Alla inlägg under april 2019

Av Emma - 28 april 2019 09:46

Jag undrar verkligen var alla mardrömmar kommer ifrån. I natt var det riktigt jobbigt. Jag minns inte exakt vad jag drömde eller varför men en sak minns jag väldigt tydligt. Det var en man som kom stapplande och bakom honom kom en annan man. Det kom rök ur näsan på mannen bakom, som när man andas på vintern fast det var inte vinter. Plötsligt så ser mannen med rök i näsan på mig och det sprutar eld ur näsan på honom. Han har ett hemskt ansikte också, hjärtat rusade nästan iväg. Jag tycker inte om de här mardrömmarna. Ångesten blir värre då...  

Jag tycker inte om mardrömmarna

 

   

Av Emma - 28 april 2019 00:30

Jag har precis kommit hem och krupit ner i sängen efter en mycket trevlig fest. Jag lämnade strax efter halvtolv, det fanns dem som tyckte att jag gick för tidigt men jag kände att jag orkade inte mer. Huvudet dunkade och det är svårt att vara glad och ha trevligt när det slår så hårt där uppe. Jag får lite lätt panik när huvudet dunkar men jag behövde det här, jag behövde få ha roligt och vara avslappnad. Henrik fyllde 30 och hade bjudit in alla till att fira, det bjöds på chiligryta och sedan blev det chokladmousse till dessert. När jag kom dit så var det så mycket bilar att jag inte ville köra in på gårdsplanen, jag tycker det är så svårt att ta sig ut sedan, så jag parkerade nedför backen och det var det visst fler som hade gjort, för det stod en bil framför och en bakom när jag skulle åka. Jag var in parkerade med tog mig ut i alla fall och det var tur det. Det var mycket folk när jag kom in men Henrik fick sin present, jag var inte den enda som hade köpt Whiskey till honom. Det var trevligt i alla fall, jag kände inte igen alla så jag pratade med en del nya människor. Det blev mycket skratt och det var trevligt. Jag kände att jag åkte hem i tid för plötsligt vred dem upp volymen på stereon så det gick knappt att prata. Då var det dags att lämna festen. Jag hade en trevlig kväll i alla fall och det var det viktigaste. Av någon anledning så vill alla prata när man ska lämna men det är väl för att det är då man syns . Henriks pappa tyckte att det var tråkigt att jag skulle gå, så frågade han en massa frågor, han undrade om jag hade träffat någon än. Han kunde inte begripa varför, jag som är så trevlig och glad. Det är ju skönt att jag är det och inte arg och sur i alla fall. Han håller med mamma, jag ska tydligen skaffa mig en bonde. Hans förslag var att söka till Bonde söker fru. Då lovade han att följa varje avsnitt.    Jag tror inte att jag kommer att söka till Bonde söker fru men vem vet vad som händer. Jag verkar ju bli modigare med åren.  Nä nu är det dags att sova några timmar, snart är det dags för ännu ett kalas. Men det blir nog lungare då eftersom Viggo bara blir två år.

Av Emma - 25 april 2019 21:30

Idag har jag gjort något jag aldrig trodde att jag skulle göra.

Det var det sjukaste, roligaste och mest spännande jag har gjort på länge.

Idag var en fantastisk avkoppling från jobbet. Jag har varit så sjuk nervös för det här länge men jagångrar det inte alls.

Jag behövde det här, jobbet har tagit så mycket energi av mig men idag så fick jag ny energi trots mycket väntande.

Jag får inte berätta något nu men längre fram så är det okej...

Idag är en dag som jag verkligen inte vill ha ogjord  

 

   

Av Emma - 22 april 2019 22:55

Åh så började det...

Schemat som alla har fasat för, schemat som alla har varit förbannade på. Jag vet inte om jag hade tur som började jobba klockan 14-20 idag men det kändes konstigt att komma till jobbet. Det var inte alls samma stämning som det har varit. Jag kom in genom dörren och det var som en tung sten föll över en. Jag hörde hur mina kollegor satt och diskuterade vid sin lunch. Det var inte direkt några glada toner  Jag kom dessutom lite tidigt eftersom jag inte tycker om att komma försent och för att slippa det så har jag börjat gå ut genom dörren lite för tidigt. Jag gick in på kontoret och satte mig. Jag fick lite snabbinfo om att det hade varit rörigt på morgonen, ingen hade förstsått hur det skulle fungera. Ibland undrar jag om folk inte lyssnar alls på vad som sägs eller så är det jag som lyssnar för mycket. Av dem jag träffade så var det ingen som var direkt glad. Jag öppnade upp min TES för att titta på mina arbetsuppgifter. Jag såg på dem flera gånger om och ändå visste jag inte vart jag skulle börja. Jag visste inte vad jag skulle ta tag i. Det var inte så att vi fick någon direkt rapport av dem som hade jobbat på dagen. Kvällen flöt på, jag hade egentligen ingen aning om vad jag skulle göra men visst jag gjorde så gott jag kunde. Jag slutförde min TES innan jag gick hem i alla fall. Men från flera håll så hörde jag mest klagomål. Ingen var riktigt nöjd idag. Jag gick hem 20. Så jag vet inte ens om de andra tre fick alla i säng. Jag har ingen aning, jag kankse får veta när jag provar på att jobba dag imorgon. Men jag förstår ändå inte riktigt hur det här ska gå till. Imorgon så kommer det två vikarier, den ena vet jag vem det är men den andra har vi ingen aning om. Nä det är bäst jag går och lägger mig och hoppas att morgon dagen blir lite lättare...

 

Var rädda om varandra!  

Av Emma - 13 april 2019 23:00

Det var ingen rolig natt. Jag kunde inte sova. Jag försökte ändå lägga mig tidigt. Jag försökte både be snällt och tvinga min kropp att gå ner i varm. Det gjorde den inte. Jag somnade till men hade en riktigt knasig dröm: jag drömde att katten tog bilder på sig själv med en kamera med blixt under en handduk. Hela kroppen skakade när jag vaknade upp efter det där. Jag låg vaken en bra stund innan jag somnade in igen... Jag tog därför sovmorgon idag och jag kände mig ändå rätt utvilad när jag klev ur sängen. Jag gick upp åt frukost och sedan satte jag mig vid datorn, jag hade tänkt blogga redan på förmiddagen men inspirationen och lusten fanns inte. Jag åkte sedan hem till min kära far som bjöd på middag. Den här gången hade han lyckats riktigt bra. Det var få ingridienser men väldigt smakrik skinksås. Ibland kan pappa också laga mat. När vi hade ätit så gick vi ut för att byta däck på min bil. Jag var assisterande hela tiden. Jag hjälte till att plocka fram däcken ifrån skjulet, plocka fram alla muttrar och skita ner mig lite grand. Medan papap byte däck på min bil så pratade han med min bror i telefonen. När bilen fått sommardäck så satte vi oss vid husväggen och pratade stavgång och hans nya grill. Sedan kom mamma hem på sina timmar, så då pratade jag med henne en stund innan jag åkte hem. Jag hade varit ute på landet hela dagen och njutit av solen. Det var varmt så länge det var vindstilla men vinden var riktigt kall.

 

   

 

När jag kom hem började det bli dags att laga mat och ikväll blev det tacos. Jag hade tänkt ge mig på något annat men det blev inte så. Det var lättare att göra tacos. Så det fick bli tacos och Smartare än en femteklassare på tv. Efter maten så gick jag ut med soporna och sedan pratade jag en stund med Claudia. Hon hade fått mitt brev och ville prata lite med mig på messenger. Det var skönt att få prata lite med henne även om det känns som min engelska bara blir sämre och sämre. Men jag hoppas att det är tvärtom. Sedan var det 5:e avsnittet av Das Boot. Det har blivit mycket krigsfilmer den här veckan. Jag började veckan med att vara sjuk, migrän efter att ha jobbat så mycket. Jag har jobbat alldeles för mycket det senaste. Då har jag sett på lite olika filmer. Då har jag sett Pianisten som handlar om Wladyslaw Szpilman musikern som överlevde andra världskriget i Warzawa. Jag har nog inte sett den filmen sedan jag gick i sjätteklass. Konstigt nog så minns jag den väldigt väl, skolan gick på bio och vi satt jättelänge i biosalen och såg den här filmen. Jag tyckte det säkert då också, den är lite långsam på vissa ställen men jag fastnade för den, hur den skildrade att vara jude när Tyskland okuperade Polen. Jag kan fortfarande inte förstå hur människor kan behandla folk på det viset, hur man kunde tycka att det var okej. Vart kom hatet och ondskan ifrån? Vad är det för skillnad på att vara jude och att vara kristen egentligen? Människa som människa. Därefter så jag på filmen The Zookeepers wife. Den handlade om Jan Zabinski som tillsammans med sin fru hade hand om ett Zoo i Warzawa. Trots att tyskarna bosatte sig i deras zoo lyckades dem rädda 300 judar från döden. Av de 300 människorna så var det bara 2 som dog efter att de hade vlivit förflyttade. Det var också en bra film men obehaglig. Men alla filmer om världskrigen är obehagliga men fascinerande över hur människor beter sig. Den allra bästa filmen om andra världskriget, som jag har tyckt bäst om är Boktjuven. Där var jag berörd hela tiden. Sedan vet jag att alla hade sagt att Pojken i randig pyjamas var så hemsk. Jag satte mig ner och tittade på den men jag kunde inte känna någonting under hela filmen. Men så kom slutet och då först så kom tårarna, det som berörde mig mest under hela den filmen var när dem zoomade ut kläderna som hängde kvar efter att dem hade tvingat in en massa judar, plus den tyska pojken i gaskammaren... Det var ögonblicket som satte mest spår i mig. Jag vet inte riktigt varför och har nog aldrig analyserat anledningen heller men så är det i alla fall. Jag har även lyssnat på boken som en ljudbok och då blev jag mer berörd när jag såg filmen en andra gång.

 

Nä nu börjar det bli dags att släcka lampan och sluta ögonen. Det är dags för kroppen att slappna av och förlora sig i sömnen. Jag hoppas att jag sover drömlöst i natt och att jag känner mig utvilad imorgon. Jag har ställt klockan imorgon eftersom jag verkligen skulle behöva tvätta. Så jag tänkte börja så tidigt som möjligt så att man blir av med tvätten så fort som möjligt.

 

XOXO  

Av Emma - 9 april 2019 22:33

Idag bestämde jag mig för att våga vara ensam med mig själv. Jag satte mig i bilen och åkte iväg för att få en skogspromenad. Jag strosade runt i tystnaden och satte mig till slut vid sjön och bara tittade ut på vattnet. Jag andades. Jag samlade syre till min hjärna, den har inte fått det på länge. Det har varit mycket som har stört återhämtning och sömn. Men jag har också funderat väldigt mycket de senaste dagarna. Jag har ännu inte vågat fatta något beslut men nu börjar jag bli trött på att låtsas. Han ringde en gång för två veckor sedan men då hade jag jobbhelg och varken hann eller orkade prata med honom just då. Jag skickade ett meddelande om att jag jobbade. Jag försökte höra av mig, jag ringer aldrig för han är alltid upptagen när jag ringer. Varenda gång. Han skrev till mig och berättade om en hemsk olycka som hade hänt och minst tre gånger försökte jag prata med honom. Jag förstår att det var jobbigt att prata med mig samma dag som det hade hänt men jag frågade hur han mådde två gånger till efter det. Men jag fick inga svar. Han svarade inte. Jag kanske är en elak människa men varför behävde han berätta någonting alls om han inte ens tänkte tala om att han mådde bra. Jag försökte vara en vän, försökte finnas där trots avståndet men det känns inte som han brydde sig om det.

 

Jag försökte även efter en kort paus, då jag egentligen sket i vilket prata med honom. Jag skrev om ett program som jag visste at than tittade på. Jag fick ett kort svar och sedan var det inget mer. Sedan gick det yttligare några dagar och plötsligt verkade han bry sig om hur jag mådde. Vi pratade en liten stund och sedan skrev han inget mer, jag berättade hur det var och sedan tog det ända till dagen därpå innan han skrev något. Jag funderar på hur mycket vänskapen är värd när ingen ens orkar anstränga sig längre.

 

Jag tycker att sedan han skaffade flickvän så har han inte haft tid. Han har i för sig aldrig tid, då han inte klarar av att vara ensam, alltid måste umgås med någon, träna något eller bara hänga med någon. Så hör han inte av sig längre. Han vet att jag inte kan ringa, jag har jättesvårt för det och när jag väl samlar mod och ringer då har han aldrig tid. Men sedan den där flickvännen kom in i livet, missuppfatta mig inte. Han behöver en flickvän och det är jätteroligt för honom, men vänskapen oss emellan överlever nog inte det här. Jag vet att jag har stängt av sedan stressen och ångesten tog över min kropp. Jag har inte orkat hålla ihop varken mig själv eller några relationer. Jag försökte men jag kände inte att jag fick någon respons...

 

Idag skickade jag ett meddelnade till honom för jag behövde en vän att prata med. Det knöt sig i hela magen av nervositet och även om jag inte berättade för honom att jag hade gått vidare så hörde jag av mig nu. Han skulle ringa mig rint 20. Telefonen har fortfarande inte ringt och nu känner jag att det kan kvitta även om han skulle höra av sig imorgon. Jag har inte ringt honom eftersom jag vet att han är upptagen. Jag kankse är hård men jag orkar inte längre. Så mycket för den vänskapen som tydligen har varit i tio år eller nått sådant. Jag har inte ens orkat att hålla räkningen längre. Jag missunnar honom inte en flickvän absolut inte men sedan dem blev ihop så har han hört av sig mindre och mindre till mig. Jag är för långt in i mig själv för att orka göra något drastiskt just nu men jag har funderat på ett tag om det är värt att hålla kvar? Jag har ingen bästa kompis och det är inte så att det vimlar av vänner omkring mig men just nu orkar jag inte anstränga mig. Jag behöver vänner som förstår mig och får mig att bra och ger mig energi inte folk som tar den ifrån mig...

 

En massa val och jag orkar inte...  

   

Av Emma - 6 april 2019 17:00

Efter att ha jobbat 10 dagar i rad och hunnit baka två tårtbottnar, så var det dags att lägga ihop tårtorna under kvällen igår. Den första tårtan gick bra, den var jättefin och fluffen var lätt att vispa. Sedan skulle jag börja med den andra tårtan, den var helt förstörd. Den gick inte att rädda. Så det var bara att slänga ihop en ny botten. Det är tur att det går fort att göra tårtbotten. Sedan fick jag låta tåran stå och gick och la mig...

 

När jag vaknade upp på morgonen så var det dags att lägga ihop tårta nummer två och dekorera. Jag hade några timmar på mig innan det var dags att vara på kalas. Jag hade gott om tid och fick ihop två fina tårtor. Födelsedagsbarnet blev så nöjd så. Han tyckte att det var konstverk.

 

   

När vi varit på kalaset ett stund så valde vi att åka hem. Jag fick följa med mamma och pappa hem eftersom jag hade min bil där. När jag äntligen kom hem till mig själv, ja då kom tröttheten ikapp mig och jag somnade på soffan. Jag sover tydligen som bäst när jag inte riktigt vill sova, eftersom det blir fel i planeringen då. Men det blev en bra lördag trots alla och det blev inte en smula kvar av tårtorna. Det är ändå ett gott betyg. Imorgon är ännu en dag som jag ska ta det lungt. Jag har ingenting planerat och tänker låta det vara så oplanerat.

 

Av Emma - 5 april 2019 20:58

Idag fick jag äntligen vara ledig. Jag överlevde 10 arbetspass på raken men hälsosamt eller hållbart är det inte. Jag gjorde en missbedömning och råkade tacka ja till att jobba men så blev jag av med mitt kvällspass idag. Så idag bestämde jag mig för att bara göra det som föll mig in och det blev sovmorgon ända till halvtio och sedan åkte jag iväg till Borås för att äntligen träffa Gina. Det var bara det att jag kom iväg lite senare än jag hade tänkt, men det tar bara 30 minuter till Borås. Vad jag inte hade räknat med var att det finns inte en enda parkeringsplats i hela Borås klockan 11 en fredag förmiddag. Dessutom hamnade jag lite fel så jag körde nog där man inte får men jag tycker inte om att köra bil i Borås!   Jag hittade tillslut en parkeringsplats och kunde ta mig till mötesplatsen men då var GIna sen. Men tillslut hittade vi varandra och gick och satte oss på ett fik. Hon till och med bjöd på fikat för att jag hade fått vänta. Det var skönt att få träffa Gina och den lille pojken också. Jag har saknat henne. Det var så behövligt att få sitta där och prata med henne en stund och bara få göra något annat än att jobba. När jag skulle ta mig hem så gick det inte heller som planerat. Jag hamnade på fel ställe och så var det så många bilar att jag fick åka över Tvärred hem.    Men hem kom jag i alla fall.

 

 

 

När jag äntligne hittat hem och pratat med mamma i telefonen en liten stund så började jag med mina fluff. Imorgon ska jag på 90 års kalas och jag har lovat att baka tårta. Jag har insett att jag tycker att det är kul. Jag vill göra det här och känner mig inte alls stressad, snarare tvärtom. Det är avkopplande att få pyssla lite med tårtorna. Det blir aldrig så bra som på tv eller på bilderna som man använder som inspiration men jag hoppas att de ska smaka gott i alla fall. När jag gjorde tårta till farfar då blev dem lite barnsliga men det är för att min farfar är barnslig och för att mina farbröder ska ha något att diskutera. Den här gången blir det vuxna tårtor. Jag hoppas på det bästa i alla fall. Det är nya smaker och jag hoppas att allt ska passa ihop. Det kan bli antingen eller. Jag ska försöka bygga ihop tårtorna redan ikväll, så behöver jag inte pyssla med det imorgon men jag är inte riktigt klar med dekorationerna. Hur ska jag göra en fiol?   

 

Idag har jag haft en lugn dag och inte stressat någonting vilket har varit riktigt skönt så har jag hunnit med:

1. Sovmorgon

2. Njuta i solen

3. Fika med Gina

4. Göra två sorters flugg och hallonmousse

5. Skicka ett viktigt mail

6. Handla en ingrediens som fattades

7. Ta en power nap på soffan

8. Äta kvällsmat

Jag tänker mig även att punkt nummer nio kommer bli att lägga ihop tårtorna. Imorgon ska jag inte heller stressa. Då blir det bara det sista med tårtorna och sedan blir det kalas. Det kommer bli en bra helg hoppas jag. Jag hoppas även att kroppen ska lugna ner sig och hjärtat ska sluta slå så hårt. Jag hoppas även att syret ska komma tillbaka till hjärna och att mitt minne kommer tillbaka.

Ha en fantastisk helg alla där ute och var rädda om varandra.

XOXO

Presentation


Jag är en glad tjej som njuter av livets goda stunder

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4 5 6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2019 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS


Skapa flashcards