Ibland ger inte spegeln alla svar... Varje morgon ser jag mig själv i spegeln innan jag går till jobbet. Jag tvättar mitt ansikte och jag sätter upp mitt hår ändå ser jag inte. Det är konstigt, jag är inte säker på att någon annan ser heller men idag kände jag att jag måste kolla. Den 27 april började jag en resa som har gett mig väldigt mycket på väldigt kort tid. Trots att jag har tappat 17 cm i midjan så känns det inte som att jag är mindre, eller det känns som det fattas något men att det som är kvar hänger liksom utanför. Kroppen hänger inte med i svängarna. MIn mamma säger att det syns, dessutom har jag tydligen blivit gladare och det är också konstigt. Då jag inte alls känner mig glad. Det känns inte som jag lever det liv jag vill leva, det känns bara trist och tråkigt och vardagligt. Man kan inte förändra allt på en gång, så jag får börja någonstans...

Det här är en bild från två månader innan jag tog tag i min vikt, innan jag bestämde mig för att det kunde vara värt ett försök. Då tycker jag ändå om bilden på mig själv, det är en vacker bild på en söt tjej. Men jag har krympt fram till idag. 17 cm runt midjan och -7kg sedan april har gjort en del med mitt ansikte i alla fall. Ibland behöver man en påminnelse, för det här är inget jag ser i spegeln när jag vaknar på morgonen. Jag tittar in i samma ögon som varje morgonen men egentlgien är det ett helt nytt ansikte som tittar tillbaka på mig...

Egentligen började det redan igår kväll. Jag hade så sjukt ont i magen och kände mig spänd. Jag tog en lång varm dusch precis innan läggdags och hoppades att jag skulle kunna slappna av och sova gott. Sova gjorde men gott och gott det kan diskuteras. Jag hade ännu en riktigt sjuk dröm. Varför händer det mig? Jag hade ont i magen när jag vaknade och mådde lite illa. Det gick över och jag mötte upp mamma och "moster" för att smaka på lokalproducerad mat över hela staden. Eftersom jag mådde lite dåligt så var det väl ingen bra dag att äta mat men jag åt i alla fall lite Kyckling i jordnötssås och nudlar, Kebab med pommes. Sedan har jag en liten matlåda i kylskåpet med Potatissallad och rostbiff, tre sorters kakor och glass med Baileys i frysen.

Sedan åkte vi iväg på lite 25 års firande... Nu äntligen har hon blivit vuxen, eller nått åt det hållet i alla fall. Jag mådde pyton när jag kom och åt typ ingenting av maten. Fick i mig en skruvmakaron, en tomathalva och två vattenmelonbitar. Dessutom frös jag som sjutton, ett tag trodde jag det var feber frossa, mamma tyckte att jag skulle åka hem. När jag var nära på att ge upp och åka hem, då kom det upp. Jag gick in och spydde lite och sedan mådde jag bra igen. Min mage känns fortfarande lite halvkonstig men jag mår bättre nu. Så jag var kvar en stund till på kalaset och åt tårta, nej inte tårta för mig. Jag fick en specialare med Chockladmoussepannacotta och passionsgrädde och citronmeliss. Mäktigt! Trots att magen inte alls var med mig idag så kändes det som en bra dag. Jag hade en riktigt trevlig dag. Satt och prata med folk jag inte ens hade träffat förr, folk jag inte minns om jag träffats  Hon jag pratade sista med var jättetrevlig, lätt att prata med och supergullig.

Idag hade jag ställt klockan på 07:30 trots att jag äntligen var lite ledig. Jag behövde tvätta och det vill man göra så tidigt som möjligt så att man blir av med tvätten så fort som möjligt. Så ja nu sitter jag här med hela vardagsrummet fullt med tvätt igen. Jag startade upp en maskin och sedan gav jag mig ut på en promenad runt kvarteret. Det är ingen lång runda men benen kändes som bly hela vägen runt. Det tog mig tolv minuter och det var tungt men jag fick frisk luft innan frukost. När jag kom in igen så blev det frukost. Jag åt den i lugn och ro och bara lät tiden gå, fast det kändes mest som det stod still om jag ska vara ärlig. När jag slängt i min tredje tvätt i maskinen, ja då tog jag en promenad till. Den gick till biblioteket. Jag lämnade tillbaka några böcker som jag hade läst ut och sedan satte jag mig för att läsa dagens tidning man vill ju veta vad som händer i staden. Dessutom vill man ju veta vart kommunpolitikerna står inför valet. Man vill ju veta vad man ska rösta på i september. Jag hittade även en intressant artikel i det senaste nummret av Filter. Jag har inte läst tidningen innan men omslaget fångade mig.

Jag håller fortfarande på att läsa boken Omgiven av idioter och jag tycker att den är bra. Jag såg både mig själv och min mamma när jag läste om färgerna. Dock kunde jag inte hitta min pappa i någon av färgerna. Och han skulle då enligt DISA som Thomas Eriksson har använt som metod vara en psykopat. Det har jag dock svårt att tro, jag känner min pappa ganska väl trots allt. Jag gillade Omgiven av idioter eftersom den var lätt läst och rolig. Den tog upp saker som inte var så svåra att tro på men den här artikeln gav mig lite att tänka på. Nu är jag förvirrad istället. Jag lämnade alltså biblioteket med ett huvud fullt med nya tankar.

När jag kom hem var det dags för nästa maskin med tvätt. Jag åt lite mat också, det hade hunnit bli lunch tid medan jag satt på bibliotekt och läste tidningar. Jag sov en stund på soffan för att jag blev trött. När jag vaknade ringde telefonen och jag pratade med en kompis som var lite orolig för mig eftersom jag hade en sådan dålig dag igår. Medan vi pratade så vattnade jag mina blommor, så nu äntligen blev det gjort. Sedan var jag nere med skräpet i soprummet. Skönt att bli av med det i köket. Sedan var det dags att fixa lite kvällsmat. Idag lyxade jag till det lite med att göra Holländska Chokladpannkakor.

Jag har faktiskt hunnit med att göra müsli för första gången idag också. Det är så att det är müslins egen dag imorgon och då var jag ju tvungen att prova. Jag har inte provsmakat den än men hoppas på det bästa till min frukost imorgon i alla fall. Nä nu har jag bokat av det mesta på min att göra lista och jag har tittat på den nya serien Det som göms i snö, Chicago Med och på tv rullar säsong 6 avsnitt 19 av NCIS Los Angeles. Det börjar nog bli dags att boka av "Bädda sängen" på att göra listan och gå och lägga sig.

Idag är det inte min dag. Eller min och min dag... Det är ingen bra dag idag. Jag hade en riktigt sjuk dröm, den var så tydlig och så overklig men den satt liksom kvar när jag slog upp ögonen. Dessutom vaknade jag av smärta i ryggen. Det var inte bästa sättet att börja morgonen på. Det första positva som hände under dagen var att jag fick sovmorgon i alla fall. Jag tänkte i mitt stilla sinne att en varmdusch borde plocka bort smärtan. Jag vred på värmen högt. Men det hjälpte bara en liten stund. Kroppen började kännas konstig, det var inte riktigt min kropp. Det började göra ont precis ver allt i benen, ryggen, axlar och armar. Jag smörjade med voltaren och smärtan gick faktiskt ner eller så fick jag annat att tänka på. Jag hade ingen som helst lust att åka till jobbet. Det var en lugn kväll idag men jag hann bara börja jobba innan jag blev uppstressad. Det var inget stressande egentligen men jag stressade upp mig själv. Jag hörde bara mitt namn hela tiden och något jag skulle komma ihåg. Det var jättestressande av någon anledning. Dessutom slog jag huvudet i ett skåp. Det gjorde riktigt ont.  Kvällen gick bra ändå. Alla fick medicin och kom i säng innan klockan var nio. Jag var lättad när jag äntligen fick gå hem och visste att jag skulle vara ledig imorgon. När jag gick emot bilen och satte mig, förvänatade jag mig nästan att åka ner i ett slukhål på väg hem. Det kom inga slukhål och nu sitter jag här och tittar på Tattoo Fixers on holiday. Efter det så blir det sängen. Imorgon har jag en massa saker att göra.

Det här är Jenny, hon är en haj. Det är bara det att ingen vill förstå att hon är en haj. Läraren tycker att hon måste prata HÖGT och att hon måste umgås med kompisarna. Hon borde inte vara ensam. Men Jenny tycker inte om att befinna sig i en klass med så många bläckfiskar. Jenny har inget emot ensamheten. Hon tycker om att vara ensam, hon tycker om att vara tyst. Hon har en kompis som förstår henne precis. Men en dag så inser alla att det kanske är bra att en del är hajar istället för bläckfiskar...

En härlig ungdomsbok om att vara tyst och inte vilja prata högt i klassrummet. Om att inte vara som alla andra men att vara bra ändå. Jenny är bra på att observera och se saker, hon hör saker. Ibland kankse man ska vara tyst och bara lyssna. För de som pratar tyst är inte alls så dumma, de har många bra saker att säga om vi bara tar oss tid att lyssna.

Nu tänkte jag göra något nytt i den här bloggen. Jag tänkte ge ett boktips, det kommer nog flera tips med tiden. Men den första boken som jag tänker tipsa om är en av de bästa böckerna jag har läst på länge och den är så viktig!

Den här boken är skriven av Michael Bornstein som är ett av de få barn som överlevde förintelsen. Han föddes i byn Zarki i Polen året innan tyskarna kom. Han var jude och bodde tillsammans med sin far, mor, storebror och farmor. De hade det bra. Hans pappa var med i juderådet vilket gjorde att han lyckades rädda en del judar från att dö, då han mutade en SS- soldat. Michael och hans familj hamnar snart på tåget till Auschwitz. Där delas dem upp, Michael hamnar tillsammans med sin mor och farmor. Hans far och bror går åt andra hållet. Mirakulöst lyckas han undkomma döden var och varannan dag ända tills dem blir räddade.

Eftersom Michael var väldigt liten under den här tiden så bygger boken på vaga minnen från honom själv och berättelser från andra överlevare. Michael och hans dotter har även hämtat mycket information från de bevarade dokumenten som finns i Isarel. Med hjälp av allt det här så har han och hans dotter lyckas skriva en bok som både fängslar och berör. Det är ett hemskt ämne men den är väldigt lätt att läsa, det flyter på hela tiden. Den är helt klart värd att läsas och att påminnas om att det finns ett väldigt svart mörker i vår historia. #Vifårinteglömma

Idag är jag rätt nöjd med mig själv ändå. Det har varit skönt att ha två dagar ledigt från jobbet, nej jag längtar inte till imorgon. Igår tog jag lite sovmorgon och tvättade mina arbetskläder och sedan åkte jag ut till Mikaela och hennes lilla groda. Det var härligt att träffa henne och att få bebismysa lite grand. Det gav mig verkligen den energi som jag har saknat så länge. Jag hängde hos Mikaela hela dagen nära på men det var välbehövt och Mikaela ville inte vara ensam heller så det gjorde inget att jag satt där. Det var i alla fall en välbehövlig ledig dag...

Idag så försvann min sovmorgon lite grand då kroppen tyckte att klockan 07.15 kan man vakna på sin lediga dag. Jag tvättade upp det sista i tvättkorgen medan jag åt frukost. Sedan blev det en vända på stan med mamma som skulle köpa en 50- års present. Sedan åt vi en trevlig lunch på torgstallet och efter det så hjälpte mamma mig med disken innan hon åkte hem. Medan hon diskade så dammsög jag hela lägenheten och soffan grundligt. Det behövdes. Det har stått på att göra listan länge. Sedan var det dags att bege sig ut till Borås, vägning idag. Men först träffade jag Markus ute i Sjöbo. Vi tog en liten promenad och sedan åkte han med in till Knalleland. Jag var på mötet efter vägningen idag. Kände jag saknade lite motivation och kunde behöva det. Jag vet inte om jag blev mer taggad men det ger med sig. Det är en ny dag imorgon.

Det kändes som en jättelång och långsam söndag igår, jag gick till och med och la mig redan klockan 22:45. Då hade jag nästan sett färdigt ett helt avsnitt av OITNB. Klockan ringde nämlingen 05:16 imorse. Ändå var jag jättetrött när klockan ringde, snozzade och försov mig nästan. Men jag kom till jobbet och jag hade en kort dag som tur var. Fick gå hem redan klockan ett. Dock blev inte dagen riktigt som jag hade trott, men det gick bra ändå. Alla är vi barn i början.

När jag kom hem från jobbet så diskade jag upp mina matlådor som jag hade haft med mig till jobbet. Sedan åt jag lite och tittade på de sista avsnitten av OINTB. Så nu har jag sett färdigt säsong 6. Nu får jag hitta något annat att titta på. Dock somnade jag precis innan det tog slut och sov ända fram till klockan 19:45. Jag hade tänkt jag skulle hinna plocka lite här hemma, städa behövs nämligen. Jag har inte haft någon ork men har ingen kvar efter jobbet. Det känns inte så kul att all ork försvinner. Jag orkar inte träffa folk, jag orkar inte göra något efter jobbet. Jag vill bara hem och lägga mig i sängen och sova bort resten av dagen. Det är ingen rolig känsla. Alla verkar ha tid att göra saker och jag sitter ensam. Imorgon slutar jag redan klockan ett så då måste jag nästan hitta på något, kan ju inte somna så tidigt. Jag får planera in lite städning, en garderob eller något kankse, nej, dammsuga måste jag göra imorgon. Det har stått på att göra listan länge. Vattna blommorna behöver jag också göra. Nä nu ska jag återgå till att göra ingenting igen.

Jag var inte hungrig men kanske lite småsugen på något, så det fick bli typ det bästa som finns, vattenmelon och Padddington te ( svart te smaksatt med Vanilj och Cola-arom).

Jag har alltid önskat mig en Gremling. Dem är ju så söta