Ja så var det måndag igen då.... Efter den här helgen kanske det behövs en liten måndag, då jag faktiskt är ledig, eller nej jag är inte ledig, jag har hemstudier. Jag är min sista dag i skolan imorgon med ett seminarium, som ska handla om invandrar politiken och etnicitet i största allmänhet. Känns bra, vår grupp gjorde klart i stort sett allting under torsdagen förra eftersom eftersom en del av gruppmedlemmarna hade andra planer under helgen. Själv så har jag inte så mycket val än att sitta och läsa mina böcker, det regnar ute så det lockar inte att gå ut och ingenstans har jag där jag kan gömma mig. Jag behöver alltså sitt och läsa igenom bok efter bok, men sedan har jag lov en vecka, eller hemstudier, ska skriva hemtenta under en veckas tid, men det hindrar inte att man gör lite annat också när man ändå får vara hemma. Jag ska försöka fokusera på att bli frisk, jag känner mig inte alls bra för tillfället och skulle helst av allt bara vilja krypa ner i min egen säng och gömma mig. Men det går inte, då jag inte kommer hem förrän på tisdag eftermiddag. Det är bara att bita ihop och gilla läget helt enkelt! Det är inte långt kvar!!! Bara idag!!!

Nu var det ett tag sedan igen som jag skrev. Det har inte funnits tid til det och inte har det heller funnits något internet till det. Jag har inte kunnat använda min egen dator, då det fattades ett lösenord till det trådlösa nätverket. Det gjorde att jag inte har kunnat ha me dmin egen dator till farmor och farfar. Men idag har jag äntligen fått lösenordet, då min kusin, jag inte har sett på ett bra tag läser IT på gymnasiet och gav lösenordet till mig. Han lyckades att lista ut det, han är bra listig han. Den här helgen har det varit fullt upp... Jag vet inte riktigt vart jag ska börja, det har hänt så mycket som jag inte riktigt vet om jag vill berätta eller inte. Men jag kan berätta om det här helgen, det känns som det är dags att skriva något och jag behöver skaka av mig lite grand.

Det började att jag blev förkyld ännu en gång bara några dagar innan jag äntligen skulle få åka till Operan för att få se Chess. Jag som har längtat en hel månad går och blir förkyld. Men det fick inte stoppa mig och jag hamnade på Operan i alla fall. Det började med att jag fick gå upp tidigt för att ta bilen in till staden för att sedan ta bussen till Göteborg. Där mötte vi upp mammas kompis och så gick vi på staden. Vi letade efter en röd blus åt L, men det första vi hittade var en vit mössa som jag ville... Så den köpte jag, kosta vad det kosta ville, nej så dyr var den inte. När vi gått en stund på staden och fått fatt i en rödblus, så blev det dags för lite fika, på Fröken Olsson och där plockade Karin upp mig för att åka hem till henne och slänga av mina grejer. När vi hade varit och handlat, snackat lite skit så blev det pizza in det var dags att gå till operan för att få se på Chess. På väg till operan hamnade jag nästan i slagsmål på spårvagnen, men det är visst sådant som händer  

Chess var fantastiskt, skådespelararna var underbara. Jag fick gåshud när ryssen sjöng sista låten innan första akten, och bröderna Rongedahl som spelade domaren var ja det går inte med ord beskriva, det var så värt alla pengar att få se dem spela den rollen. Det var många bra låtar och de sjöng bra. Jag skulle vilja se den flera gånger om. När vi kom hem till karin sedan blev det glas och chokladsås till music and lyrics. Det var en toppen avslutning på en fin dag.

Ja så blev det söndag morgon, för mig började den redan 05:37 och det var fruktansvät onödigt då vi ställt klockan på tio och dessutom dragit tillbaka klockan. Jag var så täppt i näsan att jag var tvungen att gå upp och snyta mig, sedna kunde jag bara sova två timmar innan jag behövde snyta mig igen. Klockan tio sedan ringde Karins mobil och det var dags att vakna igen. Jag var pigg och glad vilket som. Mamma och L kom och hämtade mig vid macken för att åka in till Borås, då vi skulle vara på middag hos farmor redan1! Eftersom min farbror och hans söner har kommit ner för att hälsa på oss, så samlades vi allihopa och när alla är  med, ja då är vi 20 personer. Det var fullt hus skulle man kunna säga. Julia hade med sig sin pojkvän också så att han skulle få träffa släkten, stackarn fick träffa alla på en gång, men det överlevde han nog, han har alltid varit en tuff kille . Hennes pojkvän är en gammal klasskompis till mig, så jag vet vem han är. Ja så vi åt middag mellan klockan ett och fyra ungefär, förrätt, varmrätt, dessert, kaffe med kaka. Det fanns att välja på Det var kul att träffa vissa och vi hade väldigt roligt, stackars Hugo, fick ju då stanna nere i katakomberna. Men han klarade sig ensam en liten stund det var inga problem. Sedan åkte alla hem och jag blev ensam kvar, eller inte riktigt farbror med söner stannade kvar och det fanns ändå inga rum i den här trevånings huset . Vi löste alla problem med att dela upp oss på alla plan i huset. Farbror med söner bor längst upp, jag på mitten våningen alldeles ensam, närmast till köket. Längst ner bor farmor och farfar. Ja det är sånt som händer. Jag blev ensam med min farbror till kvällsmaten medan farmor dukade av i köket och satt och pratade en stund, han blev allvarlig och berättade lite hur han hade mått. Jag vet inte riktigt hur jag ska takla allt som har hänt, men jag gör så gott jag kan. Jag känner varken honom eller pojkarna speciellt bra, men nu är dem glada och det är trevligt att se att dem mår bra i allt det här. Ibland uppstår situationer som man inte kan styra över, men man får liksom ta sig igenom det också, det är så livet fungerar.