Senaste inläggen

Av Emma - Lördag 14 okt 20:08

Jag måste ändå säga att det blev en väldigt givande lördag måste jag säga. Jag känner mig så otroligt produktiv. Jag hann tvätta, städa rent hela badrummet från golv till tak. Jag bytte handdukar och även duschdraperi. Jag lyckades pussla ihop min nya hylla och när jag fick in den i badrummet blev det komplett.

 

Jag vek ihop och hängde in alla kläder i garderoben, jag slängde skräp och tog en liten tur ner till ICA. Jag behövde handla bara lite grand. Jag följde verkligen listan den här gången, det var bara det att när jag kom hem så såg jag att det fattades en del grejer ändå här hemma. Men det kankse jag kan överleva tills nästa gången jag handlar. Det bästa vore om jag kunde vänta ända tills den där Ullaredsresan blir av, men det är en hel månad kvar. Efter allt städande blev jag hungrig så idag fick det bli frystpizza och coca cola. Det är ju ändå lördag. Nu blir det lite skräp på tv innan jag måste sova. Imorgon väntar det delad tur på jobbet. Totalt 10,5 jobb en söndag. Det är fina grejer det. Det blir en hundpromenad emellan passen också. Jag hoppas att hunden ska vara snäll emot mig. På måndag måste jag ta fram dammsugaren och sedan skura av golven, så är hela lägenheten ren och fräsch.

 

 

 

ANNONS
Av Emma - Lördag 14 okt 10:27

Äntligen skulle jag få vara ledig och sova länge tänkte jag. Det blev inte så. Jag somnade klockan 22:37 igår och vaknade klockan 05:33 idag. Jag vet inte varför egentligen. Jag hade ingenting att göra så tidigt. Jag låg kvar i sängen och försökte somna om men det gick inte. Jag låg och tänkte en stund   . Jag hade inte fått något meddelande men klockan var tidigt på morgonen. Jag låg kvar i sängen i två timmar men halvåtta så gick inte längre. Då skrev jag ett meddelnade bara för att visa att jag tänkte på honom. Han verkar inte ha sett det än. Men kankse har han annat att göra en lördag. Alla har vi ett liv som ska levas på ett eller annat sätt. Det stannar aldrig fast vi ibland önskar att det gjorde det. Klockan 07:40 gick jag i alla fall upp, startade en tvättmaskin, tog en dusch och tittade på Fantastic Beasts and where to find them.

 

Jag ska städa hela lägenheten och göra det fint här. Man vet aldrig om man får besök. Jag har känt länge att jag behöver börja städa både min läghet och min vardag. Så varför inte passa på nu när jag ändå har någon form av motivarion att göra något. Därför startade jag med tvätten. Jag har tvätt som ska vikas och läggas in i garderoben. Jag har disk som ska diskas, golv som ska dammsugas och skuras. Jo det kan bli riktigt vackert här hemma bara jag försöker. Så för att slippa tänka för mycket på annat så är det väl bäst jag sätter i gång med att fixa här hemma.

ANNONS
Av Emma - Måndag 9 okt 23:33

Det sista jag tänker på innan jag somnar är dig. Det jag drömmer om är dig. Det första jag tänker på när jag vaknar är dig.

Jag tänker på dig på morgonen, kvällen och drömmer om dig på natten. Jag önskar och jag längtar efter att få träffa dig. Jag vågar inget säga eftersom jag inte vet om du tänker på mig. Kanske är du som jag att frågorna är svåra att ställa men egentligen vill jag veta allt. Vad drömmer du om, vad har du för dig och hur har du haft det. Jag vill lära känna dig ända in i själen. Jag frågar för att jag själv tänker på dig nästan jämt. När man ser att meddelandet är läst men man inte får något svar då blir jag lite ledsen eftersom Dette så många tankar som rusar. Gjorde jag fel? Blev du arg? Har jag förlorat chansen att få träffa dig. Det finns alltid en liten rädsla där, eftersom längtan är så stark precis som nervositeten. Men ett djupt andetag och blunda en stund. Allting kommer att ordna sig, jag vill bara att vi ska se om det slår gnistor eller om det bara är mina romantiska drömmar. Jag vet att så fort jag sluter mina ögon så är det dig jag ser, det sista jag tänker på är dig??

Av Emma - Måndag 25 sept 11:13

Jag önskar verkligen att jag kunde stänga ner alla känslor. Det jag känner nu är bara tunga och dystra känslor och jag mår inte bra av att bära dem heller. Jag vet inte om jag är ensam om att vara en sådan där människa som vill avsluta allting jag har påbörjat. Det gäller i stort sett allting, jag kan inte sluta hoppas förrän jag vet att det är ett defiitivt slut. Jag lever länge på hoppet vilket gör att när jag hamnar i mina svackor så känns det riktigt jobbigt när man hoppas och hoppas men inte får samma gensvar som man själv ger. Ibland när dagen känns extra mörk och dyster då är det extra tungt när man inte får det man önskar. Jag vet att jag inte borde lägga så mycket energi på folk som jag gör, men jag vill ju bara bli älskad, jag vill också ha någon att komma hem till. Hur fungerar det egentligen? Hur gör folk för att hitta någon? En del skaffar ju nya killar två minuter efter ett uppbrott. Jag fattar inte vad jag gör för fel. För det fungerar inte att låtsas vara något man är men att vara jag hjälper ju inte heller. Jag är typ världens snällaste människa och ändå blir jag bortvald och sårad i slutändan   


Idag kändes det lite bättre när jag vaknade och blev ännu lite gladare när jag såg att jag fått ett meddelande och det innehöll ordet söt. Sedan kom meddelande rätt tätt. men så kom den där hemska känslan av "Jaha, idag duger man..." Nu var det ett tag sedan jag fick ett meddelande. Jag önskar att klockan kunde gå lite fortare så jag kunde ta mig till jobbet så jag slapp sitta här och tänka. Jag tänker mindre när jag jobbar och då slipper jag fundera på varför jag inte får några svar. Jag känner mig redan borträknad men kan ändå inte slåppa taget riktigt än...Men vad jag kan göra är att fösöka låta bli att tänka och ändra inställning.


   



Av Emma - Torsdag 21 sept 19:40

Ibland undrar jag vad det är för fel på mig. Alla andra får allting och jag står alltid ensam kvar. Jag ser nog inte livet från den ljusa sidan just nu men det känns i alla fall som att jag misslyckas.

Det hjälper inte att vara sig själv, ingen annan heller.

Jag förväntar mig det värsta, jag är val nummer två eller tre om jag har riktigt otur. Jag förväntar mig inte att det ska bli fler en än gång. Så ja egentligen förstår jag inte varför den enda gången skulle kunna vara något roligt.

En fika, lunch, middag eller en biofilm. Om det nu ändå bara kommer bli en gång.

Det är jobbigt att känna så här, man får inte vara för ärlig men att gå här hemma och hoppas på att få träffa drömprinsen och hela tiden få tvekande svar är sjukt jobbigt. Jag förstår inte vad jag gör för fel?

Jag förstår inte hur alla andra lyckas.
Det funkar inte på distans och det fungerar inte på nära håll heller. Jag borde nog verkligen ge upp helt och hållet.

Jag kommer att leva ensam med mina 99 fläckiga katter. Crazy Cat Lady där har ni mig!!!

 

     

Av Emma - Måndag 24 juli 21:51

Hur slutar man att göra saker man egentligen inte vill göra?

Hur får man någon att förstå att man orkar inte hjälpa till?

 

 

 

Idag skulle jag inte ha klivit ur sängen alls. Min kropp försökte verkligen säga det till mig när jag vaknade upp strax innan klockan ringde och kände att fötterna var som bly. Det gick inte att röra dem, jag kunde knappt sträcka ut mig. Jag sov en stund till och när klockan väl ringde så orkade jag faktikst ta mig ur sängen. Men som sagt jag borde inte ha gjort det. Det första jag gjorde var att göra i ordning frukosten som jag skulle ha med mig till jobbet. Jag hällde upp yoghurten i en burk och tycker att den är väldigt rinnig, så luktar på den och den har då blivit dålig, så den kunde jag ju inte äta. När jag skulle hälla ut den så hamnade den på golvet . När jag torkat upp och sedan typ tömt mitt kylskåp så hittade jag i alla fall några knäckebröd som jag kunde ta med mig som frukost idag. Sedan åkte jag till jobbet utan några missöden som tur var, jag kom till och med i tid till jobbet. Min kändes tunga och typ omöjliga att lyfta hela förmiddagen men det gick bra ändå, höll dock på att snubbla över en rullstol men annars så gick det bra. Jag hade lite social samvaror med en dam, vi tog en härlig 20 minuters promenad ute i det fina vädret och pratade på om hennes liv och sådant. Hon fick mig dessutom att känna mig så mycket yngre än jag brukar känna mig. Men det beror ju helt på vad man jämför med, jag jobbar ju med personer som har levt ett långt liv. en del väldigt spännande liv dessutom.  . När jag äntligen fick gå hem så hade jag en lång att göra lista som jag tog itur med på en gång. Jag var och handlade i två olika matbutiker, jag var på biblioteket och sedan fick jag äntligen vila lite grand när jag kom hem. Som tur var så var jag alldeles för trött för att ha energi över till att tänka alls, det finns verkligen fördelar med att hålla sig sysselsatt.

 

Men nu när kvällen kommit och man inte riktigt vet vart man ska ta vägen då kommer allt det där jobbiga tillbaka. En del människor får en att må sämre än man vill trots att dem egentligen inte har gjort något. Jag blir bara så lättirriterad över vissa saker. Mest för att jag är alldeles för snäll, alla förväntar sig hela tiden att jag ska lägga ner tid och hjälpa dem bara för att jag råkade säga hej i trapphuset. Efter mycket tjat så lovade jag att hjälpa till med en uppgift, nu ska jag plötsligt rätta alla läxor! Jag vill inte! Jag orkar inte vara snäll hela tiden! Det tar tid och det tar enerig som jag inte har. Men ingen vill höra ett NEJ! Inte ens min mamma lyssnar när jag säger att jag inte vill. Visst, jag sa att jag kunde hjälpa henne om det var svårt i början men nu har i stort sett rättat var enda uppgift, hon förstår inte hur mycket det tar av mig. "Visst läs bara igneom det". Jag gör ju ingenting halvdant, så det tar ju mellan 2-3 timmar att läsa igneom hennes arbeten. Det är en sak om hon ber om tips och råd men att sitta och läsa alla tråkiga uppsatser är inte roligt. Men har ni någon gång försökt säga emot er egen mamma! Det går inte, hon förstår inte. Inte ens efter jag gick in i väggen förstår hon att jag inte vill. Dessutom är jag så snäll att jag ställer upp och hjälper andra med deras läxor?!  Inte ens min farmor lyssnar, fast det har hon aldrig gjort på mig. Hon har bara bestämt vad jag vill göra och vad jag borde bli, när jag inte gör det hon förväntar sig så är det jag som är en dålig människa. Jag orkar inte längre? Hur börjar man om? Hur får man folk att förstå, att jag inte vill göra allting dem ber mig om? Jag vet att jag behöver säga nej men när jag försöker lyckas dem ändå alltid att få mig att säga ja. När ska jag få det jag önskar? När ska mitt liv bli mitt   

Av Emma - Lördag 22 juli 21:32

Ibland blir det inte som man har tänkt sig och då är det så. Jag brukar inte ha något emot att vara ensam och hitta på egna saker. Men idag hade jag behövt umgås med någon. Jag fick inte tag på någon som ville ses alla var upptagna. Ja det är semetertider och folk har ledigt. Men då hittar man på något tydligen. Men inte jag, alla mina planer den här helgen gick i stöpet. Så jag börjar längta tillbaka till jobbet. Jag behöver ha något annat att fokusera på. Jag anade någonstans att det här skulle bli resultatet, en ensam kväll framför tvn men jag blev ändå lite besviken. Inte mycket att göra åt. Nästa gång jag kan är han säkert upptagen ändå och då kommer vi inte att ses på evigheter. Det värsta är att jag gärna skulle vilja ses, jag vill ta reda på hur jag känner och veta vart han står. Men imorgon är en ny dag och jag kommer inte behöva vara ensam och jag tänker sluta grubbla på det här nu. Gick det inte den här gången så går det kankse nästa gång.

 

 

Av Emma - Lördag 22 juli 12:39

 

Presentation


Jag är en glad tjej som njuter av livets goda stunder

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2017
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Följ bloggen

Följ Welcome to my life med Blogkeen
Följ Welcome to my life med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se