Ja idag har varit som alla andra dagar, eller ja nästan iaf... Jag vågade äntligen ringa angående ett jobb och jag fick det! =) Haha nu är man glad... Jag har varit och gjort teori prov på körskolan idag och det gick bra men inte så bra som det borde. Menmen det är ju några dagar kvar innan semestern iaf... på torsdag har jag stadskörning...

idag gjorde jag klart kladdkakan och den blev ritkigt smaklig. Den smakade alldes perfekt, lagom kladdig som den ska vara i mitten. Helt underbar blev den. Jag är duktig på att baka ibland iaf =) Haha

Ibland undrar jag om det inte vore lättare att vara en vampyr eller demon. Då hade man inte behövt känna efter så mycket. Då hade man kunnat sitta där tom på känslor och kall och bara se på. Se när skeppet sjunker utan att behöva känna skuld för att man inte kan rädda alla eller ens någon. Man behöver inte känna skuld för att man inte kan vara alla till lags och nå alla andras mål. Man hade inte behövt gråta när sorgen kommer krypande, när någon sårat eller hjärtat känns splittrat. Man hade inte behövt älska någon man egentligen inte ville ha, man hade kunnat gå där ifrån utan att bry sig. Utan att vända sig om en enda gång hade man kunnat gå.

hade det inte varit så mkt lättare att kunna sitta i mörkret och bara njuta av tystnaden och ensamheten utan att känna sig ensam. Det behövs inga ljus för att känna hopp, det hade ändå inte funnits något att hoppas på. Är man vampydemon, så är man det! Hade inte livet varit enklare då? Inte längre några tårar inte längre några hårda ord och inga slag att ta emot. 

Igår var det midsommar och den var faktiskt inte som alla andra midsommar. Den började väl som den brukar man vaknar, går upp och gör det man ska och sedan åkte hela familjen iväg, en sak som var annorlunda iår var att det var jag som körde bilen. Jag körde väldigt bra och plockade upp min broder som jobbade den här dagen, han sommarjobbar. Vi plockade upp honom och åkte till de vi skulle till. Vi åt sill och potatis, eller korv om man gillar det bättre. Tyvärr hade jag oturen nog att åka på den andra saken som var annorlunda i år.. KycklingKorv.  Dagen fortsatte jag körde tillbaka min broder till jobbet, med mamma bredvid i bilen, man har ju inget körkort än:( Vi åkte tillbaka och åt chokladbollar och drack kaffe. 

Eftermiddagen åkte jag till Borås för att möta Johanna vid sjukhuset, tyvärr missade jag sjukhuset och gick istället av på Södra torget och gick upp till sjukhuset. Där hamnade jag på en ganska dötrist fest, så jag och Johanna åkte hem från och då hade vi genast roligare. Det roliga började när vi satt nere vid resecentrum och väntade på bussen, det kom förbi några killar som Johanna ropade på och då vände dem sig om, men ville tydligen inte prata med oss.

På Södra torget klev en jättesöt kille på bussen, det såg ut som han skulle sätta sig hos oss, men tror Johanna skrämde iväg honom =P haha.. man vet aldrig, Johanna XD Under resten av kvällen så gick allting tillbaka till killen på bussen, eller vinflaskan. Jag måste bara få dela med mig av Johannas fina förklaring till varför korken inte satt kvar på vin flaskan... " Men hallå vin flaksan ville att jag skulle öppna den, korken bara flög av... Hur korkad får man bli?"

Med de vackra orden avslutar jag min berättelse om hur min midsommar tog sig ut... En ganska bra dag ändå och det tack vare dig Johanna, tack så jättemycket =) Du är flummig men du är helt underbar att umgås med =D

Ja tänk vad tiden går fort egentligen. Nu sitter man här och om en vecka och lite till så blir man ännu ett år äldre. Men det känns inte så roligt, men man fyller ju inte jämt heller så^^ Jag vet egentligen inte varför jag skrive rhär heller, finns det äns någon som läser?

Idag har varit en helt vanlig söndag, ganska tråkig med andra ord. Men jag var ute och frös om mina fötter en stund, och snackade med en kompis, vi bestämde oss för att ta en promenad ner till biblioteket imorgon, det hade kunnat vara trevligt. Så nu är morgon dagen planerad också. Det är vk jättebra =)

Jag vet inte vad jag ska skriva här egentligen, men jag kände bara att det vart dags att skriva någonting igen. Jag måste bara berätta om min kväll igår, jag tror faktiskt hela dagen var riktigt bra egentligen.

Vad jag nu tänker berätta om är vad jag gjorde på kvällen, jag var hemma oss Karin för att fira henne, vi var fem stycken tjejer och hade jättetrevligt. Men en himla rolig grej som hände var att vi skulle få upp vinflaskan men det gick inte. När alla fem tjejer hade försökt att dra, bestämde vi oss för att vi faktikst behövde hjälp. Så jag och Mixan gick till grannen för att be om lite hjälp. Han kom och öppnade dörren, i baröverkropp och tittad epå oss. Mixan höll frma flaskan och sa "Hej är du stark" " skulle du kunna öppna den här, vi får inte upp den"

Han små flinade lite sött åt oss och så hjälpte han oss med att få upp flaskan. Vi hade gnaksa roligt åt det ett tag och sedan skrattade vi åt en massa saker. Det var en trevlig dag/ kväll!

Är det inte nu som man borde vara glad? Varför är jag inte det då?, varför känns det så konstigt tomt och tris? Ja  det är väl tomheten som växer, jag vill göra något hitta på något, ut på äventyr... Men det är ingen som vill följa med och det är ingen som tror på mig ändå. Det finns en tid, då man kommer till en plats, där liksom alla bara lämnar än. Jag verkar redan ha hamnat där. Jag som kände mig så ung, blev plötsigt så gammal. 

Den blomma som växte, skulle växa så länge. Men den växte fort och började bli sliten och grå, torkade ut och bladen föll från rosen sakta av... ett efter ett föll det till marken. Inte kommer bladen att komma tillbaka, lika lite kommer mina år som var bra att komma tillbaka till mig igen.

Nu blir det snart regn, det känns i luften, det känns i tån, det känns på kinden, där tårar runnit och lämnat djupa sår....