Idag gick jag upp jättetidigt. Okej, allt är relativt men eftersom jag sedan min sjukskrivning inte gått upp före åtta så var det tidigt när klockan ringde 06:30 i morse. Tanken var att jag skulle ta en promenad med en vän, hon är alltid uppe tidigt. Men tyvärr så hade hennes dotter blivit sjuk och hon fick ställa in promenaden. Men eftersom jag ändå var vaken så tog jag mig ut. Det blev inga 5 km men det blev i alla fall 2 km. Jag var lite förvånad när jag kom hem från min promenad, då jag insåg att mina hjärna hade inte tänkt en enda tanke, nästan i alla fall. Från att gå från milgoner till enbart några få tankar... Men än är inte dagen slut. Jag hinner tänka tusen till. Jag startade en tvättmaskin, så nu har jag kläder också  När jag kom in från min promenad så skurade jag golvet och så har jag sett klart serien Once upon a time  Jag var nöjd med de 6 första säsongen, sista gillade jag nästan inte alls. Vissa bitar var okej men det var en dålig säsong. Det sista avsnittet var dock bra. Men som sagt, nu är klockan 12:13 och jag har ingen aning om vad jag ska hitta på resten av dagen. Jag borde gå igenom mina skåp och se om jag kan baka. Jag hittade ett recept jag vill testa. Jag har inte bakat muffins på länge, kanske är dags för det. Jag måste göra någonting, primenad har jag redan tagit en, kanske jag går på en till efter lunchen. Men vi får se lite vad jag känner. Det är jobbigt när kroppen stretar emot hela tiden.

Jag hade inte tänkt gå upp tidigt idag. Igår ställde jag till och med fram klockan 5 minuter för att få lite sovmorgon. Men den planen sket sig. Jag vaknade upp 06:30 och kände mig rätt pigg. Jag var lite förvånad av mig själv, eftersom jag inte tog någon sömntablett. Jag har sovit bra hela natten men vaknade som sagt upp tidigare än jag hade tänkt mig. Det kändes som det var lite för tidigt men nu slapp jag i alla fall bli väckt av att de bygger ett staket utanför huset. Det låter lite ochZiva blev lite skrämd av motorsågen. Men nu verkar hon ha lugnat ner sig när vi tittade ut genom fönstret på vad det var för något som lät. Jag tänkte att jag skulle baka idag. Jag är nästan på väg att börja i alla fall. Jag har ställt fram grejerna för att baka men jag har inte lämnat soffan än...

X0X0   

Idag fick jag ställa klockan lite tidigare för att hinna få klart allting innan gästerna kom. Det var trevligt med besök, jag tände i kaminen när jag vaknade bara för att jag har en och för att kunna skryta med den. Det blev varmt och gott i hela huset i alla fall. Efter det skar jag upp grönsakerna, letade fram fat att lägga allting på. Det sista jag gjorde var att duka fram allting på bordet och slå på kaffet innan de kom in genom dörren. Det var trevligt med besök, det gjorde att jag slapp sitta framför tv en hel dag. När de hade åkt hem, stod disken kvar på diskbänken och jag tänkte... "Det där det kan vi ta sedan" och så la jag mig på soffan en stund. Men sedan bestämde jag mig föra tt ta en promenad. Idag gick det undan, först slog jag lördagens sträcka och det slutade med att jag gick hela tre kilometer. Det gjorde gott för själen. Det allra bästa var att jag hann inte tänka så mycket idag. Jag promenerade bara och var i nuet. Jag tänkte inte, jag lyssnade bara på musiken och fokuserade på att få fötterna att gå och dem gick. Imorgon kankse jag kommer ännu längre. Jag fick ett telefonsamtal på vägen tillbaka så promenaden hem gick ännu fortare.

Nu slängde jag iväg en blick på klockan och såg att det började bli dags för att fixa lite mat. Jag behöver fortfarande äta ibland också. Mina nya rutiner just nu är vakna-äta-ligga på soffan- promenera- äta- sova...

Men en dag så ska jag vara mig själv igen, en dag ska jag kunna le och se positivt på allting igen. Jag vill vara den personen, jag vill vara den där snälla och omtyckta, utan att egentligen bry mig så mycket om vad folk tycker om mig.. En dag!

Stay safe

X0X0  

Idag var det svårare att gå upp. Jag låg kvar och sov tillsammans med Ziva en stund till för hon kom när klockan ringde. Då kröp hon tätt intill mig och började spinna. Jag är så glad att jag har Ziva, även om hon är en riktigt busig katt. Igår upptäckte jag även att hon verkligen älskade räkor. Så om jag någon gång vill skämma bort henne ordentligt eller får dåligt samvete för att jag lämnat henne ensam för länge, så kan jag alltid köpa hem lite räkor till henne.

Jag lyckaes ta mig ur sängen idag också, lite tröttare än igår. Men jag kom upp tillslut och jag åt frukost. När jag ätit frukosten så tog jag mig en promenad, jag försöker ju få in att gå 15 min varje dag och idag blev det hela 23 minuter. I torsdags var ännu bättre för då tog jag en kvällspromenad på 3,7km med Anna. Det är tur jag har henne, så hon kan släpa mig runt på vandringslederna. Nytta med nöje. Jag får både träning och socialkontakt. Annars är min socialakontakt korna i hagen utanför fönstret och min busiga katt Ziva. Det blir inte mycket till att konveresa, och om det blir det så är det ett väldigt ensidigt samtal.

När jag gick där på vägen med hörlurar i öronen, bara för att orka gå framåt. Det där med att lyssna på naturen, det fungerar inte för mig riktigt. Inte än i alla fall. Ibland är tystnaden jätteskön men många gånger så är den inte det. Även nu när jag sitter här vid min dator för att blogga så har jag ljud omkring mig. Jag tänkte jag skulle ta mig igenom boken "Med livet som insats" av Carl Déman. Det blir en ensidig konversation men jag får i alla fall höra en annan röst. Om man blundar och bara lyssnar på hans röst, skulle man ju kunna tänka sig att vi faktiskt sitter och pratar med varandra. En fördel med ljudbok.

                                             (Bild lånad från Google 2020-09-26)

Plötsligt slogs det på en låt som satte sig, all tankeverksamhet fokuserade på rösten, på det han sjöng. För det första så kunde jag inte förstå hur man kunde rimma like this på like this. Men efter ett tag så fastnade jag fullstängde för texten han sjöng:

"All my life I´ve tried to find

The meaning of what´s left behind.

They say it´s life itself but I feel

It might, it might be all wrong

A storm like this

Can break a man like this

And when it all calms down

We´re still safe and sound"

Inte för att jag tror att du läser det här men tack Victor Crone för en låt som fångade mitt hjärta    

Stay safe

X0X0  

Ibland funderar jag på om det inte hade varit bättre om jag inte fanns. Om jag hade fullföljt mina tankar för 13 år sedan. Då hade jag inte behövt känna så här idag...

Tänk om jag inte fanns...

...då skulle lillebror få vara storebror.

...då skulle farmor och farfar ha enbart perfekta barnbarn

...då skulle min första kärlek aldrig ha manipulerat mig

...då skulle min första kärlek aldrig skadat mig så att jag skrev det där brevet

...då skulle världen vara en bättre plats

--- då skulle jag aldrig behöva uppleva att se mina vänner slitas ifrån mig

...då skulle mobbarna inte behöva bekymmra sig över att jag var annorlunda

...då skulle världen vara en bättre plats.

...då skulle jag slippa bli lurad av alla jag trodde tyckte om mig.

...då skulle jag inte behöva tänka de här tankarna nu

...då skulle världen vara en mycket bättre plats.

Så äntligen tog veckan slut och jag skulle få sovmorgon. Jag har varit trött precis hela veckan och har haft ont i kroppen. Jag hade sett fram emot min lediga lördag. Ingenting planerat och inga krav. Jag skulle sova och vakna av mig själv. Vakna av mig själv gjorde jag men jag var hur pigg som helst redan klockan 05:30. Försökte somna om länge men gav upp när klockan blev 06:00. Då klev jag ur sängen och startade en tvättmaskin. Min tvättmaskin är en evighetsmaskin och bara går och går så då tänkte jag det var lika bra att börja tidigt. Ziva har sprungit runt som skjuten ur en kanon i nästan en hel timme innan hon äntligen satte sig ner i min famn och sov en stund. Nu är hon på språng igen, så tur att jag i alla fall har hunnit bädda sängen.

Jag hade planerat att gå ut och trimma gräset idag men när jag sitter här och ser ut genom de skitiga fönstren, som jag kankse borde göra något åt, så ser jag att det regnar. Det är inte väder för att jobba utomhus alls... Jag får gå och pyssla här inne hela dagen då. Jag har ju ett helt rum som jag behöver ta tag i. Jag måste börja med att sopa upp och dammsuga upp glasflisorna från glödlampan som katten gjorde sönder i förrgår. Eftersom jag inte har några lampor i taket, kunde jag inte se vart flisorna låg eller vad som egentligen hade gått sönder... Så jag valde att stänga dörren och låtsas att det inte fanns. Det har fungerat i två dagar så nu ska jag ta tag i det när det är lite ljust. Sedan behöver jag plocka i lådorna och se vad jag har. Jag kanske bara ska tag i att sortera allting. Helst vill jag bara slänga det men det vågar jag inte, i fall jag har lagt grejer jag verkligen behöver i lådorna. Nu är det snart dags för MArcus svarar och förklarar på tv4 och efter det så tar jag tag i dagen på riktigt. Att göra listan är evighetslång den också, så måste ju börja någonstans.

X0X0   

Kära mormor!

Idag är det 10 år sedan du lämnade oss och jag har så mycket att berätta. Det finns så mycket som du inte har en aning om. Det känns så tungt att inte kunna krama om dig och höra din röst. Jag hade behövt dig så många gånger under de här 10 åren. Jag är sorgsen över att du inte fick vara med och fira min 25 årsdag eller min 30 årsdag. Jag har så mycket som mitt hjärta vill säga och därför tänker jag berätta det för dig. Idag skulle du ha varit 73 år och jag tror att du hade varit en pigg tant med ett stort leende på läpparna och alltid tid för oss. Det var en av dina största egenskaper, du hade alltid tid, du fanns alltid där. De första åren var extremt jobbiga i alla fall för mig. Hur de andra kände, det vet jag inte. Så jag kommer att fokusera på mina egna känslor. Året efter att du hade gått bort då gick Linus och förlovade sig på din födelsedag  Det tyckte jag var fint gjort av honom även om han själv inte hade tänkt på det. Fem år senare så gifte han sig på din födelsedag. 2017 födes en liten Hobbit och 2019 föddes en liten prinsessa. På Hobbitens dop, så spelade jag tvärflöjt, det blev en helt ny värld från Disneyfilmen Aladdin. När Prinsessan hade dop, fick jag bli fadder. Så nu är jag stolt faster till två småtroll som verkligen förgyller tillvaron i livet. Jag lovar att du hade älskar dem båda och de hade älskat dig.

Livet kanske inte bara gick utför, inte för alla andra i alla fall. Men efter att du hade lämnat oss så gick det bara rakt neråt för min del. Eller det är i alla fall så det känns. Jag förlorade en vän som jag tyckte väldigt mycket om bara några månader innan jag skulle fylla 25. Jag visste inte då att han betydde så mycket för mig men när besked kom, då bröt jag ihop helt och hållet. Nu var livet 25, det skulle inte bli mer än så här. Och då tyckte jag inte att det hade hänt mycket i livet att vara stolt över. Jag fick ett brev som han hade lämnat efter sig, det gjorde ingenting lättare. Jag blev mer arg än ledsen när jag läste hans brev. Jag sparade det... Det var hans sista ord någonsin i den här världen. Jag åkte faktikst långt för att få vara med på begravningen, jag behövde få ett avslut. Jag behövde få säga förlåt. Jag kan fortfarnade önska att han hade pratat med mig istället för att bära på allt det där alldeles för sig själv. Tanken slog mig när jag satt vid din och morfars gravsten, jag kankse skulle sätta mig i bilen och åka hela vägen till kyrkan hans begravning var och leta upp hans gravsten bara för att få en chans att prata med honom igen...  

I år skulle bli mitt år men det blev det inte. Jag hade trott att allting skulle vara annorlunda och att det skulle kännas bra att få fylla 30 år. Men det blev inte så, ingenting blev som jag hade hoppats. Det började med att ett helt nytt virus spred sig över hela världen, en pandemi. Hela världen har förändrats, satt sig i chock eller i alla fall i början på året. Vårdpersonal och även vi inom äldreomsorgen har fått jobba extra mycket och det har tagit på krafterna. Energin är slut, jag är slut...Jag fick en bra 30 års dag även om du inte var där... Jag har inte ens brytt mig om mitt schema det senaste. Jag har bara lagt ut tider och Fridagar för att lägga ut dem. Det resulterade i att jag var tvungen att jobba hela dagen. Men det blev rätt bra ändå. Dagen började med att jag fick plocka bort toalettpapper, snören och ballonger från min bil ( det är fortfarande ingen som har erkänt att de har busat). Det blev en rätt lugn dag på jobbet och sedan kom Lions och bjöd på tårta. Jag tog en tårtbit och låtsades att det var för mig. Jag fick sång och grattishälsningar hela dagen och så fick jag present från mina underbara kollegor. Efter det blev det present hemma hos mamma och pappa. Men jag saknade en kram ifrån dig.

Det är många gånger jag har behövt dig, din tröst, din tid och dina råd. Jag har inte mått bra, jag vet inte vem jag är längre. Ibland vet jag inte ens vad jag heter när jag vaknar på morgonen.  Jag minns att när jag bestämde mig för att läsa franska som 12 åring, då visste jag vad jag ville bli och idag, 18 år senare har jag ingen aning om vad jag vill göra. Jag tycker om mitt jobb för det mesta men idag orkar jag knappt gå dit, jag kan inte hantera pensionärerna. Jag kan inte le längre... Jag saknar dig så mormor. Jag behöver dig! Älskade mormor, varför är livet så orättvist. Nu måste jag nog stänga ner, Ziva vill ha min uppmärksamhet. Ja, det glömde jag nästan att berätta. Jag bor numera i Nickes hus tillsammasn med min kattunge Ziva. Hon tycker inte om att vara ensam men hon är ett bra sällskap och jag känner mig inte så ensam... Ziva är min 4:e katt. Min allra första katt Tintin, tog räven när hon hade fyllt ett år. Jag var så ledsen och förtvivlade när TIntin försvann... De andra två Gustaf och Sixten lever, de är 5 år gammla nu och bor hemma hos mamma och pappa i ditt gamla hus. Där katterna trivs. Så nu i slutet på min semester så hämtade jag hem en liten Ziva. Hon har tagit en stor plats i mitt hjärta.  Snälla mormor, du tar väl hand om Tintin åt mig tills vi ses igen.

Jag älskar dig av hela mitt hjärta...Emma  

Efter mässor och kyrkbesök så hann jag hem och äta lite och vila mig, jag var helt slut. Jag har verkligen ingen energi längre. Den försvinner fort... Men idag hade jag mycket inbokat och jag såg framemot det. I alla fall prinsessan fyller 1 år på onsdag och det måste firas. Så vi åkte hem till brorsan, han hade dukat upp på altanen, eller om det var hans fru som hade dukat. De hade gjort ett långbord för oss och ett litet bord till farmor och farfar. Solen sken och alla vara glad nästan hela tiden i alla fall. Det var så skönt att få träffa mina brorsbarn igen. Mitt i det här overkliga så behöver jag få energi någonstans ifrån. Men i alla fall, det blev lite kvällsmat och tårta hos brorsan för att fira den lilla sessan. Tänk att hon redan har varit med oss i ett helt år. Jag skulle vilja säga att det har varit ett fantastisk år men det har det inte... Men hon är fantastisk.

Peace and Love   X0X0