Nu...precis nu! Det börjar är på väg. Bussen rullar och folk börjar prata om vad de ska handla. Det finns en första gång för allt och 28 maj 2014 åker jag buss till Tyskland för att köpa sprit i boarder shopen! Det blir en upplevelse att minnas kan jag tänka mig eller inte. Jag lär väl sova största delen av resan eftersom vi åkte från stan redan 19.42

Jag hade sovmorgon idag, gick inte uppförde halv nio. Slängde mig i duschen och sedan satte jag mig vid datorn. Räkningarna ska betalas en del av dem redan imorgon. När man loggar in på banken och ser att kontot är fyllt med pengar man inte räknat med så blur man glad. Det går inte att köpa lycka men pengar får en att må bra. Inte gör att jag planerar att handla upp alla pengar men nu vet jag att jag har till Tyskland imorgon och resan upp till Hällefors på fredag. Visst ja, måste kolla om det blir någon resa till Hällefors...

Det här inlägget blev kort eftersom jag bara ville ha något att höra men mu kallar plikten, dags att återgå till jobbet. Tack och hej, trevlig helg :)

kära...Hej!

Nej jag vet inte hur man börjar ett sådant här brev.

Men det känns som det här är ända sättet att få det sagt.

Jag förstår inte varför du plötsligt undviker mig och varför du lämna mig utanför allting.

Du verkade så bra och ärlig, och ville att det skulle vara ärligt. Varför kan du då inte vara det emot mig?

Jag skrev ett brev, men jag sända det aldrig! Varför?

Varför skulle du bry dig?

Jag önskar jag kunde få dig att förstå, att du betyder så mycket för mig. 

Att varje gång jag blundar så är det dig jag ser. Jag älskar när du ler.

Jag trivs hos dig och känner mig trygg hos dig, så varför tar du det ifrån mig?

Min lilla älskling kom hem ifrån veterinären men jag undrar om det verklgien är min älskling. Hela hennes personlighet verkar ha försvunnit och hon har ranglat runt på ostadiga ben i flera timmar. Men nu har hon börjat äta lite grand i alla fall. Inte så mycket mat men hon hade fått lite kattgodis. Nu börjar hon äntligen vakna till liv på riktigt. Imorgon hoppas jag att hon ska vara lite piggare i alla fall.

Jag hatar verkligen att åka bil, alla tankar samlas och det gör ont att täna på allt man inte vill tänka på. Så fort jag hade lämnat in min katt, så kom tårarna. Både för hennes skull och för min egen. Det var nog värre för mig än för katten. Hon blev ju nedsövd i alla fall. När hon fick bedövningen fällde hon ut alla klor och väste. Har aldrig sett henne så arg som när han stack henne med sprutan. Och när jag hämtade henne, så var hon alldeles olik sig själv. Jag trodde knappt att jag hade fått med min egen katt hem.

Men nu ligger hon i fåtäljen på sin vanliga plats, hon kan hoppa upp och ner utan några större problem. Jag hoppas att hon kommer vara mysig ikväll och lägga sig nära mitt hjärta och spinna högt i mitt höra hela natten  Det är något av det finaste som finns. En villkorlös kärlek som sträcker sig så långt bort att det inte tar slut.

Nej nu har jag inget mer att skriva här känner jag. Jag måste samla alla mina tankar innan jag gör ännu ett tokigt inlägg som ingen förstår... God natt!!!  

Jag vet att jag skämmer bort min katt alldeles för mycket. Det är ingen hemlighet att jag älskar henne mest. Därför känns det jobbigt att idag behöva neka henne allting som hon tycker om. Hon får inte gå ut, även om vädret är ruskigt så trotsar hon det och går ut. Idag får hon inte. Hon får heller inte äta idag, då vi ska till veterinären. Det känns jobbigt att behöva lämna henne alldeles ensam hos vetrinären. Som tur är så vet jag att vetrinären har bra hand med djur och kommer att vara jättesnäll emot henne. För min del är det nog tur att det bara tar 45 minuter innan jag får hämta henne igen. Sedan får vi se hur hon mår när jag hämtar henne. Hon verkar inte det minsta bekymmrad över att hon ska till vetrinären idag. Det är nog bara jag som känner mig bekymrad och lite orolig. Medan hon ligger på operationsbordet så tänkte jag ta och simma lite grand, om ajg hittar till simhallen. Ska till en simhall jag inte varit i innan, men det ska nog gå bra.

Min lilla älskling

Mamma tog med mig på en liten shoppingrunda idag. Jag som inte skulle ha något hittade både skor och koftor.

Skor från Scorett och tröjan från Kapphal.

Det är inte rättvist!

Varför ska det alltid bli så här?

Varenda gång, så slår det knut och allting blir fel.

Vad är det jag gör för fel egentligen?

Är jag tjock?

Är jag ful?

Vad spelar det för roll om man ler och är snäll hela tiden.
Det är ju ändå ingen som tycker om än.

Jag vet att jag är negativ nu, men jag känner mig så jävla lurad och sårad. Jag förstår inte varför det alltid ska hända mig. och när man ber om stöd, så får man inte det man kanske mest behöver för tillfället. Det känns som ett riktigt hån. Först krossas hjärtat och när det börjar läka och man börjar leva igen, så står han där. Killen som alltid funnits i dina drömmar fast du inte visste om det! Men det är bara en dröm fortfarande! För när det börjar pirra i magen, så undviker han dig utan att prata med dig om varför han gör som han gör. Hur kan man säga att ärlighet är viktigt när man själv inte vågar ta tag i och vara det! Du kan ju inte begära ärlighet av någon annan om du inte kan ge det själv. Eller?! Fy fan vad det gör ont just nu! Jag får vänta så länge på att få svar via sms att jag tänker ringa, jag måste ha ett svar. Jag hatar att känna så här, hur ont det än kommer att göra. Så tänker jag ringa och ställa frågan!!!!