Jag sitter ensam här och väntar på min dröm.

Jag hoppas den ska komma och överraska mig.

Med ett leende på sina läppar och ett fång rosor i famnen står han där.

Jag vinkar till honom och ber honom komma upp och när jag räcker ut armarna

för att krama om honom försvinner han. 

Som ett damm moln svävar han iväg bort ifrån mig.

Det är fortfarande bara en dröm.

Jag orkar inte må så här, jag vill verkligen att min dröm står det framför mig och säger sanningen.

Vad den än må vara, så vill ja höra den...

Ja idag är det då söndag och jag vaknade upp alldeles för tidigt och haft hela dagen, och ändå har jag inte gjort någonting alls. Jag har bara suttit och stirrat framför mig och försökt tvinga tiden att gå. Jag lyckades dra ut sladden till klockan så den stod och blinkade men det hjälpte inte. Kände ändå inte att dagen hade tagit slut. Men snart är klockan tillräckligt mycket för att gå och lägga sig och hoppas att morgondagen blir bättre. Jag behöver vara fokuserad imorgon, det ska läsas och sättas ihop ett manus på 15 minuter om en uppsats. Det kommer att ta ett tag, sedan är det seminarium på tidag, det borde gå bra. Jag har sett fram emot det här seminariet så att vi kommer framåt med arbetet igen, det känns som vi har kört fast lite grand. Nej nu ska jag krypa ner i sängen och somna till en film tror jag. Det känns som en bra idé, hoppas jag har en riktigt svart film som gör att jag inte behöver känna mig så ensam eller något. Det är nog dags att stänga ner och dra täcket över huvudet.

Igår bestämde jag mig för att ta tag i mitt upp och nervända hem och försöka vända det rätt igen. Jag vaknade tidigare än jag hade planerat. Så jag började dagen med två avsnitt av Criminal minds. När jag väl bestämmde mig för att gå upp, fick jag ta tag i tvätten. Fyra maksiner tvätt, skönt att ha den ur världen. Jag började med att rensa diskberget, det blev mindre i alla fall ett litet tag...Jag plockade även ner fläkten och gjorde den grundligt ren, det behövdes. Den har inte rengjorts på väldigt länge märkte jag. När det var gjort bestämmde jag mig för att baka. Jag bara kände att jag var tvungen att göra någonting och skolan var inte prioritet igår, då vi valt att ha lång ledigt. Jag gjorde chokladbollar och hallongrottor. Chokladbollarna blev jättegoda, hallongrottorna har jag inte vågat smaka på än, nackdelen var att diskberget kom tillbaka. 

Idag blev det ändra planer och jag tänkte slänga ihop några mullekakor, och tänkte baka bullar. Det blir inga bullar då jag inte har någon jäst hemma, så bullar får det bli efter nästa gång jag har varit och handlat och det tänker jag inte göra mer den här veckan. Det finns inte plats i kylskåpet eller frysen. Nu finns det en massa kakor i frysen också så jag får inte plats med något annat. Jag tänkte ta sovmorgon idag, men eftersom min väckar klocka i den nya telefonen jag har förtillfället visst är inställd på att ringa varje dag vid samma tid blev jag väckt halvåtta och det var inte planen. Eftersom jag inte kunde somna om blev det tre avsnitt av Criminal Minds. Nu funderar jag på att orka slänga ihop något att äta, jag vet bara inte vad jag ska äta. Jag har egentligen ingen lust att laga mat, men skulle gärna baka lite till. Det är roligt att baka, även om det är svårt att baka i mitt lilla kök. Det är vid sådan här tillfällen som jag önskar att jag hade ett riktigt kök istället för den lilla kokvrå jag befinner mig i. Men nu är det inte länge kvar i den här lägenheten så jag får helt enkelt stå ut och det gör jag nog utan några större problem. Nej nu är det dags att laga mat, eftermiddagen är full med planer, det ska bakas, återvinnas och så ska jag en sväng på kören och få lite information om den hemliga lilla resan som vi ska göra om två veckor.

Nu är det snart söndag och Carro sover! Hon har sovit länge, hon somnade tidigt. Jag ligger här på hennes soffa och är alldeles klarvaken. Jag är inte ett dugg trött och kan absolut inte somna. Jag förstår verkligen intevarför. Jag har idag varit uppe sedan kvart över åtta och det är tidigt för mig en lördag. Jag har ätit frukost och jag har tränat. Motionssim i 30 minuter är nytt för mig och det känns i hela kroppen. När vi simmat bestämde vi oss för att gå in inösta rum och åka vildforsen, strömkanalen och själv fick jag prova på att åka vattenrutsch kanan. Den var helt okej. Det har varit en trevlig dag här hos Carro, bättre att ligga på hennes soffa och inte kunna sova än alldeles ensam hemma hos mig. Till kvällsmat blev det fläskytterfile och pommes ned bearnaissås. Riktigt lyxigt till smartare än en femte klassare blev det chips, morötter, gurka och dip. Någon gång under dagen imorgon är set dags att åka hem igen. Det finns ju ett berg av disk och en c-uppsats som väntar på mig. Varför kan jag inte sova? Kg är inte ert dugg trött och har ingen aning om vad jag ska föra. Hade jag haft mina hörlurar hade jag kunnat somna till en ljudbok men nu har jag inga hörlurar. Typiskt! När jag verkligen behöver ett par har jag i ha. Jag får ligga och lyssna på grannen som springer upp och ner för trappan tills han tröttnar på det ;) haha

Är det mig det är fel på? Är det fel att vilja något så mkt?

Jag börjar tro att svaret på de två frågorna är JA.

Det gör ont ända in i hjärtat, det sitter så djupt. Jag trodde inte det var möjligt, men det är det. Och det gör så ont att blir igronerad. Jag har upplevt saker som gjort att jag måste kämpa med tilliten, men det verkar inte spela någon roll. Jag släppte varenda spärr, jag släppte min mur och lät dig komma in. Och nu ligger jag här krossad.

Jag önskar jag kunde resa mig och gå men jag kan inte, jag fick ett hopp, en låga som brinner för mig hela tiden. Det kanske inte var så stor men jag hade en chans... Det kanske är jag som är dum och analyserar för mycket, men jag blir rädd när jag inte hör någonting. Jag vet att det är jag som är idioten som sitter här och gråter och hoppas på att du ska höra av dig och säga att du saknar mig. Jag önskar att jag kunde få vakna bredvid dig... Om man vänder på myntet önskar jag att du inte fanns... då hade jag inte behövt känna så här nu...Jag börjar tro att allihopa är en lögn. Killen jag trodde jag lärde känna, killen som jag tyckte var så fantastisk, han fanns aldrig. Du spelade med bara för att få krossa mig. Du tror att du är den enda med ett förflutet fullt med sår...Men du är inte ensam och jag har fallit för dig och vill inget hellre än jobba på det bara du gav mig chansen. Vad är du rädd för? Varför behandlar du mig som luft? Hur kan du göra så när jag har berättat allt... Det finns inga murar kvar och hjärtat blöder... Jag önskar mig bara ett vettigt och helt genom ärligt svar.