Idag fick jag ställa klockan lite tidigare för att hinna få klart allting innan gästerna kom. Det var trevligt med besök, jag tände i kaminen när jag vaknade bara för att jag har en och för att kunna skryta med den. Det blev varmt och gott i hela huset i alla fall. Efter det skar jag upp grönsakerna, letade fram fat att lägga allting på. Det sista jag gjorde var att duka fram allting på bordet och slå på kaffet innan de kom in genom dörren. Det var trevligt med besök, det gjorde att jag slapp sitta framför tv en hel dag. När de hade åkt hem, stod disken kvar på diskbänken och jag tänkte... "Det där det kan vi ta sedan" och så la jag mig på soffan en stund. Men sedan bestämde jag mig föra tt ta en promenad. Idag gick det undan, först slog jag lördagens sträcka och det slutade med att jag gick hela tre kilometer. Det gjorde gott för själen. Det allra bästa var att jag hann inte tänka så mycket idag. Jag promenerade bara och var i nuet. Jag tänkte inte, jag lyssnade bara på musiken och fokuserade på att få fötterna att gå och dem gick. Imorgon kankse jag kommer ännu längre. Jag fick ett telefonsamtal på vägen tillbaka så promenaden hem gick ännu fortare.

Nu slängde jag iväg en blick på klockan och såg att det började bli dags för att fixa lite mat. Jag behöver fortfarande äta ibland också. Mina nya rutiner just nu är vakna-äta-ligga på soffan- promenera- äta- sova...

Men en dag så ska jag vara mig själv igen, en dag ska jag kunna le och se positivt på allting igen. Jag vill vara den personen, jag vill vara den där snälla och omtyckta, utan att egentligen bry mig så mycket om vad folk tycker om mig.. En dag!

Stay safe

X0X0  

Idag var det svårare att gå upp. Jag låg kvar och sov tillsammans med Ziva en stund till för hon kom när klockan ringde. Då kröp hon tätt intill mig och började spinna. Jag är så glad att jag har Ziva, även om hon är en riktigt busig katt. Igår upptäckte jag även att hon verkligen älskade räkor. Så om jag någon gång vill skämma bort henne ordentligt eller får dåligt samvete för att jag lämnat henne ensam för länge, så kan jag alltid köpa hem lite räkor till henne.

Jag lyckaes ta mig ur sängen idag också, lite tröttare än igår. Men jag kom upp tillslut och jag åt frukost. När jag ätit frukosten så tog jag mig en promenad, jag försöker ju få in att gå 15 min varje dag och idag blev det hela 23 minuter. I torsdags var ännu bättre för då tog jag en kvällspromenad på 3,7km med Anna. Det är tur jag har henne, så hon kan släpa mig runt på vandringslederna. Nytta med nöje. Jag får både träning och socialkontakt. Annars är min socialakontakt korna i hagen utanför fönstret och min busiga katt Ziva. Det blir inte mycket till att konveresa, och om det blir det så är det ett väldigt ensidigt samtal.

När jag gick där på vägen med hörlurar i öronen, bara för att orka gå framåt. Det där med att lyssna på naturen, det fungerar inte för mig riktigt. Inte än i alla fall. Ibland är tystnaden jätteskön men många gånger så är den inte det. Även nu när jag sitter här vid min dator för att blogga så har jag ljud omkring mig. Jag tänkte jag skulle ta mig igenom boken "Med livet som insats" av Carl Déman. Det blir en ensidig konversation men jag får i alla fall höra en annan röst. Om man blundar och bara lyssnar på hans röst, skulle man ju kunna tänka sig att vi faktiskt sitter och pratar med varandra. En fördel med ljudbok.

                                             (Bild lånad från Google 2020-09-26)

Plötsligt slogs det på en låt som satte sig, all tankeverksamhet fokuserade på rösten, på det han sjöng. För det första så kunde jag inte förstå hur man kunde rimma like this på like this. Men efter ett tag så fastnade jag fullstängde för texten han sjöng:

"All my life I´ve tried to find

The meaning of what´s left behind.

They say it´s life itself but I feel

It might, it might be all wrong

A storm like this

Can break a man like this

And when it all calms down

We´re still safe and sound"

Inte för att jag tror att du läser det här men tack Victor Crone för en låt som fångade mitt hjärta    

Stay safe

X0X0  

Ibland funderar jag på om det inte hade varit bättre om jag inte fanns. Om jag hade fullföljt mina tankar för 13 år sedan. Då hade jag inte behövt känna så här idag...

Tänk om jag inte fanns...

...då skulle lillebror få vara storebror.

...då skulle farmor och farfar ha enbart perfekta barnbarn

...då skulle min första kärlek aldrig ha manipulerat mig

...då skulle min första kärlek aldrig skadat mig så att jag skrev det där brevet

...då skulle världen vara en bättre plats

--- då skulle jag aldrig behöva uppleva att se mina vänner slitas ifrån mig

...då skulle mobbarna inte behöva bekymmra sig över att jag var annorlunda

...då skulle världen vara en bättre plats.

...då skulle jag slippa bli lurad av alla jag trodde tyckte om mig.

...då skulle jag inte behöva tänka de här tankarna nu

...då skulle världen vara en mycket bättre plats.