Hur ska man kunna glömma, när det känns som alla påminner en hela tiden?

Hur kan folk säga att dem förstår, när dem gör tvärtemot det man ber om?

Jag önskar att jag bara kunde stänga av eller spola tillbaka och se till att det aldrig händer.

Jag vill bara radera alla minnen av dig, allting som påminner mig dagligen.

Det går lite bättre men det är fortfrande tungt och jag mår sjukt dåligt just nu, det skulle inte hända.

Aldrig någonsins skulle det få hända! vilka skitstövlar det finns!!

Jag vågade lita på dig, jag gav dig en chans och så gör du så här emot mig. Jag var ärlig med  vad jag ville ha och du bara skrattade åt mig. Du har inga känslor alls! Det finns inte ett uns av äkta kärlek hos dig!

Jag mår illa av tanken på dig, ångesten stiger över att det faktiskt hände! Det ska inte hända! Inte mig!

Jag som alltid väljer med omsorg för att slippa gå på mina efter mina och så Bang!

Dagarna blir lättare men nätterna känns bara värre och värre just nu!

Jag önskar att allting bara försvann och att julen kunde få mig i stämning. Men jag har ingen glädje kvar och då har det gått två veckor sedan allting började gå utför...

Egentlgien började det tidigare, men ingen ser, ingen vill se...

Jag är inte dålig... Jag säger inte nej...

Jag kommer alltid att ställa upp...

Ibland undrar jag hur folk skulle klara sig om jag inte fanns? Jag tänker ofta att det vore bättre utan mig men folk kan ju inte stå på egna ben.  Dock så finns det ingen som tar emot mig när jag faller.

Det finns ingen som vill ha mig, ingen som kan ge mig det jag önskar...

Jag får ju aldrig göra det jag vill heller, för drömmar är tydligen bara till för att drömmas. Det är bara nonsen och påhitt att försöka uppfylla sina drömmar. Jag ska bara finnas där så andra får uppfylla sina drömmar.

Det är inte rättvist! Jag vill inte känna så här! Jag vill inte må så här!!!

Lucka #21

3 dagar kvar till jul...