Idag har varit en seg dag. Jag sov fram till tio men hade säkert kunnat sova en stund till. Jag har velat sova länge de senaste dagarna. Går man upp ur sängen så händer ändå ingenting, det har bara varit sega dagar. Jag lät dagen passera och sedan klockan fyra gick jag och mamma bort till församlinghemmet då det skulle vara julfest för de som hade hjälpt till i Kyrkan under året. Jag har bara ställt upp med musik och sång under en enda kväll, men det fick man vara med på festen för också. Vi började med att sjunga lite sånger medan "Buss-Arne" spelade dragspel. Sedan läste vi Tomten av Viktor Rydberg och så blev det Tomten är vaken av Astrid Lindgren, som gjort en egen tolkning av Viktor Rydbergs dikt. Lite mera sång och dragspel och sedan blev det en dikt om en stackars tomte som hade lite otur. När den dikten var läst, ja då blev det gröt och julskinka och trevliga samtal om bio och tv-program. Jag var yngst av de som var med, de andra var 20 år äldre än mig och några år extra. När vi ätit blev det julklappsspelet. Första omgången gick inte riktigt så bra för mig, ett paket lyckades jag samla på mig men i andra omgången ojojoj vad bra det gick. Jag samlade på mig en hel del, några extra julklappar så här i mellan dagarna. Det var bra saker också. Alla fick julklapp utom en och det var ju lite synd om den stackaren men han verkade väldigt glad ändå. Sedan sjöng vi Nu tändas tusen juleljus. Prästen läste en bit ur Lukas evangeliet, tror jag det var minns inte vilket. Sedan fick vi allihopa gå hem, då var det slut. Men det var en rätt trevlig eftermiddag/kväll ändå måste jag säga. Det är bara vi i byn som samlas, alla känner alla men det är värt den tiden man lägger på att träffa de här människorna.

Alla de klappar som jag fick med mig hem efter spelet  Måste säga att det blev en lyckad eftermiddag/kväll. 

Jag ville bara titta förbi och säga hej. Ifall det skulle bli sista gången jag får se dig le. Jag antar att slutet är nära att du har hunnit tänka och känna efter. Jag är rädd att du inte känner som jag. Mitt hjärta kommer att gå i spillror, jag får helt enkelt förbereda mig på att plocka ihop alla bitar och försöka pussla ihop dem igen. Jag tyckte du var speciell redan från början. Det var lika härligt underbart varenda gång du loggade in. Det pirrade till varje gång. När jag fick se dig skriva att någonting hade börjat växa fram blev jag varm. När jag hörde din röst visste jag att du var sann. När jag mötte dig och såg in i dina ögon då var jag fast. Jag föll för dig där och då. Jag kunde se framtiden tillsammans med dig. Vi skulle få det bra ihop. Inget kunde bli fel. Men redan där blev jag låst, du verkade tappa intresset för mig. Det gjorde ont att känna kniven som i hjärtat skar. Lite för varje gång, glöden verkade svalna. För mig var det magi, jag vet att mitt hjärta slår och jag vill tala om för dig att jag är kär. Men jag vågar inte skrämma dig, så lämnar mitt brev och hoppas att du inte hatar mig för den sanning jag ger. Jag har väntat men din tystnad gör mig tokig. Nu har jag sagt som det är. Jag vill vara en del av ditt liv, jag känner att vi passar ihop, vi kompenserar varandra. Förlåt min ärlighet men jag måste få säga att jag är förälskad i dig!

Jag ser den glöd som flämtade hänger sig kvar,

den låga av hopp jag fortfarnade har.

Jag ser den framtid jag vill leva i,

den är så nära men ack så långt ifrån.

Jag trodde ett tag att jag kunde ta på den,

men den glider bara längre och längre bort.

Jag har inte slutat att hoppas då glöden hålls vid liv.

Jag tänker hoppas ända tills det är definitivt!

Vilken härlig julaftonsmorgon. Lite lagom kall morgon, snön ligger vit på marken och väcktes av ett härligt telefonsamtal. En vän jag inte träffat på ett tag ringde och ville önska god jul och det var trevligt. När jag kom ner satt Azrael på trappan och ville ha lite julfrukost. Hon blev överlycklig när hon hittade julskinka i matskålen. Nu blir det sista avsnittet av julkalendern. Efter det så ska jag byta om och städa upp på golvet så Hugo får plats med sin sovkorg på golvet. Sedan väntar vi bara på att tiden ska gå så vi kan åka iväg och träffa släkten och byta julklappar. Så tills vidare önskar jag er alla en riktigt god jul.

Idag vaknade jag tidigt, eftersom brorsan och hans tjej skulle komma direkt efter att min bror hade slutat jobbet. Det gjorde dem också, och då bytte vi bil och åkte iväg till Ullared. Det tog oss nära på två timmar att köra, men väglaget var rätt bra trots att det hade snöat under natten. Det blev en rätt billig resa måste jag säga, jag handlade det som stod på listan och några småsaker men det blev inte allt för dyrt och sista julklappen inhandlade, dock med väldigt lite fantasi. Jag kan bara hoppas på att brorsan tycker om sin julklapp, det var synd att han blev sist kvar, men jag hade ingen aning om vad jag skulle ge honom. Men jag hittade en julklapp i alla fall. Jag har även idag hunnit göra färdigt de hemmagjorda persenterna, jag har suttit och pysslat med en smått ironisk men rätt fräck julklapp ändå. Jag hoppas mottagaren kommer att bli glad   Men det tror jag, hon är så glad och trevlig jämt att hon kommer att älska min julklapp. Så nu ligger alla klappar under granen och bara väntar på att bli öppnade. Det känns som det är julafton imorgon, då allting som vi gör dagen innan julafton är klart. Men imorgon är det bara danföredan... men den kommer antagligen att gå fort över, inplanerat för imorgon är att gå upp och se på julkalendern, öva med kören en timme eller två, man kan aldrig riktigt veta. Sådant tjatter som det blir i den kören så kommer vi antagligen inte att komma därifrån förrän sent :P Och sedan är det bara sitta och vänta in julafton, sitta och titta på paketen och bara vänta på att få öppna dem.

Idag har jag äntligen mått bra, har inte tänkt och inte känt någonting har bara haft en mysig dag tillsammans med min mamma som faktikst är rätt underbar . Jag har idag hunnit skriva och posta ett brev som jag skulle ha postat för några dagar sedan. Så skickade jag ett julkort till en kompis som jag hade glömt när jag skickade iväg högen med alla julkort, jag trodde det var alla julkort jag skulle skicka. Men nu är det nog alla, jag hoppas att de som inte får några julkort av mig, hör av sig så kan jag ordna det till nästa år. Sedan jag har hunnit med att städa mitt rum, städningen blev av, då jag letade igenom hela huset efter flöjten. Då jag har lovat att spela på den i kyrkan på julaftonskvällen, så är det bra om jag har en flöjt och lite noter. Jag hittade inte flöjten eller noterna men rummet är nu rent och fint till jul. Det där med flöjten löste sig också, eftersom min faster är musikintresserad och har spelat tvärflöjt när hon var yngre, så det fanns en flöjt att låna som jag ska hämta imorgon. Så nu hinner jag till och med öva lite innan julafton. För att komma ut och få lite frisk luft åkte mamma och jag till grannkommunen för att handla lite mat också. Efter det åkte vi hem och lagade middag, sedan tog vi det lite lugnt och så körde vi igång med att baka pepparkakor och gjorde det en stund. När det var klart så fikade vi lite och sedan var det dags att prova ut kläder till julafton. Snart har jag bestämt mig, tror jag kanske.

   Jag vet inte... Ingenting vet jag. Det börjar närma sig jul och nej jag känner ingen glädje över det alls. Är mest ledsen och nedstämd hur jag än gör. Jag försöker låta bli att tänka och ibland fungerar det även om det bara är för ett ögonblick så ger det lite ro. Jag har fortfarande inte slutat att hoppas men jag är rädd att utgången är nära nu. Det känns som om han inte vill att jag ska höra av mig, det finns tydligen ingen mening längre. "Hålla kontakten" har varit lite till och från den här månaden. Jag skickade ett julkort och fick ett tack. Men det kändes inte som han var överlycklig precis. Men hur svårt det än är, tänker jag inte ställa frågorna som gruvar och jag tänker inte höra av mig. Inte förrän på julafton för att önska god jul. Sedan blir det inte förrän nästa år när han kommer tillbaka ner i landet igen. Så får vi se vad som händer. Jag drömmer mardrömmar om det här, ibland slutar dem lyckligt och då mår jag bra. Jag hoppas mer på drömmarna än på mardrömmarna.... Det sista som lämnar människan är hoppet och det gäller i det här fallet också. Jag vet inte om jag borde berätta, jag vill inte öppna mig ifall han inte känner samma sak. Det blir så dumt då. Fast ibland önskar jag att jag kanske kunde det ändå...

Lucia idag då, elva nätter kvar till jul! Jag kunde inte sova inatt, vaknade två timmar innan klockan ringde och sen kommer farmor in och lussar. Lussekatt och varmchoklad på sängen kan väl vara trevligt men jag känner fortfarande ingen julglädje. Jag fick ett julkort igår och det muntrade väl upp mig något i alla fall. Jag tycker inte om att må så här, jag tycker inte om att känna så här. Framtiden är för oviss och det skrämmer mig just nu. Jag längtar efter någon jag börjar tro att jag ändå inte kommer att få :-( jag antar att sådant är livet men jag vill ändå inte känna så här.