Bara för att jag har tråkigt, tänker jag skapa ett lite inlägg.

Mest för sakens skull, om någon skulle läsa, är det ju bra om

det finns något att läsa också.

Idag fick jag ett mystikst paket på posten, kunde inte alls förstå vad det var,

men när jag öppnade det hittade jag min zumba fitness cd, så var tvungen att testa den.

Så min träning idag, var 20 minuter Zumba här hemma, det funkade minst lika bra som att

köra en timme i en gymnastikhall tillsammans med 50 andra pers. Sedan var det kör, mycket trevligt som vanligt.

Det verkar som allt folk har hoppat av, är nästan ingen där, men vi är några få som stadigt hänger i. 

Imorgon ska jag iväg till skolan för att höra på en föreläsning, och för att ha något att göra.

Träffa lite folk är alltid kul. Så ska jag hjälpa en kompis med bilen. Hon behövde hämta den på verkstaden.

Och på torsdag åker jag hem för att åka till Ullared och gå på musikal  

Jag måste ju lägga ett inlägg, även om lördagen har blivit till söndag, men ett litet kort inlägg om melodifestivalen. Det blev i alla fall ett halvt rätt den här gången, Lisa Miskovsky och Danny direkt till finalen, var ju bra. Jag hade ju hellre sett Danny och Dinazty gå diret till finalen men nu blev det inte så. Dinazty kom i alla fall till andra chansen och där har dem redan två röster, en ifrån mig och en ifrån min far. Pappa har alltid hållit på hårdrockarna, han ringde och rösta när The Poodels var med, han ringde och röstade på Crucifies Barbara. Ikväll gick det inte riktigt som han hade tänkt sig så han ger Dinazty en röst i andra chansen. Jag har inget emot Lisa Miskovsky tycker hon har en vacker röst och är en väldigt söt tjej, det händer något på scenen när hon står där, det är som en förtrollning när hon öppnar munnen och tonerna faller långsamt från hennes lungor. Så kanske var det rätt ändå att hon tog sig direkt till finalen. Jag tycker inte det har varit någon speciellt hög klass på låtarna i melodifestivalen i år, jag börjar väl bli gammal antagligen, men jag tyckte det var många fler bra låtar förr. Men eftersom Mirakel har gått direkt till Globen, så har jag inte mycket tro kvar på svenska folket och melodifestivalen. Kanske ändå att skicka Björn Ranelid till Globen är en tyst protest över att melodifestivalen blivit så lång varig med fyra deltävlingar, en andra chansen där låtarna ställs mot varandra i dueller till en stor final, sedan får vi kvala in och måste se Eurovision song contest två gånger för att att man måste ju se kvalet. Där alla bra låtar är med, innan man ser den stora finalen och cirkusen tar slut. Som sagt, jag håller nog på att bli gammal.   

Ibland undrar jag om jag går att läsa som en bok.

Det skrämmer mig när vissa av mina kompisar säger saker som jag har tänkt,

men inte sagt till dem och ändå kan dem träffa så rätt 

Men men... Jag får väl fråga om jag ska få veta!

Idag är i alla fall information och kommunikationstentan gjord och det känns riktigt bra.

Jag kan bara hoppas på det bästa nu! Jag vill inget hellre än klara mig, men det känns som jag

gjorde allting rätt, den här gången måste det gå, annars vet jag inte riktigt vart jag ska ta vägen.

Men som sagt inget jag behöver orora mig för i hela tre veckor, nu kan man ta det lungt och softa lite 

Föresten så är det härligt med fredag!!!   

Vissa dagar tänker man mer än andra och idag är nog en sådan dag.

Jag har tagit mig tid att filosofera över livet stora frågor. Inte riktigt men

jag tog en paus i pluggandet som håller på att gå alldeles för långt. Det känns som jag inte gör annat än sitter med näsan i böckerna och försöker få fason på det hela.    Men nu jävlar ska jag klara den här tentan, så onödigt att behöva göra om den tre gånger till. Jag tog i alla fall en paus och gick en lång promenad i det fina vädret, man hinner tänka många tankar medan man går bara för att man går... Jag tänker och tänker, men har inte kommit på något bra än. Jag måste nog sluta tänka på annat och fokusera på tentan. Tänk om man bara kunde stänga av allting annat, allt oviktigt, sådan man gärna går och funderar på men aldrig vågar göra något åt, aldrig vågar ta reda på. Tänk om man bara kunde stänga av det och fokusera på det som verkligen är viktigt. Fast det är klart, att tänka med är viktigt det också.

Jag vet inte vad som har hänt, men jag har sovit alldeles för lite inatt.

Men det har inte gjort att jag känner mig trött, snarare tvärtom.

Jag är på topp humör, allting känns så himla underbart!

Jag är nästan säker på att det beror på tre saker:

1. Min älskade mamma kommer hit imorgon!  

2. Jag är 100% positiv till tentan på fredag! Den här gången kommer det att gå vägen!   

3. Jag har finjusterat i min utbildningsplan och det känns toppen, jag fick även en massa feedback och positiv respons av min lärare.  

Så medan jag nu väntar på att tvättmaskinen ska bli klar, så ska jag utnyttja min positiva känsla till att plugga och städa lite i lägenheten innan jag kan lägga mig ner och softar framför tv, till Once upon time ikväll. Det har jag gjort mig för tjänt av en sådan här fantastiskt dag. Livet är underbart!   

Pulsen dunkade ända upp i tinningen, det var mörkt i rummet. Klockan tickade ikapp med mina hjärtslag som ökade takten. Jag började kippa efter luft, det kändes som om jag var iakttagen, plötsligt stod där en man med en kniv i högsta hugg. Han högg, blodet droppade och smärtan skar igenom hela kroppen. Han tappade kniven på golvet satt sig mitt i rummet med uppdragna knän och gungade fram och tillbaka medan han viskade på något obegripligt språk. Medan smärtan steg och hjärtat pumpade ut blod genom såret i sidan på mig, sträckte jag mig efter mobilen och ringde 112. Jag rabblade osammahängande och snabbt om att jag behövde en ambulans och en polis... Sedan ligger jag på lassarettet i en sjukhussäng, med vita lakan, vita väggar och ett järnstaket om sängens kanter. Sköterskan ringer ett nummer, förklarar vem hon vill prata med, ber om ursäkt för att hon ringer så sent, lägger den stora blå luren vid min axel intill mitt öra, tårarna rullar ner för kinder när jag viskar: " mamma".

Det var det sista jag minns innan jag vaknade, sedan vart det kört, jag vågade inte somna om. Jag var helt säker på att det var någon som smög omkring i lägenheten, men det finns ingenstans att gömma sig. Jag bor i en etta! Jag kunde inte somna om, hjärtat dunkade så hårt och pulsen var hög, jag var inte ett dugg avslappnad och sov väldigt dåligt inatt