Som jag har väntat på det här. Igår klockan 16:00 fick jag äntligen lämna jobbet och bara stänga av allting. Det gjorde jag också. Jag åkte hem och somnade på soffan en stund, orkade knappt med mig själv. Jag hann vila lite och så blev det lite linedance på kvällen. Jag hade tänkt stanna hemma men det blev inte så. Jag är ändå glad att jag gick dit.

Idag vaknade jag vid 07:30 för att vi skulle åka till Hjo. Det var mitt önskemål och mamma började sin jobbvecka med att vara ledig i två dagar. Dessutom så följde pappa med, han har typ semester tror jag. Jag gick upp gjorde mig klar för att åka och var redo att börja min semester. Vi skulle åka vid nio tiden men nä mina föräldrar dök inte upp förrän vid 9:30, så jag hade kunnat sova i en hel timme till  Vi åkte iväg i alla fall och solen sken. Det var varmt och härligt när vi kom till Hjo. Vi började med resans mål...Glassen!

Det var tur att vi började med glassen för sedan blev det mycket folk nere i hamnen. När glassen var slut, den var mycket god. Så gick vi en sväng på staden i den gamla delen. Vi tittade på torget, kyrkan och gamla hus. Det var mysiga små hus i Hjo. Där skulle man kunna bo, fast nej, jag har ett eget mysigt litet hus. Sakta men säkert kommer det att bli ordning här också. När vi gått ett varv på staden så kände vi oss nöjda. Då gick vi tillbaka ner till hamnen efterom vi hade lovat att pappa skulle få köpa fisk, då han varit så snäll att han fått följa med. På väg ner så träffade vi på mamma och pappas grannar. Då stod vi och pratade med dem en stund och efter det gick vi vidare. Då den lilla fiskbutiken var så liten så valde jag att stanna kvar utanför för allas bästa. Där på bryggan satt min kollega och åt lunch. Det var massa känt folk som hade tagit sig till Hjo just idag. Jag kände mig nöjd med att ha fått lämna staden och byta miljö ett litet tag. Vi åkte hem och stannade till i Mullsjö och åt mat. Dme har god mat där, de hade även gjort om och byggt en jättestor butik med godis och dricka. Där gick vi också ett varv innan vi åkte hem.

När jag kommit hem fick jag besök av min barndomskompis och hans föräldrar, som jag inte har sett på 7 år  Jag blandade ihop vem som fyllde år och vilken ålder men kom fram till att det var min barndomskompis 25 års kalas som vi sågs på sist. Så det var trevligt att träffa dem igen. De kom ihåg mig i alla fall, även om dem mindes mig som det blonda lilla yrvädret  Det slutade i alla fall med att det var en bra första semester dag.

Glad sommar

X0X0  

Jag började planera det här redan för två veckor sedan men som vanligt så gör jag allt i sista minuten. Det innebär att jag satt igår och gjorde klart allting. Det började med att jag hade tänkt pyssla ihop mitt diadem. Jag hade plockat fram allting och tänkte att det här blir bra...   

Det här blev inte alls bra. Det gick inte att fästa sugrören, som är i papper, på diademet. Då kom jag att tänka på att jag hade ett gamalt diadem som jag köpte till nyår en gång och det kan man använda. Sagt och gjort så började jag om från början...

Idag gick jag upp extra tidigt för att hinna dekorera kakorna. Jag hann inte det under gårdagen. Man är alldeles för snäll och omtänksam när man gå upp tidigare än man brukar för att göra hjärtkakor till kollegorna.

När alla förberedelser var klara så lastade jag in allting i bilen och åkte till jobbet. Jag kände mig lite halvnere när jag vaknade men idag är det alla hjärtans dag och jag tänker göra något roligt för alla. Idag ska det inte finnas några sura miner på jobbet. Jag kom till jobbet bytte om till arbetskläder och drog på mig diademet. Jag gick in på kontoret och fick en utskällning för att det hade varit så stökigt kvällen innan. Jag tror att det var menat som ett skämt men just då kändes det inte så. Jag försökte skaka det av mig och då sken min kollega upp och tittade på mig med ett leende. Hon tyckte att mitt diadem var jätteroligt och det var bara första reaktionen. Jag gick runt under morgonarbete och gjorde det jag skulle. Alla jag var hos gav mig ett leende. När jag kom in i matsalen så stod Patricia där och brast ut i ett gapskratt och sa med ett stort leende; " Du och dina diadem". Jag vet att hon var nöjd. Idag spred jag glädje och ska jag vara ärlig så tror jag att alla var glada. Både kollegor och brukare fick hemgjorda kakor bakade med kärlek. Jag vet inte om det är professionellt att gå runt med två hjärtan på huvudet, jag såg att några tittade snett på mig men just idag så brydde jag mig inte. Idag är en dag att visa kärlek. Vi ska göra det varje dag men idag kunde jag göra det utan att folk tyckte att jag var konstig. Eller ja inte mer än vanligt i alla fall. En del kollegor var även avundsjuka på mitt diadem. Får se om vi kan lösa diadem till alla under påsken. Då slipper jag vara knasig helt ensam. För att sprida lite glädje över hela vår jord så skickade jag även ut hemmagjorda kort där jag skrev en liten personlig hälsning. Det är även ett sätt att må bra. Ibland behöver man känna tacksamhet för det man har. Det känns otroligt bra när man får tillbaka ett tack  

Glad alla   dag  

Vackra Budapest! Här besökte vi Margaretha ön och tittade på den dansande och spelande fontänen. Det var otroligt vackert när den bytte färger och rörde sig i takt med musiken. Vi träffade människor som faktikst var trevliga och såg till att vi kom med bussen istället för en gangster taxi hem.

Den godaste tiarmisun jag någonsin har ätit.  

Första kvällen, första restaurangen, första mötet med maten. Det var ett väldigt bra första intryck av staden Budapest.

I somras blev det en liten weekend till den fantastiska staden Amsterdam. Där kände jag mig hemma. Även Bernad Apansson var nöjd med de goda pannkakorna. Det fanns en massa bra mat i Amsterdam också men pannkokor det är något speciellt med det. För en som inte har grönafingrar så var blomstermarknaden ändå väldigt vacker och titta på. Och så träffade jag ju på Nick &Simon. Jag tror att det är Nicks huvud som har försvunnit ur bilen men det gör inte så mycket, den andra killen var snyggare   Jag hann göra massor av grejer men jag hann inte göra allt, så en resa tillbaka hade inte varit helt fel.

Nå, då var det slut på nostalgi för den här gången. Men jag har så många fler minnen att se tillbaka på att det kanske blir ännu en resa tillbaka till den gammal, goda tiden.

När jag ändå är sjuk får jag väl försöka göra något annat än att bara se på tv. Jag blir tokig av alla skitprogram som går. Jag har varit sjuk sedan i lördags, min kropp har aldrig stängt av såg här fullständigt. Den har fortfarnade inte startat upp alla system än. Jag äter bara en måltid om dagen men dricker mycket och jag har fått behålla allt, så det får man vara tacksam för. Jag fick gå hem ifrån jobbet i lördags då jag knappt kunde stå på benen men tänkte att jag skulle överleva dagen. Det gjorde jag inte...Nu blir jag hemma till torsdag, för att jag ska vara med på ha kul dagen. Jag vill testa laserdome, det är något jag inte gjort innan och något man verkligen borde göra när man inte vet vad som är roligt längre. Men nog om tråkigheter, nu går vi in på varför jag skriver det här inlägget. När jag nu inte hade något att göra började jag städa i datorn och hittade en massa bilder. Jag har bildermappar som heter London, Helsingfors, Budapest, Wien och Amsterdam. Jag har gjort en del resor genom åren helt enkelt, en del har varit långvägars och en del har bara varit en liten tur bort till Basta kvarn med de bästa gamlingarna i hela världen. ( Om någon skulle få för sig att gnälla så är farmor, farfar och Kerstin de bästa gamlingarna i mitt liv). Punkt på det. Jag jobbar på ett äldreboende så jag får väl inte ha någora favoritgamlingar... Men det har jag ändå!   

Det slog mig när jag såg på bilderna att jag har haft det bra, mitt liv har inte varit helt värdelöst. Så varför känns det så? Jag vet inte det men jag tänker inte fundera på det nu heller, nu tänker jag bara njuta av mitt gamla, goda och glada liv... Följ me dpå åkturen....

När vi blev strandade i Budapest på grund av storm i Tyskland. Vi var trötta och hade hemlängtan men en kväll extra gjorde egentlgien inte så mycket. Vi fick se shoppinggatan vi aldrig hade gått på och vi fick vacker musikunderhållning till den otroliga gratismiddagen på det nya hotellet för kvällen.

"Så här stor var den" Ja eller så pratar han om något helt annat. Jag minns inte vad vi pratade om jag vet att vi sitter och fyller på lite energi på Rhodos, Grekland. Jag tror att vi precis har kommit till hotellet och att det inte var mat riktigt än men att vi fick ta för oss av fikat som fanns. Det serverades öl och Crossianter ser det ut som.

Det här coola gänget blev bara coolare och coolare. Jag tänker i alla fall tro att jag kommer att bli precis lika stor som de andra två en dag   

Den 21 mars så var det Världsdagen för Downs syndrom. Det är då nästan alla tar på sig olika sockor för att hylla olikheter. Alla är lika värda hur du än ser ut eller vem du än är. Vi var några stycken på jobbet som hade olika strumpor på oss. Men det här är viktigt inte bara den 21:a mars utan alla dagar i veckan under hela året. Så i år bestämde jag mig för att vara olika hela helgen.

21:a mars                         22:a mars                          23:e mars                         24:e mars (på jobbet)

24:e mars (hemma)

Det händer då och då att jag har olika strumpor på mig och det är för att jag har alltid varit min egen. Jag har inte Downs syndrom men jag känner dem som har och det är fina människor och därför så rockar jag sockarna flera gånger om året och inte bara en dag. Olikheter är bra varje dag.

Idag är det söndag och det betyder sovmorgon  Jag sov ända fram till klockan 10:00, det kändes som det var välbehövligt. När jag orkade lämna min varma säng blev det en ordentlig frukost. Jag tyckte att jag hade all tid i världen men plötsligt så hade jag nästan ingen tid alls. Jag fick ett infall om att testa något nytt med håret. Så jag körde på en helt ny håruppsättning idag och jag gillade den. Dock hade jag lite otur, eftersom stressen sitter i mina armar som är en håruppsättning nästan en omöjlig uppgift, jag tappar orken efter två sekunder typ. Det tycker jag inte om, då försvinner ju det roliga med att ha långt hår. Jag kämpade mig igenom smärtan och fick till en frisyr och ett litet brännmärke på fingret. Jag lyckades bränna mig på min platttång.

När håret var klart, ja då var det dags att börja ta sig ner för trapporna och ut till parkeringen där mamma och pappa skulle plocka upp mig. Jag tänkte slänga skräp, så tog med mig två påsar ner innan jag gick ut genom dörren. Min otur fortsatte då jag sprang rakt in i en vägg med armen, det gjorde också ont. Men jag överlevde. När jag kom till soprummet hade tydligen hela huset städat för det var överfullt i varenda container tydligen. Men jag lyckades slänga lite skräp i alla fall. Sedan plockade mamma och pappa upp mig för att åka på 4 års kalas. Vi kom näst först. Min farbror hade kommit före oss. Sedan kom resten av släkten, en efter en dök dem upp. Alla var glada och gladast var nog födelsedagsbarnet själv. Hon är lite blyg av sig men sedan kom hon igång och busade ordentligt. Det blev tårta och så lite bebismys. Eftersom min bror kom med sin familj, så fick jag äntligen hålla och mysa lite med världens finaste lille bebis. Idag fick jag en energiboost i alla fall, som jag har längtat efter min lille brorson. Åh han var så glad idag också, han log ett härligt leende. Så fort han såg mig så sken han upp, sedan försökte han äta upp mig. Det är tur att han inte har några tänder än   . När tårtan var uppäten så blev det lite bus med en av de finaste och busigaste fyra åringarna i världen.

När jag kom hem så var jag lite hungrig så trots tårtan så gjorde jag hamburgare och pommefrites och nu är jag mätt och belåten och ser på filmen Grabben i graven bredvid på tv 4. Imorgon börjar en riktigt monstervecka.

Tack och hej leverpastaj...

Mamma tog med mig på en liten shoppingrunda idag. Jag som inte skulle ha något hittade både skor och koftor.

Skor från Scorett och tröjan från Kapphal.