Idag har varit en jättebra dag. Jag har sovit helt drömlöst och bara kunnat slappna av. Jag vaknade till av att jag hörde ett tassande runt om i rummet. Plötsligt kom en liten pälsboll och buffade på mig. Det var Sixten som kom in och väckte mig. Han tyckte nog att jag skulle gå upp men det orkade jag inte med. Jag tog ner min telefon och tittade på klockan, då hoppade Sixten på min laddsladd till mobilen. Den lille galningen  Klockan var bara sju så jag tänkte att jag ligger kvar en liten stund till. Den lilla stunden blev två timmar. Det var välbehövligt. Jag hade förväntat mig värsta baksmällan, jag som aldrig dricker men den in fann sig aldrig. Det hade satt sig lite på stämbanden imorse men det ordnade upp sig när jag hade vaknat till. Jag lämnade mamma och pappas bostad strax efter tio. När jag kom hem så tänkte jag att jag ska inte göra någonting, efter att jag hade tankat bilen. Det var en riktigt pärs idag. När jag stod där vid pumpen så kom det en geting, som var mycket irriterande. Jag undrade lite om det var så att getingarna hade byggt ett bo just vid den pumpen som jag valde idag. Jag var lite orolig för att bli stucken men det blev jag som tur var inte. När jag hade tankat färdigt då åkte jag in en sväng på Dollarstore, har inte varit där på länge och när jag ändå befann mig i närheten så tänkte jag. " Jag ska ändå inte göra något idag. Jag är lite godissugen också". Kort sagt, jag gick in och gick ett varv runt. Jag är egentligen inte jätteimponerad men idag hittade jag diskmedel, en anteckningsbok, lite godis och en dricka. Det var allt jag behövde och kanske inte behövde egentligen.

När jag äntligen kom hem så lastade jag av mig alla grejer. Jag hade tre väskor med mig. Det blev lite tungt för axeln. Jag droppade allting i hallen och tänkte att nä nu lägger jag mig på soffan. Idag är det söndag och jag festade igår. Jag har rätt att ligga på soffan och se på film. Jag drog igenom två filmer.

(Bild lånad från Google)

När Radio Rebel var slut så hade jag så mycket spring i benen att jag var tvungen att göra något åt det. Jag bestämde mig för att ta en riktigt lång promenad i det fina vädret. Jag var ute och gick i en halvtimme innan jag kände att jag hade fel skor på mig och det började skava. Så jag fick vända men eftersom jag var tvungen att gå hem så var jag ändå ute och gick i en hel timme och fick en promenad på nästan 6 km. Jag känner mig väldigt nöjd med det ändå.

Idag kändes det som att hela världen log mot mig. Jag vet inte varför men det känns fantastiskt idag. För att citera Danny Sacedo:

I'm feeling great

I'm feeling awesome

And I Can't wait

Gotta get movin'

Shake the stress away

Something is on the edge tonight

När jag kom tillbaka från min promande så blev det ännu en film på Netflix. Först var jag tvungen att diska och dammsuga lite. Men efter det kunde jag se på film med gott samvete.

När den filmen var slut så började det kurra i magen, så då åt jag rester från i fredags. Det gjorde gott i magen. Det blev Parlmantet, Kärlek på menyn och nu blir det finalen av RuPauls Drag race, jag har glömt vilken säsong det är men tänkte ändå se det innan jag går och lägger mig. Imorgon är det allvar igen, då är det dags att gå tillbaka till jobbet efter en fantastisk helg.

BIld 1: Jag är otroligt tacksam för att jag hamnade hos er, för att jag får jobba tillsammans med er. De bästa kollegor man kan ha. Jag hade verkligen tur när det såg så mörkt ut. Men för två år sedan kom jag in genom dörren på äldreboendet och kände mig välkommen på en gång. Jag har lärt mig massor om mig själv, vågat vara jag och ändå känna att jag får vara en i gänget. Jag har aldrig behövt känna mig utanför. Jag gör allt jag kan för att vara trevlig på jobbet, även om jag har dåliga dagar ibland så försöker jag komma in med ett leende. Om man inte har ett när man kommer så kan du alltid räkna med att du har ett när du går där ifrån. Jag vet att det är tufft just nu men om vi håller ihop och har sådan kvällar som igår, så vet jag att vi kommer att ta oss igenom det. Tillsammans är vi starka! 

Bild 2: När mamma och jag hade släppt av alla passagerare som behövde skjuts hem, ja då ser vi plötsligt där i mörkret hur något står mitt på vägen. En stor älg som inte riktigt vet vart han ska. Bilden är lite suddig och ljuset är lite dåligt men det var faktikst en älg! Tack mamma för att du skjutsade mig igår kväll och för att du alltid ställer upp för mig.  

Var rädda om er där ute... 

XOXO   

I natt var det många ansikten som cirkulerade i mina drömmar. Det var bara personer som jag har träffat på riktigt men de hade helt nya personligheter. Jag kommer inte ihåg allting exakt nu eftersom dagen har gått men något jag minns tydligt är att min pappa plötsligt reste sig upp och sa något, jag skrek och började springa därifrån. Han rusade efter mig och skrek, han stannade till och slet loss en list, så han hade nåogt att slå med, han stod i en dörröppning och ögonen var alldeles vita och ansiktet förvridet i ett grin. Han morrade att jag skulle få ångra mig...

Jag vaknade upp med ett tyst skrik och hjärtat rusade i bröstet på mig. Jag har inte varit så rädd på länge. När jag äntligen lugnat ner mig så insåg jag att stressen från gårdagen på jobbet hade förföljt mig. Det som hände inte drömmen är inte sant, det har aldrig hänt. Visst kan pappa bli arg men inte så arg. Det är antagligen mitt undermedveta som vill säga mig något. Det tog en stund att slappna av men jag slog på Harry Potter som ljudbok och slöt ögonen igen. Inga bilder alls! Jag somnade snart och sov gott tills klockan ringde.

Det var en okej kväll på jobbet idag. Det började lite struligt, men det var nog för att en del från gårdagen satt kvar. Jag blev uppstressad, jag vill inte ha så känsliga nerver. Jag vill ha lite mer tålamod än jag har nu. Det finns annat att fundera på än att gå och stressa upp sig och vara orolig hela dagarna. Men efter den incidenten så gick det bra på jobbet. Vi var ett bra gäng som jobbade och då flyter det på. Det är uppstressande med larmen som kommer hela tiden. Det är en del larm som går jämt och huvudet blir trött av att springa för småsaker. Men jag försöker andas.. Jag lämnade till slut rapportern och fick åka hem och sova.

Vissa dagar är bättre än andra och idag är absolut en sådan där annan dag. Jag vet inte ens hur jag ska uttrycka mig. Men ingenting känns riktigt rätt idag och nu håller jag på att tappa allt förstånd. Det känns inte bra, jag orkar inte vara ledsen över saker. Jag önskar att jag bara kunde skaka det av mig och låtsas som ingenting. Men allting sätter sig. Det sätter sig så djupt att jag håller på att drunkna. Jag vet inte vad jag ska göra längre, vet inte vart jag ska ta vägen. Jag hade ett mål en gång i tiden men jag tappade mig på vägen, jag gick vilse och började tydligen om från början. Nu när jag försöker ta mig tillbaka så verkar det som att alla sättar käppar i hjulet för mig. När vi nu äntligen ska åka till Amsterdam och jag så gärna vill se Anne Frank huset, ja då är det inte säkert vi kommer in. Det står på hemsidan att man ska köpa biljetter men det finns inga tillgängliga för de dagarna som jag är i Amsterdam. Så det känns botten   Dessutom värker det i huvudet igen. Jag vill inte känna smärtan längre, jag vill verkligen inte. Jag har ingen lust att känna så här, jag har ingen lust att vara sur och nedstämd. Jag vill vara glad igen. Jag vill ha ett helt nytt liv! Jag vill inte leva mitt liv längre, jag vill ha ett annat.

Idag vaknade jag upp till månad åtta! Snart är året slut igen. Det går så fort.  Tiden bara springer iväg. Jag känner mig fortfarande ensam emellanåt, visst har jag vänner och familj. Men lägenheten är ändå tom. Jag vill träffa någon att dela mitt liv med, någon att göra saker tillsammans med. Någon att ha en vardag tillsammans med.    Därför skaffade jag en profil på en dejtsida. Har jag åkt mjölkbil och alla kan se det så ska jag väl våga träffa någon. Men jag har upptäckt att det är inte så lätt. Gamla sår gör sig påminda och det känns frusterande och hopplöst. När jag skapade min profil så hittade jag ingen som var intressant men så dök han plötsligt upp. Han hade världens finaste ögon, så jag läste hans profil. Det var mycket som stämde så jag pratade med honom och vi hade många meddelanden. En riktigt konversation men nu är jag bara frusterad. Inte på honom i sig. Men jag ställde en fråga och jag vill egentligen bara veta om han vill ses ikväll eller inte. Jag har inte fått något svar än och det stör mig. Jag ska smal lite mod och fråga om han dyker upp ikväll men det gör jag när jag åkt, jag kommer ändå att hänga på Rydell & Quick.

Nu har jag pratat en stund med en kompis och jag känner mig lite bättre till mods. Jag gillar inte att känna mig så nedstämd och tycka att allting är tråkigt. Jag försöker men ingenting är roligt. Jag tror att det beror på att stressen liksom äter upp mig inifrån och alla demoner bara spyr galla omkring sig. Jag ska försöka ta mig i kragen och även om jag kommer att stå där på torget ensam ikväll så tänker jag ha roligt. Jag ska in och väga mig först så jag är lite orolig för vad vågen kommer att stå på. Det är ingenting som går åt rätt håll för tillfället och det gör allting lite tyngre att bära.

XOXO