Idag hamnade jag på jobbet fast jag hade tänkt vara ledig och ta tag i den där städningen som inte blev av igår heller. Dock hann jag inte mer än hem från mina föräldrar igår innan telefonen ringde och dem frågade om jag kunde jobba. Det var mellan 7-14 idag så jag sa att jag kunde det. Det var lite segt att kliva ur sängen imorse. Jag slappnar inte ens av när jag ska sova liksom. Men jag kom upp, gjorde i ordning min matpåse och sedan åkte jag iväg. När jag kom ut till bilen satt isen stenhårt på rutan, det var knappt att jag lyckades skrapa bort den, sedan var det lite halt i rondellerna. Men jag tog mig till jobbet i tid och idag har det känts, jag vet inte, flummigt? Jag kände mig inte specillt stressad, jag tog en sak i taget  och kände att jag hade koll på läget men tiden bara flög iväg. Det var ju i för sig skönt, då tog ju dagen slut fortare. När jag kom hem sedan tog jag en varm dusch, drog på mig myskläderna och la mig i soffan och såg hela två avsnitt av Riverdale. Sedan somnade jag en stund, jag var visst lite trött. Vaknade åt, kvällsmat och nu är det snart dags att lägga sig. Imorgon blir en lång dag! Jag ska bara se färdigt på filmen först. Hall Pass.

Jag känner mig inte tillräckligt trött för att sova trots att jag har ont i hela kroppen. Det är mest mina armar, händer och fingrar som krånglar nu. Det är jobbigt, jag vet ju att det är stressen och ångesten som sitter som en sten över bröstet men jag vet inte hur jag ska få ordning på det. Jag mår dåligt om jag måste sitta ensam hemma med mina inre demoner och negativa tankar. Jag mår inte bra när jag har för mycket att göra heller, jag lyckas aldrig gå ner i varv och jag vet inte vad jag ska göra längre. Ångesten kom tillbaka när allting hände i december. Jag bådde nästan bra och så slog allting till, det är det känslomässiga ångesten som är svårast att hantera. Den ekonomiska tror jag kommer att lösa sig. Jag jobbar stenhårt för att den ekonomiskabiten ska lätta från bröstet, den känslomässiga vet jag inte hur jag ska hantera. Den sätter sig i halsen och gör det svårt att andas, jag har slutat att tänka på det dagtid, om inte "vännerna" hade påmint mig hela tiden. Jag hade nästan slutat tänka på det helt dagtid och mardrömmarna har blivit färre, ja då kommer frågan: "Har han hört av sig än?" Vad är det för en kompis som ställer den frågan? Ja då gick ju dagen åt till att tänka på det, det gör mig irriterad för då måste jag liksom börja om från början igen. Jag kan inte stänga av min tankeverksamhet. Jag är en tänkare! Det ligger i generna. Stora beslut ska tänkas igenom innan dem fattas. Det är inte bra att kasta sig in i saker som jag gör ibland, det slutar oftast med att jag blir sårad och måste plocka upp spillrorna av mig själv. Jag önskar verkligen att jag hade vunnit några miljoner på lotta så jag kunde lämna allting bakom mig och bara åka iväg! Jag orkar inte vara kvar här! Jag har sagt länge att jag skulle vilja åka, men nu känner jag lite extra stark att lämna allting. Det jag önskar mig finns inte här i alla fall, det stör mig att alla andra verkar veta vad jag vill ha men det gör dem inte. Dem lyssnar jag inte på mig. Jag tror på den där stora kärleken, att man inte ska behöva nöja sig med mindre. Du kanske inte hittar Mr Perfekt men du ska ändå känna hjärtat slå när du är tillsammans med personen, jag tycker inte det räcker att man har roligt ihop. Visst kan du skratta tillsammans med någon men om hjärtat inte slår ja då är det väl ändå ingen mening att bygga någonting på det? Är det bara jag som är dum eller? Jag tänker fortsätta att leta efter det jag önskar mig, jag vet vad jag vill ha och jag vill att det ska kännas rätt också, inte bara för att någon annan tycker att man ska bli ihop. Det är ingen bra början på en relation alls... Men just nu ska jag kanske bara satsa på mig själv och glömma allt vad kärlek heter     

Idag började jag med lång skön sovmorgon. Sov ostört ända fram till klockan 09:30 då slog jag upp ögonen för första gången. Jag ville inte lämna min varma säng och valde att ligga kvar och dra mig ändra fram till 11:30 typ då jag började bli hungrig. Min mage började kurra och ha sig. Det kunde jag inte igronera så jag gick upp, drog på mig myskläderna och ställde mig vid spisen. Jag plockade fram en kastrull och sedan öppnade jag kylskåpet. Vad skulle jag äta idag? Jo alla rester som stod kvar blandade jag ihop i kastrullen och fick en jättegod gryta. Den gav mig även 3 stycken matlådor. Allt för att spara pengar så här i januari. Idag gjorde jag alltså som min pappa alltid gör när hans idéer på mat tar slut. Han lägger allting i en kastrull och så har han trollat fram en gryta på diverse råvaror. Ibland har han bra idéer min pappa också.

Ingredienser:

Kidneybönor

pasta

Fajitaskyckling

matlganingsgrädde

matvin

gräddfil

Kryddor efter eget smak och tycke

Idag vaknade jag upp klockan 05:23 när klockan ringde. Jag ville helst inte gå upp alls, eftersom jag bara hade lyckats sova tre timmar under natten. Jag tyckte det var lite orättvist då jag hade behövt alla mina timmar eftersom jag skulle jobba heldag idag. Jag lyckades lämna sängen, dr apå mig kläderna och packa ihop min matsäck. Jag slirade iväg till jobbet, det var lite halt på vägarna under den tidiga morgondimman. Jag kände mig fortfarnade trött och inte alls engagerad när jag satte mig på min plats på kontoret för att börja jobba. Men sedan kom vi igång och jag började piggna till under förmiddagen. Jag missade till och med att jag skulle ha rast, så jag tog den lite senare. Jag hjälpte till att jobba över maten och vid halvtvå hade jag rast, då åt jag lite snabbt tillsammans med de andra som skulle äta då. Sedan gick jag in i apburen ochla mig i soffan. Efter tio minuter så somnade jag och fick sova i nästan hela 20 minuter. Jag var jättefrusen när jag vaknade men jag behövde nog verkligen sova några minuter för att orka. Sedan var vi bara två stycken en timme och då kom alla larm på en gång. Det blev mycket att göra och det gjorde mig egentlgien ingenting. Jag jobbar hellre hela tiden än sitter och väntar ut tiden. Men när klockan blev 17:30 då började det rycka i ögonen, då hade jag varit på jobbet i tio timmar. Men kvällen gick bra, det flöt på. Jag jobbade över en hel kvart innan jag gick hem efter 12h lång arbetsdag.

Känslan när man lämnar jobbet efter nästan 13 h   

När jag kom hem blev det en varm dusch och hoppa i pyjamasen och mysa ner sig i soffan en stund. Idag hade jag tänkt se filmen San Andreas innan jag somnar. Hoppas alla där ute har haft en bra lördag i alla fall      

Varför ska det vara så svårt att somnade klockan ringer 05:25? Jag trodde att den kyliga eftermiddagsrunda skulle få mig att somna tidigare idag men det verkar inte så?.

Jag tig sovmorgon idag. Sov ostört ända fram till 10:00 idag. Vaknade dock två gånger under natten av att det gjorde ont i mina armar. Men var pigg när jag vaknade, mamma ringde så pratade med henne en stund. Drack te och åt lite flingor till frukost. Efter det så gjorde jag ett data test som jag alla på jobbet ska göra. Jag fixade till lite mat.

Det blev ris, lövbiff och gräddsås idag också. Dålig variation på mat den här helgen ?. Jag gjorde klart Lollos julklapp, hann slänga mig i duschen innan Lollo hörde av sig och sa att jag kunde komma. Så drog på mig varma kläder och åkte dit. Vi tog en promenad och sedan drack vi lite kaffe innan, hon skulle vidare till nästa ställe. Känns ju lite tråkigt att hon alltid ska göra något annat så det känns som det blir stressigt när man ses. Men alla är vi olika. Men alla behöver nog lära sig att lugna ner sig.

Nu ligger jag här i min säng och är helt klarvaken. Ingen sömnighet alls?. Det stör mig lite visst jag jobbar bara 7-12 idag men det tar alldeles för mycket energi. Det tar energi jag inte har?. Jag behöver ladda batterierna, jag vill att kroppen slutar att skrämma slag på mig. Jag vill att ångesten flyttar ut! Det är ingen som tror att jag mår dåligt, enligt de flesta så orkar jag alltid lite till... ska jag vara helt ärlig emot mig själv så orkar jag typ ingenting just nu. Det är bara det att jag inte vill vara ensam, jag tycker inte om att vara rastlös. Min ekvation går inte ihop! Det enda jag önskar just nu är att släppa och lämna allting bakom mig! Jag vill resa bort där det inte finns folk som tror att dem vet vad som är bäst för mig, där det inte finns några krav eller måsten! Där jag kan vara alldeles egen och bara göra det som faller mig in! Men det finns inga pengar! Det är en anledning till att jag mår dåligt, och jag blir så irriterad när folk med pengar säger att dem är så himla fattiga. De finns ett konto de kan ta ifrån men dem är fattiga! Men jag ska behöva ta av mina sparade pengar för att överleva! Just nu tycker jag det är sjukt jobbigt att leva, jag kan inte göra något ändå hör jag hela tiden nära och kära säga, ?man måste unna sig ibland? det finns ju inte dem pengarna. Inte ens mitt sparkonto kan kallas för en buffert liksom. Jag hoppas att min lön ska bli bättre för i år ska jag skaffa mig ett fuckoff konto? pengar jag inte tänker röra, dem ska sitta där och vänta på att jag ska leva min dröm istället för att lyssna på alla nej! Varför ska alla andra få leva men inte jag? ?

Nä nu vill jag verkligen att John Blund kommer hit! Jag behöver sova några timmar innan jobbet. Jag har nog med att hålla reda på mitt huvud utan tröttheten. Hur fasen kommer man till ro? Hur får man sömnen att komma? Nu börjar det pirra och sticka i mina fingrar igen... det gör inte natten lättare. Jag försöker låta bli att tänka men det är svårt att stänga av?