Nu mår jag bra igen. En tung sten har lyfts från mitt hjärta :). Jag trodde jag äntligen skulle få sova utan drömmar, det gjorde jag visserligen men jag kunde inte somna igår. Men när jag väl somnade så sov jag. Underbart. Jag vaknade upp till ett vinterlandskap, snö precis överallt. Det är jätte vackert men hoppas det inte är allt för halt. Idag blir det en tur till skolan och en sväng till farmor och farfar för att visa upp den nya bilen. Nu kan jag äntligen ta mig fram och tillbaka helt på egen hand. Det kändes fantastiskt att rulla ut från bilhandlaren igår, först skriva på alla papper och sedan iväg. Men nu får jag ta mig ur sängen så jag kommer iväg, jag har inte hela dagen på mig. Ikväll ska jag vara chaufför till mamma så jag får verkligen använda min bil idag :) ha en härligt vintrig fredag idag!

Det känns bättre nu men jag lever som i en dimma. Jag vet inte riktigt vem jag är eller vad det är jag gör. Jag är glad att jag har jobbet att gå till den här veckan, det är en alldeles för hög ljudnivån men jag får stå ut. Jag behöver inte tänka så mycket. Drömmarna blir färre och färre ibland blir dem till och med positiva. Jag är fortfarande oviss men en del av mig verkar redan ha gett upp :( Jag vill inte tro att det är så, men om jag redan är förberedd kanske det inte gör riktigt lika ont.

Nu när kvällen börjar komma och det är dags för att göra sig i ordning för att gå till sängs, det är då jag blir rädd. Rädd för vad som kommer att hända i mina drömmar... Det är om natten jag känner mig som mest sårbar, det är då kommer allting på en gång. Det är jobbigt men, jag ska ta mig igen det här också, jag är stark. Jag vet att jag är stark och jag tänker inte förlora den här kampen inte utan strid!

Jag är som en tidsinställd bomb, nej inte ens det... Jag exploderar när jag minst anar det. Det gör ont i hela kroppen efter olyckan, och det gör ont i hjärtat efter att jag trodde att någon brydde sig om mig. Men det gjorde han inte, inte tillräckligt mycket för att vara ärlig emot mig. Jag blev bränd igen, den här gången kändes det rätt och det kändes lätt... ändå blir jag bara bränd gång på gång. Jag vet inte vad jag har gjort, eller varför han inte kan vara ärlig emot mig. Det kändes som vi kunde prata om allt men nu verkar han bara undvika mig och komma med ursäkter hela tiden. Jag önskar han kunde vara ärlig istället, jag kan inte släppa det här. Jag vill har ett rakt svar. Det är inte fråga om att gifta sig, så varför kan jag inte bara få veta om han är intresserad eller inte? Det är orättvist, alla andra har tur och hittar någon eller några, vissa kan ju byta varannan månad. Så varför kan inte jag få ha tur bara en enda gång? Kan man inte bara vara ärlig, och säga som det är till mig, så jag vet varför jag mår så dåligt, nu är det bara otydligt....

Varför gör det ont att vara kär? Jag förstår inte, jag måste ta tag i det här. Jag trodde verkligen att allting stämde den här gången men det verkar inte som jag har vunnit den här gången heller. Jag har alltid otur när det kommer till kärleken. Allting kändes så bra och så rätt, man kan inte tvinga någon att bli kär, men man kan väl ändå ha rätt att fråga vad han känner egentligen. Jag skulle inte ha något emot att lära känna honom, ge det tid och se vart det leder. Men då måste vi prata med varandra. Men om någon säger " hålla kontakten" vad menas med det egentligen? Är det ett helt ärligt "hålla kontakten" eller är det bara ett sätt att dra ut på det tills det rinner ut i sanden. Jag vill inte vara den som hänger över honom, vill inte vara kläning, men jag vill helst inte ge upp när det känns så rätt. Jag begär inte att han ska vara kär i mig nu på en gång, men vill veta om han känner något och kan tänka sig att faktiskt ses en gång till. Eller om jag ska stänga av allting och börja om från början igen. Det är tungt, jag har sådan otur. Nu har jag haft maxad otur, så nu hoppades jag ju på att det kunde vända, men jag vet inte längre.... Jag vet ingenting... det enda jag har är frågor utan svar...

Jag hade en dålig dag igår, men man hade ju kunnat önska att den inte hade slutat så illa som det faktiskt gjorde. Idag känner jag defenetivt att jag lever, då hela kroppen är öm och fylld med blåmärken. Men med tanke på vad som hände igår är jag glad att det gick så bra som det gick. Jag fick även veta att folk bryr sig faktikst om mig, även om det inte alltid har känts så. Jag tycker det är synd att det ska gå så illa innan man känner att man är älskad men nu gick det bra och vi har idag alla lugnat ner oss. Jag har idag varit så tom i hela mig, att jag inte ens har hunnit tänka eller känner någonting, så det kanske är bra också. Jag behöver inte fundera på det som ajg har gått och funderat på i flera veckor. Jag fick prata igår med några kompisar om det och jag vet inte hur jag ska ta det här, men kanske att jag en dag vågar prata med den som jag egentligen skulle behöva prata med för att få veta någonting. Jag behöver svar, inte bara en massa frågor som jag har nu... Jag undrar hur han egentligen kände när jag smsade vad som hade hänt. Det kändes som han brydde sig i alla fall lite grand, men jag vet inte om det var tillräckligt.... Jag orkar inte grubbla över något så oviktigt nu, jag ska sitta med seminarieuppgiften imorgon det lilla jag orkar tänka, så om ja glägger fokus på den så är jag upptagen och behöver inte tänka på annat. Och det känns som den här veckan vill jag inte tänka på någonting heller, för det kommer ändå inte att bli som jag hoppas att helgen ska bli. Jag känner det rätt tydligt att helgen kommer inte alls bli som jag önskar. Men det är inte mycket att göra något åt. Kanske han redan har bestämt sig, men inte vågar tala om det för mig. Då blir jag ledsen.

En dikt jag skrev:

Sluter är nu nära,

jag känner det intill.

Farväl nu alla kära,

nu gör jag som jag vill.

Med sorgen i mitt hjärta,

sliter jag mig fri,

jag går igenom smärta,

snart är allt förbi.

Jag går mot nya tider,

mot annan tid och rum.

jag sorgsen sakta lider,

hur kunde jag vara så dum?

Nu tar jag sista klivet,

nu dör min sista glöd,

jag hatar detta livet.

Imorgon är jag död...

Ska det krångla, så ska det bannemig krångla ordentligt. Jag blir så irriterad när det inte går som jag vill. Jag känner verkligen att det inte är min dag idag. Eller det är inte bara idag som det är en dålig dag, jag har inte haft en bra dag på flera veckor snart. Allting började när jag kom hem från min lilla minisemester... Först krångalde CSN, sedan skolan och nu krånglar CSN igen. Jag orkar inte med mer, jag gör som dem ber mig, betalar tillbaka och hoppas att jag kommer att klara mina studier när jag kommer tillbaka till skolan. Jag vet inte vad jag ska göra, pengarna kommer att sina på kontot, då jag inte har något jobb och de jag extra knäcker på är varken bra betalt eller speciellt trivsamt jobb. Jag blir såååå arg, inte på någon annan men i största allmänhet. Jag har inga pengar kvar till någonting som jag skulle vilja göra och det blir inga dyra julklappar i år, då pengarna sinat helt och hållet så här lagom i juletid. Det är inte lätt att vara vuxen, tjäna pengar, gå i skolan och vara som folk skulle vilja att man ville vara. Nej nu får man rycka sig i kragen och se framåt, som min bror sa till mig idag: "Det är bara ett halvår kvar till skatteåterbäringen"   

Idag är det faktiskt en helt vanlig dag. Jag gick upp tidigt för att vara i skolan redan 8.45 för att skriva lite på arbetet. Det blev ett bra arbete och gruppen fungerar bra tillsammans. Jag fick även tag på den sista boken till den här kursen, men nu är det inte långt kvar innan kursen är slut, så det känns ju lite smått meningslöst att lägga 300 spänn på en bok man kommer använda en enda gång. Jag hoppas kunna bli av med alla mina böcker sedan när jag äntligen slutar skolan. Då börjar nästa problem, det ska sökas jobb och bostad. Man ska ta vägen någonstans när man äntligen lämnar skolbänken. Jag har ju en dröm om vart jag vill ta vägen och vad jag vill göra, men nu känns det långt bort. Jag vet inte ens om det kommer bli som jag drömmer om och det saknar jag redan innan jag har det. Men nu ska vi inte vara nere, det är snart jul . Ikväll blir det My Fair Lady och sedan pizza när jag kommer hem. Idag har farmor lyxat till det ordentligt och det är ovanligt. Så det här känns som en bra fredag, sedan är det dags att packa ihop för att kunna åka hem över helgen. Då ska det bakas julgodis, det ska pyntas i affären och sedan blir det julmarknad. Det ska bli roligt