Vet inte vad jag ska skriva här egentligen, vet inte vad jag ska skriva eller tänka alls. Jag orkar bara inte mer, det är alldeles för jobbigt. Ingenting går ritkigt som det borde och allt jag gör blir fel. Vart tar alla riktigt vänner vägen när man behöver dem? Vart tar den där killen vägen som du älskar, men som inte verkar förstå, när du behöver honom som mest? När du önskar han visste, skulle han bara gå om du sa som det var? Jag har alldeles för många frågor, men alldeles för få svar. jag vill bara veta. Jag vill inte längre sväva i blindo. jag vills e dig snart, vill träffa dig. Vill ha dig intill och känna dina andetag. Det ger mig en känsla av trygghet. Men den tryggheten kommer väl aldrig att bli min. Jag är ledsen att jag älskar dig även om ajg inte får.