Jag satt ute på bryggan med gitarren i knäet. Framför mig låg ett anteckningsblock med en vers som satt djupa spår i mitt hjärta. Den handlade om en förfluten tid, en tid fylld med smärta, hat och sorg. En tid som endast dök upp i mina mardrömmar, speciellt dagen D, då allting hände...

- Ät upp det du har på tallriken!

- Men jag orkar inte mer, pep jag.

- Ät! säger jag! röt han

Jag tuggade och svalde, varje ny tugga var som en kväljning. Det var plågsamt. Trots att jag tvingat ner allt tog han fram bältet. ett slag, två slag och tre slag. Tårarna rann nedför mina kinder, läppen blödde och ryggen sved.

- Upp på ditt rum!

Utan ett ljud smet jag iväg. Jag satt där uppe på rummet tills jag hörde ett skrik där nere. Jag smög ner för trappan, stannade och lyssnade, hon bönade och bad han skrattade och slog. Hennes skrik skar ända in i märgen på mig. Jag smög upp för trappan igen och larmade polisen.

- Han har ihjäl henne, viskade jag

- Vart är du?

-Dalgatan 12, skynda! Han har ihjäl henne.

Det kändes som en hel evighet innan polisen stormade in och grep honom.

Jag föll på knä bredvid hennes sårade kropp, tårarna rann so floder nedför mina kinder.

- Jag älskar dig, viskade hon innan hon slöt ögonen och somnade in för att aldrig vakna mer.

Jag såg hur hennes själ lättad lämnade den sårade och söndertrasade kroppen. Utanför röt han:

- Det är ditt fel! Jag kommer igen!

Jag ryste i hela kroppen. Det var inget trevligt minne 10 år exakt på dagen var det. 10 långa och ganska behagliga år. Jaag flyttades runt i början, tillslut blev jag bofast och fick hemlig identitet.

Det prasslade till i busken, jag vände mig om men ingen var där. Johan och Mathias smög aldrig, så det måste vara någon annan.

- Vem där? frågade jag

Inget svar. Plötsligt kände jag något kallt och vasst mot min hals.

- Saknat mig min tös?

Blodet frös till is. Jag visste precis, utan att se honom, vem det var. jag vågade knappt andas.

- Du var inte lätt att hitta.

- Nej, viskade jag.

- Du har tagit tio år av mitt liv.

- Du har tagit tio år av mitt och min mamma.

- Men så säger man väl inte till sin far?

- Jag har ingen far, sa jag och försökte låta stadig på rösten.

Ja då försöker vi igen då, andra gången gillt eller, jag försöker göra ett inlägg här innan men då var jag tvungen att rusa, eftersom sexmästaren och klubbästaren ville prata med mig om en sak som hände på puben i lördags. Eftersom det var jag som hade hamnat mitt i kaoset. Jag är lite nervös för att gå till skolan imorgon om jag ska vara helt ärlig. Visst jag har inte gjort några fel men jag vill helst inte hamna i konflikt. Vilket jag antagligen kommer att göra. Fast jag har inte tid att bråka eftersom vi ska jobba med B-uppsatsen imorgon. Minst fyra timmar har vi satt så vi kommer någonstans med arbetet. Tror det blir databassökningar efter vetenskaplig artiklar imorgon.

Om man stannar upp och tittar bakåt, hela tre år bakåt, så hade jag inget bra år och ett år bakåt så hade jag heller inget bra år. Det finns massor av anledningar till det, jag vet bara att jag vill inte ha tillbaka dem åren, i alla fall inte 2008. Det var inte mitt år, det var inget bra år. Det året vill jag inte ha tillbaka. Det ger mig bara mer energi och fler anledningar till att 2011 ska bli mitt år. Det ska bli precis som jag vill, inga sura mina här inte... Jag ska försöka deppa så lite som möjligt, för egentlgien vad ska man deppa för? Jag mår bra, har en familj som står mig nära och jag tror att skolan kommer gå åt mitt håll i år.  

Precis som rubriken säger så är livet verkligen underbart när alla bitarna faller på plats och ryggsäcken blir lättare. Det här kan nog faktiskt bli mitt år, precis som jag själv har bestämt. Nu tänker jag jobba för att få ett toppen år med så lite slagsmål med både folk och köksmaskiner som möjligt. Jag ska fylla det här året med spänning och äventyr. Det här ska bli mitt öde!   Idag har jag varit väldigt pruduktiv, jag har varit vaken sedan klockan nio och då har jag gått upp och ätit frukost, varit på skolan och träffat min lärare för att diskutera min praktik lite till. När det var gjort åkte jag hem och så handalde jag. Till middagen gjorde jag lövbiff och pommesfrites, tomater, gurka och beasås. Sedan bakad eja gchokladkakor efter ett nytt recept. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig men dem smakade gudomligt. Det gillade jag, men vem ska äta upp alla kakorna?   

Sedan så ringde jag till praktikplatsen och såg till att jag fick den så nu har jag en praktikplats mitt ute i skogen i tre månader och det känns bra. Det känns riktigt bra. Visst det är i Sverige men det kan bli toppen!   

Tjoho! Nu är praktikfrågan löst!

Idag blev en bra dag, visst det snöar ute och det är jätteläskigt att köra bilen på en oskottad väg mitt ute i skogen där det inte finns speciellt många hus på vägen. Men bortsett från det så är det en bra dag. Jag började nämligen min dag med att öppna min mail, och där hittade jag svar ifrån fyra av de nio ansökningarn ajag skickade ut igår! Det var jätteroligt, jag fick tyvärr två nej men jag fick även två kanske. När jag läst det här beskeden så åkte jag ut i skogen för att ansöka om ännu en praktikplats. Där fick jag också ett kankse, så glad åkte jag tillbaka in till staden igen för att slänga skräp och handla lite. Nu får bilen stå ända tills imorgon för då ska jag in till skolan och jobba med Caset. Idag är en bra dag,det här året börjar ganska bra ändå!