Direktlänk till inlägg 25 augusti 2018
Ibland ger inte spegeln alla svar... Varje morgon ser jag mig själv i spegeln innan jag går till jobbet. Jag tvättar mitt ansikte och jag sätter upp mitt hår ändå ser jag inte. Det är konstigt, jag är inte säker på att någon annan ser heller men idag kände jag att jag måste kolla. Den 27 april började jag en resa som har gett mig väldigt mycket på väldigt kort tid. Trots att jag har tappat 17 cm i midjan så känns det inte som att jag är mindre, eller det känns som det fattas något men att det som är kvar hänger liksom utanför. Kroppen hänger inte med i svängarna. MIn mamma säger att det syns, dessutom har jag tydligen blivit gladare och det är också konstigt. Då jag inte alls känner mig glad. Det känns inte som jag lever det liv jag vill leva, det känns bara trist och tråkigt och vardagligt. Man kan inte förändra allt på en gång, så jag får börja någonstans...
Det här är en bild från två månader innan jag tog tag i min vikt, innan jag bestämde mig för att det kunde vara värt ett försök. Då tycker jag ändå om bilden på mig själv, det är en vacker bild på en söt tjej. Men jag har krympt fram till idag. 17 cm runt midjan och -7kg sedan april har gjort en del med mitt ansikte i alla fall. Ibland behöver man en påminnelse, för det här är inget jag ser i spegeln när jag vaknar på morgonen. Jag tittar in i samma ögon som varje morgonen men egentlgien är det ett helt nytt ansikte som tittar tillbaka på mig...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 | 5 |
|||||
6 | 7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
|||
13 |
14 |
15 |
16 | 17 |
18 |
19 |
|||
20 | 21 | 22 |
23 |
24 |
25 | 26 |
|||
27 |
28 |
29 |
30 |
31 |
|||||
|