Det har varit en riktigt hemsk natt inatt. Jag har inte kunnat sova alls. För det första så gick jag inte och la mig före två, när jag höll på att falla in i sömn, då fick kroppen för sig att berätta för mig hur dåligt jag mår, så det var bara att resa på sig och gå några varv i lägenheten för att kunna tänka på annat och bli av med smärtan. Nu när jag vet vad det beror på är det lättare att göra något åt det. Men en panikångest attack går inte över på två minunter. Det värkte i armen och sedan kändes kroppen bara konstig. Vid fyra tiden så kände jag att jag var hungrig. Jag tog en skål med flinogr, jag hade slarvat med maten, inte ätit något på hela dagen. Det är mycket dumt gjort jag vet.  . Jag kunde inte slappna av så jag tog en skål med flingor och mjölk och tittade på film fram till klockan 06:00 då hade hungern släppt och kroppen hade börjat slappna av. Jag somnade runt halv06:30 så det blev bara två timmars sömn. Jag hade inte alls någon lust att kliva ur sängen och starta dagen när klockan ringde men eftersom jag kanske skulle få besök idag men inte visste vilken tid var det bäst att vara uppe. Så jag gick upp 08:30 och körde igång tvättmaskinen. Jag behövde få ordning på tvätten kände jag, sedan tog jag en dusch och nu ska jag bara komma igång med matlagning också. Min mage talade precis om att det börjar nog bli dags för det . Jag orkar inte med de här känslorna, jag orkar inte med smärtan som kryper runt i kroppen. Jag trivs inte alls i min kropp just nu. Men det finns en lösning på alla problem, jag ska bara komma underfund med mina så jag kan hitta lösningar istället. Allting började med en liten klump i magen som kändes jobbig, något jag inte riktigt vill ta tag i eftersom jag är rädd för svaret om jag ställer frågan. Men om jag inte frågar, ja då lär jag ju falla stenhårt i marken och det orkar jag inte riktigt med för tillfället.

Varje dag finns en undran

vem är jag

och vem tar mig dit jag far

på min resa genom

livets äventyr

-När en stjärna faller av Magnus Carlsson

Nä nu vill inte tankarna riktigt samla sig, känns som det här inlägget blev lite luddigt men jag fick i alla fall en chans att försöka få ordning på allting som snurrar omkring. Det är som ett jättetrassel med garn och det finns små ändar överallt men du vet inte riktigt vart du ska börja nysta för att få rätsida på allting. Men det här är bara ett litet hinder på vägen, det tar man sig över. Samla lite mod och ställa alla jobbiga frågor. Det kan ju liksom aldrig bli värre än ett nej och det är ju inte som att hela världen rasar samman över ett nej heller. Faller du så reser du dig upp igen liksom.