(Bild lånad från Google, 2020-03-28)

Varför fortsätter vi att kämpa emot? Varför kan vi inte bara stanna upp, andas och njuta av att vi har en natur, en vacker miljö en planet att växa upp på. Idag är det Earth Hour, då vi släcker ner alla lampor för att spara på jordens resuscer. Jag har lite för mycket tid att tänka, för mycket tid att bry mig. Einstein sa en gång: "Jag vet inte med vilka vapen det tredje världskriget kommer att utkämpas, men det fjärde världskriget kommer att utkämpas med käppar och stenar" Jag anar att Einstein var något på spåret och jag börjar tro att tredje världskriget startade och kommer att sluta med moder jord. Idag sprids en pandemin över hela världen som redan har tagit tusentals människoliv och satt oss alla i isolering och stängt ner hela länder. Människan har inget vapet och inget vaccin att kämpa emot med. Det här kom som en överraskning och det är något helt nytt. Det var inget som någon räknade med. 2020 kändes som ett speciellt år och det blev det, det var början på ett hela nytt krig med det karftigaste vi har moder jord. Nu har hon samlat sina trupper och tänker ge igen på oss som har belastat henne i så många år, som har levt över de resurser som hon har lånat. Vi borde ha saktat ner och lämnat tillbaka tidigare men nu sitter vi här maktlösa och ser hur människor faller... Det är skrämmande och det är nytt men jag tror inte att pasta och toalettpapper är det bästa sättet att försvara sig på. Det här är bara mina egna åsikter men tänk efter, vart började det? Vilka är det som lider mest just nu... De som har tagit mest resurser, de som tror att det är störtst, bäst och vackrast. Det kanske faktiskt är dags att tänka till... Låt moder jord få vila lite, var tacksam för det som finns omkring oss, för det som moder jord delar med sig av. Vi kan alla hjälpas åt med att ge tillbaka hennes vilja att låta oss stanna kvar...

1. Släck alla lampor ikväll, du behöver inte ha lamporna tända under dagen heller

och inte i rum som du inte befinner dig i.

2. Sortera dina sopor och återvinn. Lägg endast matrester i komposten,

låt oss göra bränsla av det istället.

3. Flyg inte inrikes, ta tåget eller bussen istället. Åk kollektivt men åk smart.

4. Cykla eller gå till jobbet i den mån det är möjligt.

5. Var snäll mot djur och natur.

6. Behandla varandra med respekt.

Var rädda om varandra (Bonus tips)

(Bild lånad från Climate Hero, 2020) 

Eftersom jag har fått titel: "miljökämpen" på jobbet så får jag väl leva upp till det och fira Earth Hour ikväll. Det gjorde jag. Jag har låtit lamporna vara släckta nästan hela dagen idag. Ikväll tände jag ljus och hittade dessutom en stormlykta som bara stått och samlat damm som jag använde för första gången ikväll. Men nu har alla ljusen slocknat och det börjar bli dags att krypa ner i sängen men till alla er där ute. Är ni sjuka stanna hemma om inte för eran skull så i alla fall för alla andra. Tänk på famor, farfar, mormor och morfar. Ge dem ännu en dag att få fylla med meningsfulla möten med barn, barnbarn och barnbarnsbarn när allt det här är över. Tvätta händerna extra noga och sprita. Om vi hjälps åt så kommer vi att ta oss igenom det här också. Vi kommer att komma ut på andra sidan även om det kanske blir tungt och jobbigt nu så finns det en morgondag. En dag som vi kan göra bättre än idag...

Stay safe, stay home

X0X0  

Idag har varit en lugn dag, har hållit mig borta från smittspridning (eftersom det är den enda vi pratar om nuförtiden). Jag började dagen med att vakna upp med ryggont. Jag har så sjukt ont i ryggen alltså. Jag antar att det blir för mycket stilla sittande hemma och fel lyftteknink på jobbet. Men bortsett från det, så vaknade jag innan klockan. Låg kvar en stund och lyssnade på poddar. Men efter ett tag blev jag rastlös som vanligt och gick istället upp. Jag hade tänkt se på Marcus svarar och förklarar i tv4:s Nyhetsmorgon. Medan jag väntade på att programmet skulle börja hörde mamma av sig. Hon och pappa hade vaknat tidigare än vad de hade tänkt. Så de kom och hämtade mina färdigpackade lådor. Nu finns det plats att fylla nya lådor. Jag måste verkligen ta tag i det där med att fylla mina lådor, nu måste lägenheten ner. Detsvåraste rummet att börja med är sovrummet, det är så mycket grejer precis överallt. Jag blir tokig. Jag har tömt ur lite kläder i alla fall. Fyllde tre kartonger med kläder. Jag har nog så det räcker till en kartong till minst   och ändå önskar jag mig en helt ny garderob. Jag hade hoppats på att börja närma mig min målvikt vid det här laget men eftersom livet kom emellan, eller liv och liv, det som sätter käppar i hjulet för mig är stressen. Jag har nått till en punkt där varken jag eller min kropp orkar vara positiv. Så jag får behålla mina gamla kläder och hoppas att jag kommer ur det här svarta hålet. Jag vet inte hur jag ska komma upp, det enda jag vet är att jag vill upp! Jag vill vara den där personen som jag tyckte om för det mesta. Den som ofta log och faktiskt på riktigt uppskattade möten med människor. Just nu är det inte riktigt så... Fake it to you make it är mitt nya motto. Trist men sant.

När lådorna var hämtade och jag hade varit ute och andats en stund så kände jag ändå att jag fick lite energi. Jag bestämde att tvinga ut mig på en promenad. Det var inte bara jag som hade kommit på idén med att gå ut och gå i den härliga vårsolen. Det hade alla över 70 gjort också. Eftersom de är riskgrupp och vi ska skydda de som har byggt upp vårt samhälle så ville jag hålla mig på avstånd. Dock tror alla att de äger gatan, så de stod ivägen över allt. Jag fick titta ner i marken för att inte möta dem. Men frisk luft skadar tydligen ingen, enligt Folkhälsomyndigheten så får vi gå ut, för att inte riskera folkhälsan. I alla fall min promenad, när jag väl tog mig ut tog  hela 35 minuter. Jag försökte gå så fort som möjligt för att få upp pulsen och det fick jag. Jag fick ta en dusch när jag kom hem. Det var skönt, att duscha av sig, sätta sig i soffan med en kopp varmchoklad och bara mysa lite grand med gamla serier på Nickelodeon som inte krävde så mycket hjärnverksamhet. Somnade på soffan och vaknade upp och insåg att nu började det bli dags att laga mat då jag hade ätit vldigt dåligt under hela dagen.

Idag fixade jag till snäckmakaroner och tacoköttfärs, det blev riktigt gott och mättande. Det blev till och med två matlådor som jag kunde lägga i frysen. Då har jag mat efter som snart går sjukskrivningen ut och då börjar jag jobba som vanligt igen. 1oo%. Jag vet inte hur jag ska göra, jag vet att jag kanske borde gå ner men lönemässigt fungerar det inte. Dessutom i dessa tider så kommer vi att behöva ställa upp i hela kommunen. Jag fattar inte hur jag ska orka. Jag vet inte vad jag ska göra heller... Så i dessa tider så biter jag väl ihop och hoppas att jag inte försvinner fullständigt för att hjälpa alla andra   Jag jobbar inom vården av en anledning, för att jag tycker om människor, att möta människor och få se dem le. Jag är den som "flamsar" runt på jobbet, den som får folk att skratta. Jag har inget emot det. Meningen med livet är att sprida glädje och speciellt nu...

Stay safe, stay home

X0X0  

Idag hann klockan ringa innan den nästan dog. När jag stängde av larmet så hade jag bara 1% batteri kvar. Jag tror att min telefon börjar bli föråldrad eftersom den glappar i laddkontakten och sedan är den lite seg med både det ena och det andra. Men i alla fall, telefon hann ladda upp sig och jag låg kvar en stund till innan jag klev ur sängen för att börja dagen. Det finns ingen mening med att gå upp på morgonen så jag måste tvinga upp mig, jag brukar börja med att lyssna på Monday Mantra podden för att få lite insperation till dagen. Jag kom till jobbet i tid och det började rätt bra. Sedan gick det ut för... Idag tog det lång tid att jobba där nere, jag brukar sällan ha något emot att vara där nere men eftersom jag har blivit väldigt ljudkänslig och bryter ihop över minsta lilla så försvinner tålamodet snabbt. Idag tog det extra lång tid vid en dusch och ljudet var som falsett. Efter det gick vi till nästa boende som också var upprörd och skrek åt oss när det blev fel. Jag var helt slut och eftersom jag har slutat att be om hjälp så gör jag inte det i onödan men man kan ju tycka att folk kan erbjuda sin hjälp. Något som gjorde mig väldigt ledsen idag var speciellt två saker.

1. Istället för att erbjuda sin hjälp, så fick jag bara skäll för att vi inte hade kommit längre än vad vi hade gjort. Det kände som en anklagelse.

2. Det dök upp ett hjälplarm och istället för att säga: " Jag kan gå på det" så fick jag höra orden: " Emma, nu väntar de på dig där nere".

Anledningen till att jag blev ledsen var att istället för att någon kunde tänka sig att hjälpa oss där nere, så ville dem gå och äta frukost. Så när jag äntligen fick sätta mig ner då hade alla ätit så jag fick sitta där ensam. Är det konstigt att det känns som det är mig det är fel på?     

Jag stod ut hela dagen utan att bryta ihop fullständigt men mentalt så var jag helt slut. Jag orkade knappt stå på benen när det var dags att gå hem. Jag kände inte att jag orkade vara ensam med mig själv, så jag valde att åka hem till mamma och pappa. De är inte i riskgruppen och dem är friska. Dessutom så satt jag ute i lusthuset och läste medan solen sken och värmde mina ben. Jag åt den goda lilla Semlan som farmor hade gjort åt mig för att jag var så snäll och hjältemodig och hämtade paket och lånade ljudböcker åt dem. Jag var dessutom så snäll att jag skrev ett brev till mina kära pensionärer. Nu när jag tänker på det så borde jag nog skicka ett kort till Kerstin också, så att hon inte känner sig ensam. När mamma kom hem så satte hon sig inne och jag satt kvar där ute, sedan gick jag in för att få prata med henne en stund. Senare kom pappa hem också. Då pratade ja glite med honom också. Åt lite kvällsmat hos mina kära föräldrar och efter det åkte jag in på Maxi för att panta burkar och sedan åkte jag hem igen. Nu tänkte jag att jag skulle somna så att jag orkar gå upp imorgon. För jag har den hemska arbetstiden 6_15-15!!!    Men imorgon är det fredag och lönen kommer äntligen in och efter det så har jag en ledig helg. Jag hoppas på sol då jag har planerat att vara ute och bli av med min deprission och ha en kaffedejt med en kompis ute. Då håller vi oss fortfarande till reglerna och kan gå till jobbet båda två på måndag igen. Det känns ändå som det kan bli en trevlig helg i alla fall...

Ta hand om varandra

X0X0  

Just idag, just nu känns det inte toppen precis. Jag känner mig så otroligt ledsen och nedstämd just nu. Det kanske är det som är grejen när man öppnar upp sig helt för att rensa ut allt som stör...

Jag har idag varit ledig, har haft sovmorgon. Jag vaknade innan klockan idag också och då gick jag och la mig senare än vad jag hade planerat. Det gav mig kanske lite energi att få hänga med Anna F igår. Hon är en fin människa och jag känner mig trygg i hennes sällskap. Hon förstår ändå. Efter jobbet igår så hade vi tänkt ta en promenad men det blev inte så, det blev en kort vända inne på ICA. Men idag känner jag mig ändå lugnare och det var lättare att vakna i morse. Även om jag hade en to-do lista så kunde jag kliva ur sängen och se solen stråla in genom fönstret. Jag blev nästan besviken på att jag behövde flytta runt min bil idag. Annars hade jag tänkt promenera runt i staden idag, men eftersom de var dags för vårstädning på parkeringsplasten så har jag åkt runt för att slippa böter. Ska snart gå ut och flytta tillbaka bilen till parkeringen. Men jag funderar ändå på att åka bort till stranden och sätta mig bara en liten stund, bara för att få andas. Jag har alltid tyckt om att sitta och titta på vattnet, på vågorna som slår in emot stranden. Men först måste jag eller nej, först vill jag vänta på att torktummlaren ska bli klar och det är typ bara två minuter om jag har tur. Men det är inget jag räknar med längre. Tur, är bara till för andra. Efter att jag har varit snäll och hjälpt två pensionärer idag, jag har lånat ljudböcker till farmor och farfar så att de har något att göra under sitt utegångsförbud. Efter ett besök på biblioteket som ändå hade en hel del folk så var det dags för det efterlängtade och fruktade besöket hos terapeuten. Jag fick öppna mig fick berätta lite om familjen, boendet och jobbet. Jag fick berätta varför jag hade hamnat här... Hon kom ihåg mig sedan förra gången jag behövde stresshantering. Vi kom fram till att jag hade hamnt i en ondspiral. Jag vill inte känna så här, jag vill inte vara den jag är just nu. Jag vill bli mig själv igen. Jag tycker verkligen inte om de tankar som snurrar och det känslor som drar ner mig i mörkret. Jag vill bara att någon ska förstå, att någon ska höra mitt rop och dra mig upp igen....

Jag hittade även ett minne från förra året. Samma dag och samma känslor bara ett år emellan:

Stay safe and heahlty  

X0X0   

(Bild från Amsterdam, Nederländerna 2019)

Efter en av mina tuffaste helger någonsin så var det måndag igen. Eftersom jag var ledig torsdag så jobbar jag fredag-måndag. Det har varit chockerande och otroligt påfrestande i helgen. Jag kan fortfarand einte riktigt fattat att helgen har hänt. Jag känner mig skärrad och gråtfärdig om jag ska vara helt ärlig. Det ska bli skönt att få vara ledig imorgon och bara släppa allt. Det började i fredags med att jag var glad att få gå till jobbet när jag vaknade på morgonen. Jag höll på att krypa ur skinnet under min ledighet den här gången. Det är inte okej, jag behöver lära mig att slapppna av och bara vara för en stund. Det skulle nog underlätta en hel del. Men i alla fall, det började med att jag vaknade och bara var en bra stund innan dem ringde från jobbet och undrade om jag sov. Det var bara det att jag började klockan 16 istället för 14 men det visste dem inte om. Men som sagt jag var glad att jag fick gå till jobbet. Jag kom dit och det började lugnt och fint men efter klockan 16:10 då gick det snabbt utför. En av våra boende lämnde detta livet. Det var en ny upplevelse för mig, jag vill förtydliga att hen inte var ensam en enda minut under det här. En kollega var inne hos brukaren och så behövde hon hjälp med att sätta henne bekvämare i stolen. Jag gick in och ljudet jag hörde var obehagligt. Hen hade en massa vatten i lungorna, så det gurglade varje gång brukaren andades. Så jag gick ut eftersom jag inte behövdes, två minuter senare kommer min kollega ut och berättar att hen har vandrat vidare. Jag kunde inte tro på det och går in i rummet, jo hen är borta och det är otroligt. Det var så rörigt och kaotiskt alltså...

Tillsammans tog vi oss igenom helgen. Det var rätt folk på rätt plats. Jag har aldrig varit med om ett dödsfall på det sättet och blev skärrad. Jag stannade av, jag vet att vi är slut destinationen men det ska inte gå så fort. Vi ska få en förvarning om att nu kan det gå fort inte så här... Men som sagt jag blev igång kickade genom att fina kollegor visste precis vad dem skulle göra. Jag är tacksam att jag slapp göra iordning kroppen, hen var så vacker och fridfull när de var klar och det var en lättnad. Idag var det lugnt. Vi hann till och med sätta oss ner med gröna och prata lite innan vi tog i tur med kvällsrutinerna. Idag var alla i säng vid 20:45 och det var skönt. Då känner man att man är på rätt spår. Efter jobbet så blev det en liten sväng på ICA med Anna. Vi hade tänkt ta en promenad men det blev inte så... Men det får bli en annan gång. Jag är så jävla godissugen men som tur var så stoppade Anna mig och det är bra. Men jag är fortfarnade sugen på nåogt. Men det är bara måndag idag. Veckan har bara börjat... Jag vill jobba i en chokladbutik  

Var rädda om varandra

X0X0   

Idag hade jag tänkt att jag skulle gå upp tidigt, eller i alla fall senast vid åtta. Jag hade tänkt att jag skulle hinna med att göra några saker. Men nej det blev inte så. Jag ville inte alls gå upp när klockan ringde. Låg kvar ända till 8:45 innan jag klev ur sängen och kunde starta en tvättmaskin. Jag tänkte att det var lika bra att köra en nu när jag var ledig. Vem vet när jag får vara ledig nästa gång. Det känns som det beror lite på hur mycket personal vi har på jobbet. Jag startade tvättmaskinen, jag fixade lite frukost och sedan satt jag här hela förmiddagen utan att göra någonting. Jag höll på att börja klättra på väggarna, såg att solen sken i alla fall lite grand. Så jag tänkte att nä nu fan går jag ut. Så det gjorde jag.

Jag lovar att jag skötte mig. Jag höll avstånd från alla jag mötte eftersom jag egentligen inte visste om dem var sjuka. Jag är fortfarnade frisk men enligt nyheterna så kan man ju inte veta om man är det eller inte. Kan tydligen vara smittbärare utan att ha symptom. Så bäst att int andas på folk men det var skönt att få komma ut, att få röra lite på sig. När jag kom hem så hade jag post i lådan och det gjorde mig glad. För idag behövde jag verkligen uppmuntaran. Med tanke på vilka mörka tankar som dök upp under promenaden. Jag kände mig äntligen lite uppskattad och inte riktigt lika ensam.

Min älskade vän från Nederländerna hade skickat mig lite uppmuntran. Hon tillhör dessutom riskgrupperna och sitter i karantän hemma. Jag hoppas verkligen att hon håller sig frisk. De hade många fler dödsfall i Nederländerna och även i alla åldrar. Så den här epedemin den tar verkligen alla. Jag hoppas att det här kommer att vara över snart av många anledningar, om jag får det så hoppas jag att jag dör fort om det blir så illa... Det här är nämligen ingen bra tid för mig att sitta med mig själv instängd i min lägenheten alldeles ensam. Det blir inte bra. Jag kryper ur mitt skinn och jag har bara mörka tankar. Om jag ska vara ärlig så är jag mer rädd för mig själv än för den här influensa viruset som sprider sig som en löpeld över världen. Jag tycker inte om att bli för rädd heller, så jag håller inte koll på nyheterna men såg lite kort på Coronaspeicalen på tvåan. Där fick jag veta att dödsantalet stigit till 10 men goda nyheter ändå att 16 stycken har blivit friska. Det finns fortfarnade hopp. Jag försöker hur mörkt det än ser ut hos mig, att vara positiv. Men eftersom jag mår som jag gör så kan jag inte känna för alla andra. Jag behöver fokusera på mig själv så mycket det bara går. Jag vill verkligen bli mig själv igen. Jag vill se positivt på livet. Nä nu ska jag sluta gnälla och gå och lägga mig tror jag. Imorgon är ännu en ledig dag men det positiva är att efter imorgon så går jag tillbaka till jobbet och får träffa människor igen! Jag slipper sitta instängd här hemma och tanka på allt som är mörkt och dyster. Jag slipper känna ensamheten. För det känns som att jag inga vänner har. Jag har försökt att få vänner men det känns inte som dem bryr sig. Jag kankse är för gnällig i alla fall  

Jag somnade på soffan en stund idag. Kände mig inte alls trött men sömnen tog mig...  och det slutade med att klockan ringde för att jag skulle plocka ut tvätten ifrån torktumlaren... Men det tog mig nästan två timmar efter att klockan ringt att komma tillbaka till verkligheten. Det var liksom extra tungt att lämna sömnstadiet. Jag säger ju det, jag vill inte vakna. Det finns ingen mening med det. Ingen skulle ändå bry sig...

Var rädda om varandra

X0X0  

Idag tog jag sovmorgon. Jag somnade sent som vanligt, men det var för att jag somnade på soffan när jag äntligen kom hem igår. Jag slutade jobbet klockan 14 men var inte hemma förrän 16. Jag stannade till hos farmor och farfar en stund eftersom jag skulle hämta en grej som jag ska lämna till en brukare på jobbet när jag kommer tillbaka på fredag. Då blev jag stående och pratade med farmor som har fått utegångsförbud av sina söner. Hon tillhör riskgrupperna och hon är väldigt aktiv i allt. Men som tur är så har alla hennes aktivitetet blivit inställda så nu kan hon vara pensionär och göra ingenting. Hon och farfar sitter hemma och ser på gamla svenska filmer och så går hon ut med hunden. Precis som en pensionär ska göra   Efter det så åkte jag till Maxi för att panta två pelletssäckar med burkar som pappa hade till mig. Det blev några kronor och när jag ändå var på MAxi så gick jag in en sväng för att kolla på hyllorna. Det så välfyllt ut tills jag kom till pastan   Och då ska vi inte ens tala om hyllan med toalettpapper. Där var det länsat. Sedan åkte jag hem och somnade på soffan. Sov i tre timmar och vaknade upp vid 19 tiden. Då var det ju lönlöst att gå och lägga sig i tid.

Under natten så drömde jag, det var en väldigt verklig men sjukt konstig dröm. När jag slog upp ögonen så vet jag att min första tanke var: " Vad var det som hände?" efter det minns jag inte vad jag drömde. Men det var skönt med sovmorgon. Behövde inte stressa upp till någonting och jag tog det lugnt och åt lite frukost. Sedan har jag typ inte gjort något alls idag. Jo jag var och tog cellprov, jag visste inte om jag skulle få göra provet eller inte men det var folk på plats när jag kom. Idag var det riktigt obekvämt att göra provet, det gjorde ont och det gör fortfarnade lite ont. Men det går över. Det skrämmande var att jag pratade med barnmorskan och hon sa att dem kankse ska stänga ner pågrundav personalbrist. De har ingen personal kvar. Enligt de nya reglerna så måste du vara hemma vid minsta symptom och har du snuviga barn så får inte du heller gå till jobbet. Det gör att vi som inte har barn hemma får jobba dubbelt så mycket eller tills vi inte orkar mer. Jag vet att det är tuffa tider och än så länge är jag frisk fysiskt sett så jag kommer att gå till jobbet, jag kommer att skydda mina pensionärer från viruset men det är inte lätt när vi inte har någon personal.

Jag hade tänkt att jag skulle få lite gjort idag när jag nu är ledig i tre dagar, eller sjukskriven på deltid från jobbet. Men det blev inte så istället blev jag rastlös och spelade helt onödiga mobilspel...

Imorgon är en ny dag och då tänker jag göra ett nytt försöka att göra något vettigt. Jag kan inte lova någonting men jag har tänkt köra en tvättmaskin och packa några flyttlådor. Jag måste verkligen ta tag i att oacka ihop alla serietidningar som jag ska slänga. Dessutom tänkte jag bära ut en låda till bilen som jag ska ställa hos mina kära föräldrar så vi slipper köra alla lådor på en gång. Jag borde ta en promenad också, jag hoppas på fint väder så jag verkligen kommer ut. Det är roligare att gå om solen skiner lite grand. Nu har jag gnällt färdigt för idag...

Ta hand om er

X0X0  

Klockan ringde för att jag tänkte att jag skulle försöka skaffa mig en rutin att gå upp varje morgon, utföra mina meditationer, jag har slarvat. Idag ville jag inte gå upp, det fins ingen mening med att gå upp. Jag drog igång mOnday Mantra podden som fakitkst har gett mig nått att tänka på. Sedan vaknade jag inte förrän klockan ringde framåt nio. Idag tänkte jag nämligen titta på Marcus svarar och förklarar i TV4. Då var det mycket lättare att vakna. Det var inte ett dugg jobbigt. Jag gick upp satte mig i soffan... Sedan bestämde jag mig framåt halvelva att nä nu går jag till biblioteket, solen skiner och jag behöver en promenad. Det blev två promenader. Först blev det en vända till biblioteket och sedan åkte jag hem till farmor och fick en promenad till. Det tog oss 1h och 17 minuter. Jag brände 835 kalorier  

När famor, Sally och jag kom tillbaka från promenaden så hade farfar gjort lunch. Det serverades försklassigt potatismos med frukostkorv och ärtor så klart. Farmor tar alltid fram ärtor som hon serverar när jag kommer på besök. Jag gjorde tvärtemot vad Kristoffer Appelqvist rekomenderade under gårdagens Svenska nyheter. Jag åkte hem till farmor och farfar som blev jätteglad. Ingen av dem är dåliga och jag är inte dålig vad jag vet i alla fall. Jag har även tänkt att gå till jobbet imorgon.

När jag kom hem från farmor och farfar så gjorde jag inte alls det jag tänkte. Jag hade tänkt att jag skulle packa ner en massa grejer men nej jag tog en dusch och sedan kröp jag ner i soffan och somnade. När jag vaknade upp så gjorde jag kvällsmat. Idag blev det kebabpizza på Tortilla botten. Det smakade bra.

Trots att jag känner mig lite nedstämd just nu så tänker jag gå och lägga mig och försöka intala mig att det kommer att bli en bra dag imorgon. Jag ska jobba hela dagen med 5h vila kan man säga. Jag tror att det kommer bli bra, jag vet att det kommer att bli bra. Jag måste hitta vägen någon gång...

X0X0