Jag lever inte i någon annans verklighet, jag vet inte ens om jag lever min egen.

Det är ett helvete på jorden att gå runt så här.

Vara osynlig för alla man ser, inte kunna känna närheten när någon rör vid en.

Det är som om man lever i en bubbla, fast man inte fanns.

Det är som att leva någon annanstans.

Tänk om jag skulle vända alla taggar ut åt och bubblan skulle spricka! Vad händer då?

Kommer dem att se mig, kommer dem att förstå. Jag vågar inte tala, rädd att bli sårad då.

Jag vågar inte öppna upp mig, vågar inte berätta hur det är.

Jag tänker bara sitta här och vänta på att någonting ska hända, men jag vill inte att det händer.

Jag vet inte vilken väg jag ska gå, jag vet inte längre vem jag är eller vart jag är.

Jag önskar att jag visste att någon kunde tala om för mig, vart jag skulle gå, för att hitta mig själv igen.

Jag orkar inte ha det så här längre, jag vågar inte ens uttala, det som kankse har hänt.

Jag vill inte tänka på det, vill inte att det ska spricka upp och blodet börjar rusa igen.

Det är ett helvete på jorden att leva i en verklighet som inte finns...

Av en ren slump bläddrade jag igenom alla kanalerna och vad hittar jag inte på Canal + series.

Jo True Blood, säsong 4   Det tråkiga är väl att dem har hunnit ända till avsnitt 5 men jag ska se ändå. Jag får titta ikapp de andra avsnitten vid ett senare tillfälle. Jag skulle egentligen ge mig ut och handla lite, men det blåser så mycket att jag inte riktigt har lust till det. Jag få ta och städa lägenheten istället, men det har jag inte heller någon lust med =)

Jag tänkte skriva om bubblan som jag lever i...

Men det kom inga ord.

Jag tänkte skriva om verkligheten jag inte vill vara i...

Men det kom inga ljud.

Jag har tänkt en hel del på senaste tiden och att vi närmar oss jul, märks inte.

Det finns ingen snö och inte är folk snällare mot varandra. Det är snarare tvärtom.

Det är ingen rolig känsla jag har just nu. Det känns som ingen tycker om mig 

Jag vet inte vart jag ska ta vägen, jag vet inte vart jag ska gå. Jag är ensam hur jag än gör.

Jag orkar inte mer, har ingen motivation, ingen ork och ingen energi.

Jag orkar inte ens tänka tanken att lyfta min arm, det är jobbigt.

Jag vill inte ha det så, men jag vet inte riktigt hur jag ska få tillbaka orken.

Jag vill bara skrika!

Det var för bra för att vara sant!

Det är som alltid, det känns som allting är perfekt.

Leende, var gulligt, ögonen var fina...

och så kommer smällen... han är för kort!!!  

Kalla mig kräsen, men jag vill inte alltid vara längst  

Idag vaknade jag inte när klockan ringde, för det orkade jag inte med.

Jag sov en hel timme extra, när jag orkat gå upp och ätit frukost, gav jag mig ut på äventyr.

Jag samlade ihop mig och satte mig i    och styrde kosan emot Karlstad . Jag åkte till biltema för att inhandla hjul sider, men det var inte det enda jag tog med mig därifrån. Jag skaffade även skifsnycklar i en massa olika vackra färger. När jag skulle lämna biltema stötte jag på mitt andra problem, måste kankse berätta att mitt första problem var att jag missade avfarten i rondellen, så det blev två extra rondeller innan jag kom fram till biltema. Nu tillbaka till mitt andra problem: Jag kom ut på fel ställe ifrån biltema, så jag hamnade lite galet i några minuter Men det där löste jag utan probelm, jag tog mig tillbaka till rätt ställe. Och kunde gå runt inne på Bergvik för att shoppa. Hittade några julklappar och smycken och annat roligt. Det har varit en trevlig dag! Suttit i bilen ett bra tag idag men det gör ingenting, det har varit trevligt.

 Alldeles nyss har jag pratat med min lilla ängel. Det har varit jättetrevligt och imorgon ska jag åka och träffa henne. Det ska bli så roligt, så skönt att slippa vara hemma. Få göra någonting annat. Jag ska hjälpa henne att skriva en uppsats i historia men det ska nog inte vara några problem  Jag är en historeexpert    

Igår tog allting slut! Jag var i skolan i 12 timmar, tror det är nytt rekord. Vi startade redan klockan åtta på morgonen med att gå igenom det sista inför den stora examinationen. Vi hade inte så mycket att pyssla med, vi städade det sista, fixade i köket, klockan 10.40 började grupp två med sin examination och vi skulle vara opponenter. Bara det gjorde mig nervös, jag gick därför runt och var nervös hela dagen! Det var jobbigt. Efter lunchen blev det äntligen våran tur att redovisa, jag var så nervös att jag inte visste vart jag skulle ta vägen, jag vill helst bara gå hem igen och slippa alltihop. Det gjorde jag inte. Jag stannade kvar och genomförde presentationen. Jag kunde hela mitt manus utantill och jag pratade inte alldeles för fort. För utom de små misstagen som vi gjorde, så klarade vi oss bra. Hem och Villa folket gillade oss. När vår presentation var över och vi skulle ha frågestund, hade de nästan inga frågor. Och det måste väl ha varit ett gott tecken.

Sedan fick vi gruppvis tala om vad vi tyckte om de andras redovisningar. Efter det fick vi feedback ifrån lärarna och Hem och villa folket. Enligt lärarna så har jag en behaglig röst att lyssna på, och det är ju positivt. Sedan sa de inte så mycket mer, som är värt att nämna. Vi var lite nedstämda när vi gick därifrån, men vi var på topphumör när vi gick ifrån feedbacken från Hem och villa mässan, de gillade vår gåva, vårt kompendie tyckte dem var så genom arbetet att vi bara måste få godkänt, vi hade en god varmrätt och vi hade den vackraste desserten på hela dagen  Det kändes bra. Sedan fick vi varsin chokladkaka och dagen var nästan slut. Det var dags att riva ner gestalningen och göra i ordning i alla rum, hela kalastorget var tvungen att städas. Det var rätt tröttsamt, vid åtta tiden var vi trött och började droppa av och åka hem var och en till sig.

Idag var vi tvugna att åka till skolan för att kolla igenom att allting verkligen var klart. De som städar hade varit nöja, det fanns inte ett enda löv eller barr kvar på golvet, och det hade vi skurat fint, vi hade skurat hela köket och förråden var också rätt fint plockade. Så det var inte mycket att göra idag. Nu blir det lite lunch och städ av min egen lägenhet innan jag ska tillbaka till skolan för att gå på information om C-uppsats och sedan träna Zumba Efter zumban blir det spa-behandling, tror det blir en massage den här gången. Det kan behövas efter de här fem veckornas slit!

Den otroligt vackra varmrätten   

Foto: Hanna

Kock: Daniel

Mingel

Genom havets vrede har
drivveden fått sin egen unika historia och form. Känslan av
förundran över den formade drivveden, sprider sig med hjälp av
skuggorna i rummet. De förändliga stenarna tar vi ofta för givet.
De ligger framför våra fötter där vi går. För oss har det
alltid varit en sten som legat just där, men för naturen har den
gjort en lång resa som har slutat här. Den har på sin väg mött
många andra stenar. För att nå sitt mål har den simmat över
havet. Nu får den lilla stenen vara en del av en vacker
installation.

Ljuset ska spegla en varm och
mjuk ton. Med den här gestaltningen vill vi visa på att naturen är
en vacker plats även om det inte är blommor eller höga träd
framför oss.

Matsalen

Under det kalla landskapet
av sten växer ett litet frö till liv. För att nå till himlen, har
den en lång väg att gå. Vandringen börjar ensam men över varje
sten finns en vän. Till slut har blomman nått sitt mål och flera
hundra blommar har vuxit upp och landskapet har förändrats. Världen
har fyllts med liv och lust, en glädje till att leva. Grönskan har
genom sin vandring tagit över det kalla sten landskapet. Det
landskap som började med ensamma stenar har nu funnit sig en vän.

För att visa på det
använder vi oss av material som drivved, sten och blommor.

Igår var det lördag och jag befann mig i skolan för att få klart gestaltningen av matsalen,

innan tisdagen. Jag började dagen med att vara i köket och baka en brownine,

sedan skalade jag några morötter, efter det åkte jag ut med  för att plocka sten.

Stenar i alal oliak stolekar och former, hade en hel IKEA kassa med sten med mig tillbaka.

Därefter fick jag åka hem en sväng för att hämta några krukor som jag hade glömt. När det är mycket att tänka på, ja då glömmer man mer än hälften, hur många gånger man än tänker! Jag fick även agera som läkare, vid ett mindre akutfall. Patienten klarade sig och mår bra idag . Eftersom vi provlagade maten inför examinationen, så blev det även lunch den här dagen också. Vi hade fyra olika uppläggningsförslag... Vi kom nog överens om att mixa två uppläggningar. Det blir fint! När vi ätit och kommit överesn om vart vi skulle befinna oss och vad vi skulle göra, blev det gestaltning på det. Vi började med att tvätta alla stenarna i diskmaskinen   Sedan blandade vi ihop något slagsmedel för att få akndelabern att blänka. Det gör den nu och står idag på bordet med en massa nytvättade stenar omrking sig. Servetterna veks, glas och bestick ställdes på plats. Vi städade även matsalen för att det skulle se snyggt ut. Så nu har vi flyttat alla våra grejer från matsalen till mötesloaklen.... Undrar om det var en bra lösning