Direktlänk till inlägg 29 december 2018
Jag undrar fortfarande varför jag sa ja. Jag är inte helt säker på att jag egentligen sa ja. Men nu sitter jag här den tredje dagen med hunden äntligen liggande på golvet. Vi kommer inte riktigt överrens om soffan. Hon får sova i den hela nätterna men tycker ändå att jag borde ligga på golvet och bryr sig inte ett skvatt när jag ber henne hoppa ner. Jag har för tillfället ett helt hus att ta hand om och än så länge går det bra. Husvakt är egentligen inget problem det är det här med hunden. Jag måste ta tre promenader om dagen, vilket egentligen är häslossamt och bra för kropp och själ. Men vem går ut med vem egentligen? Nog för att hon är uppfostrad och snäll men hon är stark och stannar hon så är det stopp. Vill hon hälsa på en annan hund på promenaden, ja då får jag ta i av alla krafter för att få med henne därifrån. Jag anar att hon känner av min rädsla och därför gör som hon vill. Jag är nog ingen hundmänniska men hittills går det bra och promenaderna har gått fint men jag vet inte om jag egentligen tycker om det... Jag vet inte ens hur länge jag behöver vara hundvakt. Men en dag i taget så blir det nog bra. På måndag ska jag i alla fall i väg och jobba lite. Det känns ändå som en räddning. Jag tycker om Sally, hon är en snäll hund men jag behöver också en paus från henne känner jag.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | ||||||||
3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | |||
10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | |||
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
|||
24 |
25 |
26 |
27 | 28 | 29 | 30 | |||
31 |
|||||||||
|