ska iväg på loppis och ska man vara ute i god tid och hitta parkeringar och så, tänker jag att man behöver åka så man är där lite innan. Men i natt kan jag tydligen inte alls sova bara för det.

 

 

Jag låg och funderade på mitt jobb, typiskt att man ska behöva ta med sig det hem också! Jag tycker om mitt jobb men som sitautionen ser ut just nu så vill man inte ta det med sig hem. Jag funderade mest på att göra något roligt av de bilder som jag har tagit på jobbet när det händer lite grejer. Jag har redan målat upp en framsida och en inledningstext och bildtexter till några bilder jag redan har... Varför ska man alltid fundera på sådant här när man ska sova?

Av Emma - Lördag 1 juni 22:17

Idag har det varit en riktigt händelserik dag. Jag har jobb helg den här helgen också, så jag började dagen med lite sovmorgon eftersom jag inte började jobbet förrän klockan 8:00 idag. Jag hatar att inte ha några rutiner och idag var det riktigt rörigt på jobbet. Det kändes inte alls bra idag. Jag har de bästa arbetskamraterna men situationen är nästan ohållbar förtillfället. Jag sökert efter något annat att göra, jag behöver komma därifrån hur mycket jag än tycker om mina kollegor. I alla fall, jag kom till jobbet och fick kommentaren: " Nämen här kommer kändisen". Idag fanns det en artikel i tidningen om mig. Den var kort och bilen var inte speicllt smickrande. Jag tycker verkligen tidningen är hopplösa på att välja bilder, i alla fall de få gångerna som jag är med. Jag är nog inte speciellt fotogenetisk tyvärr...   Så drömmen om att bli fotomodell den kan jag nog lägga i det runda arkivet och försöka glömma. Det är så hemskt att tänka så om sig själv men på riktigt. Det var en kassbild på mig, syns liksom inte att det var jag.

 

 

Försök andas och tänka positivt istället. Jag fick vara med i en dejtingserie och i tidningen. Kan jag bli mer kändis nu? Kommer jag att få glömma det här? Aldrig! Men som sagt mina kollegor är fantastiska och det är inga negativa kommentarer, bara positiva heja rop varje dag nästan. Dessutom är jag nog lite stolt över att jag gjorde det.

 

När jag äntligen hade överlevt arbetsdagen åkte jag hem med ett stopp på ICA för att köpa en tidning. Jag ville ha en egen tidning idag, jag tänkte klippa ut och spara artikeln. Det kan vara roligt att ta fram och visa mina framtida barn om jag får några. Man lever bara en gång och då kan man lika gärna leva ordentligt. När jag kom hem så la jag mig på soffan en stund för att får vila lite. Det var som sagt rörigt och det gick i 110km/h hela dagen. En del larmar mer än andra. Ibland hinner man inte ens stänga dörren innan dem trycker på larmet igen. Jag har inget syre till min hjärna så jag känner mig, långsam, trög, trött och förvirrad hela tiden. Jag vet knappt vilket ben jag står på ibland. Jag har ingen arbetsglädje längre och jag saknar det. Jag tycker egentligen om mitt jobb men nu är det snurrigt och det är inte så bra. Det är mycket negativitet som håller på att förstöra oss fullständigt. Det jag kan sakna mitt i allt det här, är information. Det finns ingen trygghet längre. Men vi får väl se hur det kommer gå... Nu räknar jag bara ner till semestern och tänker att när jag har fått vila upp mig och bara göra roliga saker så kommer det kännas bättre.

 

Imorgon börjar jag att jobba klockan 06:15 och borde redan ligga i sängen och blunda. Men jag kan inte. Det är Folkfest i staden ikväll och Barbados spelar som vanligt lite för högt. Dessuotm så bor jag granne med området som har festen. Jag vet att jag låter som en surkärring men hela min söndag kommer att vara förstörd för att jag behöver gå upp 04:40. Jag fungerar liksom inte, så jag kommer att vara ännu långsammare nu om jag inte får sova för att Barbados är i stan. Kul att det händer saker, absolut!    Men jag fungerar inte när jag måste börja jobba som jag gör och med alla dessa olika tider, nej jag är inte helt nöjd med mitt schema. Sorligt men sant. Jag hade ett bättre schema innan. Nä nu får vi försöka sova ändå.

 

 

 

Over and out

 

XOXo  

Av Emma - Söndag 19 maj 19:09

 

Det blev en lång natt igår, då jag bara var tvungen att se Eurovison eftersom jag har väntat ett helt år. Jag somnade inte förrän klockan 02:00 så jag tänkte att idag ska jag börja dagen med sovmorgon. Ingen klocka den här söndagen är till för återhämtning.  Jag sov länge, när jag äntligen vaknade upp så startade jag en tvättmaskin och efter det så slängde jag mig ut genom dörren. Jag åt alldeles för mycket onyttigheter till Eurovision så jag började dagen med en promenad runt kvarteret. Jag gick i rakst tempo och tog mig runt snabbare än vanligt och jag var genom svettig när jag kom in genom dörren. Jag gjorde i ordning lite frukost.

   

När jag hade ätit min frukost så gick jag runt och småplockade i lägenheten. Jag ringde ett telefonsamtal till min lilla mamma också. Hon hade timmar idag så då hann hon prata med mig en kortis. När jag hade pratat med mamma så bestämde jag mig för att gå ut med soporna. Det såg så stökigt ut i köket att jag var tvungen att göra något åt det. När jag kom tillbaka upp till lägenheten så ställde jag mig för att diska. Äntligen har jag fått undan all disk!

 

Jag drog även fram dammsugaren och har nu en dammfri lägenhet. Det känns riktigt bra. Jag ska nog orka med att jobba imorgon nu när det är så fint i min lägenhet. De ringde ifrån jobbet också, jag får byta mitt kvällspass till ett dagpass. Det känns bra att få jobbdagen gjort , då är det över sedan. Jag tycker inte om att jobb kväll längre. Det känns tyngre än vanligt och allting går så långsamt och vi får nästan alltid jobba över eftersom vi inte blir klara. Så därför tackar jag gärna ja till ett dagpass istället. Nackdelen med det här passet är att jag börjar jobba 6:15 och det tycker jag inte om någonstans. Min kropp orkar inte med. Det är alldeles för tidigt även om jag går och lägger mig så somnar jag inte och är jag orolig så sover jag ännu mindre. Det är som en ond cirkel som bara går runt, runt. Det är som ett ekorrhjul och jag kan inte hoppa av. Det är så hemskt! Jag vet inte om jag kommer att ta mig igenom den här pärsen och då älskar jag mitt jobb, mina arbetskamrater och att ha ett jobb att gå till... Nu förtiden så får jag ont i magen varje gång jag lägger handen på dörren och är på väg in på jobbet. Det är inte roligt att känna så och jag vet inte hur jag ska få det att kännas bättre. Då jag inte kan styra över någonting själv längre, de kontrollerar oss och lägger omänskliga scheman. Jag har inte ens haft någon lust att prata med chefen om hur jag mår, men jag måste göra något snart... Det enda jag gör nu är att räkna ner. Nu är det bara 4 veckor kvar till min semester. Jag hoppas att jag håller, att jag hinner hitta på någonting kul emellan jobbpassen och känna att jag har lite energi över. Idag sken solen starkt och det bidrog nog till att jag mår så bra idag. Det värker fortfarande obehagligt i kroppen men jag känner mig ändå lite lättare. Kankse för att jag tyckte att det var många bra låtar i festivalen igår och jag hade en lördagskväll bara för mig själv. Nu ska jag gå och se om torktummlaren äntligen är klar så jag kan bocka av ännu en sak på min att göra lista och sedan tänkte jag sätta mig i ett fotbad, då mina fötter behöver vila och mjukas upp. Imorgon är en annan dag och den börjar med jobb alldeles för tidigt men jag kan sova hela eftermiddagen sedan...

 

XOXO    

Av Emma - Söndag 5 maj 18:47

Idag är ingen bra dag, inte tankemässigt i alla fall. Jag kan inte riktigt släppa det korta samtalet jag och mamma hade igår. Vi hade kankse behövt prata längre men jag hörde inte ens hälften av vad hon sa eftersom det var en massa folk runt omkring mig. Jag hamnade på Liseberg igår. Det var bra att jag tackade ja, för jag behövde det men idag har jag för mycket tid  . Jag har aldrig tid annars så jag borde verkligen njuta av det men jag kan inte riktigt slappna av. Efter den kalla dagen på Liseberg tillsammans med Mathias så sov jag i alla fall drömlöst och länge idag. Det kändes bra. Eller jag hade ställt klockan på kvart i åtta sedan snozzade jag i tio minuter innan jag gick upp och startade den första maskinen. Jag har trots alla tankar som kommer så fort jag slappnar av, hunnit med att diska, laga mat, göra matlådor och slänga skräp. Bra jobbat Emma! Nu känns lägenheten ändå lite mer städad, jag har en lång väg kvar men jag har börjat i alla fall.

 

Vi var ute och dansade i fredags, jag tyckte faktiskt inte att det var så jättekul. Bandet var inte jättebra, det var inte många låtar jag kände igen och stämningen var inte på topp. Jag vet inte, det kankse bara var jag som inte var på humör. Jag var inte upplagd för fest, jag kände mig inte alls taggad på att åka. Det har varit stressigt och jobbigt på jobbet men jag tänkte att visst jag försöker det kan bli kul. Nä, det blev inte kul. Jag försökte tycka det var roligt att lyssna på musiken, att tycka det var kul att dansa. Men när det var det inte, dessutom blev jag lite sur på mamma, för att hon tyckte att jag skulle dansa med en gubbe som inte en kunde hålla takten. Nä jag är inte perfekt och jag kommer aldrig att bli det. Jag tycker inte om när folk kommer för nära min trygghetszon, jag tycker att det är jättejobbigt men mamma fattar inte. Dessutom så känns det som att dem försöker pressa mig till att träffa någon och det kändes det mamma sa i telefonen igår.

" Om du inte släpper loss så kommer du inte att träffa någon heller och det vill du ju..."

 

Ja, det vill jag. Men jag vill träffa någon som känns rätt för mig inte för alla andra. Jag vill inte träffa någon för att samhället säger att jag måste. Jag tycker inte om känslan av att känna att jag börjar bli gammal. Både mamam och pappa tjatar om det. Inte alltid rakt ut men visst jag fattar att dem tycker att jag är gammal och snart är det försent att skaffa barn. Istället för att tjata på mig så kan dem väl vara nöjda med att deras favoritbarn snart är tvåbarns pappa. Varför behöver jag komma ifatt. Jag är inte mamma. Jag har inte mammas självförtroende. Jag är inte flörtig och vi kan väl helt enkelt bara konstatera att jag är välrdens tråkigaste och kommer att leva ensam resten av livet. Jag och mina demoner.  

 

Jag försöker ändra mönster, jag försöker tänka positivt men idag känns det som en klum i halsen. Jag orkar inte, jag vet inte vad som är fel med mig men det är något som inte stämmer. Jag mår inte bra, jag känner mig inte glad längre. Allting är fake. Jag orkar inte med mitt jobb, jag gillar inte mitt liv och jag är inte njd med mig själv. Ingenting går som jag önskar. Mitt liv har aldrig varit spikrakt uppåt men nu går det spikrakt neråt i alla fall och det är i alla fall en riktigtning även om ingen runt omkring mig är nöjd med den. Jag orkar inte med att folk gnäller på mig. Jag kan inte göra någonting rätt... Mamma och pappa tycker att jag är för gammal för att vara ensam, det är ju bara idiotisk, min farmor och farfar påpekar petitesser i mina skrivarbeten, en anledning till att jag inte vågar skriva. Jag tydligen inte!?! Och jobbet håller på att ta knäcken på mig. Jag orkar inte! När ska folk lyssna? När ska folk förstå! Jag trodde att jag hade en sköld mot småsaker men det har jag inte, jag faller direkt. Men ingen ser det. Jag har alltid varit stark, jag skiter i allt! Det är så fel. Det är så synd om alla andra för dem har så dåligt självförtroende. Men jag då? Jag samlar ihop bitarna av mig själv varenda kväll men ingen ser det, ingen förstår det... För att jag ler..- Men efter två veckor med besvikelser och nya rutiner på jobbet som inte alls funkar för mig så orkar jag inte mer... Idag faller jag samman, tårar av frustation och en del ilska rinner nerför mina kinder. Om jag ska vaa helt ärlig så är jag rädd för vad jag känner i kroppen när jag slappnar av... Pulsen slår över allt, huvudet snurrar hela tiden, det händer ofta att jag kan stå still och känna hur hela världen gungar... Mina fingrar domnar bort allt oftare och det gör ont i min armar, till och med mina fötter börjar domna bort. JAg vet inte vad jag tycker är roligt längre, jag vet inte vem jag är. Men vad spelar det för roll, alla andra verkar veta vem jag är och vad jag vill. Kanske bara ska bli en nickedocka...

 

 

Av Emma - Söndag 28 april 09:46

Jag undrar verkligen var alla mardrömmar kommer ifrån. I natt var det riktigt jobbigt. Jag minns inte exakt vad jag drömde eller varför men en sak minns jag väldigt tydligt. Det var en man som kom stapplande och bakom honom kom en annan man. Det kom rök ur näsan på mannen bakom, som när man andas på vintern fast det var inte vinter. Plötsligt så ser mannen med rök i näsan på mig och det sprutar eld ur näsan på honom. Han har ett hemskt ansikte också, hjärtat rusade nästan iväg. Jag tycker inte om de här mardrömmarna. Ångesten blir värre då...  

Jag tycker inte om mardrömmarna

 

   

Presentation


Jag är en glad tjej som njuter av livets goda stunder

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2019
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Följ bloggen

Följ Welcome to my life med Blogkeen
Följ Welcome to my life med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se