Vad har jag inte hunnit med idag? Jag som hela tiden säger till mig själv att sakta ner och bara ta det lungt ibland... Varför gör man inte det då? Jag vet att en av orsaker är att jag vill slippa tänka så mycket, för när jag tänker så slår det bara tillbaka på min dåliga självkänsla, jag tycker bara att jag är dålig. Men jag måste säga att idag är jag ändå lugn. Det är som att allting som händer, det händer och jag kommer att överleva det också. Jag skulle ha varit ledig idag trodde jag i början på veckan men sedan dök det upp att kören skulle tydligen sjunga i kyrkan idag. Jag tänkte att visst det hinner jag med, sedan bokade jag in mig på jobb på morgonen och i torsdags fick jag en inbjudan till en 50 års fest. Jag hann med alla tre men det känns faktikst i kroppen, det kan jag inte dölja för mig själv tyvärr. Smärtan är nog det enda som jag inte kan gömma mig ifrån tyvärr.

Jag vaknade av att klockan ringde 05:23 eller något sådant. Jag hade ingen lust alls att kliva ur sängen. Men jag tog mig upp och gjorde mig i ordning för att åka till jobbet. Jag var i tid som vanligt, 06:45 och jag börjar inte förrän klockan sju. Sedan jobbade jag i tre timmar. Det gick bra idag, jag känner mig nöjd med min insats. Det är egentlgien alldeles förlite för att jobba tre timmar men jag ville vara lite snäll och rädda dem från att att vara en man för kort. Det behövs dubbelt överallt även om det blir lite för mycket ändå. Idag blev det lite sent eftersom vårdtagarna inte hade ätit klart sin frukost förrän klockan tio. Men då gick jag hem, eller jag åkte till kyrkan. Det visade sig att det var mässa idag, det betyder nattvard och körledaren tyckte att vi skulle föregå med gott exempel för konfirmanderna, så det blev nattvard för min del också. Jag har inte tagit någon nattvard på evigheter. Vi hade i alla fall bättre låtare den här gången än på minnesgudstjänsten. Den här gången kunde jag ju låtarna nästan i alla fall. När det var slut i kyrkan så körde jag hem Aisha eftersom jag hade lite tid innan jag skulle på 50 års kalas.

Jag kom till kalaset först, då var jag bara en kvart tidig så det gjorde inte så mycket. Fick sitta ner och prata en stund med "födelsedagsbarnet". För senare fick hon inte sitta så mycket. Det knackade på dörren nästan hela tiden så hon var tvungen att öppna och hälsa folket välkommen. Jag var lite hungrig när jag kom fram eftersom jag bara hade kastat i mig en clementin vid 10:45. Det räknades tydligen inte som frukost enligt Lisbeth så vi började äta strax efter klockan ett som tur var så var Bo hungrig också. Lisbeth hade exprimenterat ordenligt med allting dagen till ära. Det var tomat och paprika soppa, det fanns västerbotten paj och kladdkaka som hon hade gjort själv. Sedan hade hon köpt lite saker med som potatissallad och rostbiff. Det var gott och det var trevligt. Men vid tre tiden kände jag mig väldigt trött. Så jag tackade för mig och åkte hem. Jag var hemma vid 16:00 och då startade jag torktumlaren, som fortfarande inte är färdig, en tvättmaskin och hann ta en dusch innan jag kände att jag somnade på soffan.

Nu väntar jag bara på att torktummlaren ska bli klar, så ska jag fundera på att gå och lägga mig. Det är en dag imorgon också. Imorgon händer det spännande saker. Jag ska ta mig en sväng till frisören, som är en kompis till mig. Det ska bli kul att träffa henne igen och så hoppas jag att håret kommer bli precis som jag har drömt om. Jag hoppas verkligen det. Jag känner att jag behöver förnya mig lite grand. Jag vill göra något spännande med håret så här lagom till snön börjar falla...

Idag är det söndag igen men den här söndagen är det farsdag. Det firade jag med sovmorgon, sedan gjorde jag klart mina muffins och åkte hem till pappa. Eftersom min pappa alltid ställer upp och byter däck på min bil vid den här tiden på året. Han är bäst på att byta däck. Jag hade även om pappa inte behövde någon present skaffat en till honom. Han fick en t-shirt med muminpappan på och några begagnade Kalle Anka tidningar. Ibland är jag som Findus i Pettson och Findus. Jag ger saker som finns här hemma, som jag vet att pappa tycker om dessutom. Han gillar Kalle Anka, han till och med han läsa ut tre tidningar medan jag var där. Jag kom i alla fall hem till pappa och han fick sitt paket, sedan ringde mamma och hade glömt typ allting hemma som dem skulle ha till julmarknaden. Så jag fick packa ihop sakerna och åka bort till mamma och lämna hennes grejer. Sedan satt jag där en stund och höll dem sällskap innan pappa hämtade mig och vi åkte till Årås julmarkand och gick igenom den. Sedan åkte vi hem igen, pappa släppte av mig vid affären och då var det så mycket folk inne att de kanppt fick plats där inne. Jag åkte hem tilll pappa igen, han skulle ut och elda och gräva lite i trädgården och då satte jag mig vid tv:n och tittade på Pojken med Guldbyxorna. Sedan kom pappa in och ropade: " Börja du att laga mat, så byter jag däck på din bil!" Jag gjorde som pappa hade sagt. Gick alltså ner och stekte korv och dukade bordet. När vi hade ätit, så gjorde jag en matlåda till mamma och Katarina. Pappa bytte mina däck och jag åkte bort till affären med lite mat. Sedan hem till pappa igen för att skruva åt mina däck ordentligt, efter det kunde jag äntligen åka hem.

När jag kom in till staden igen, blev det en snabbsväng in på Lidel då jag inte orkade laga någon mat. Jag packade upp matvarorna och la mig en stund på soffan för jag kände mig trött. Jag somnade och vaknade lagom till Tatto Fixers och då blev det mat samtidigt. Sedan blev det en tidigt kväll. Nu kom jag på att jag skulle kolla i frysen vad jag ska äta imorgon och när jag har gjort det så är det nog dags att sova lite grand. Jag börjar bli lite trött tror jag.

Idag vaknade jag upp klockan nio. Jag ställde ingen klocka idag heller. Jag vaknade upp och tittade igenom mobilen som jag gör varje morgon. Jag blev lite nedstämd när jag såg att mitt meddelnade blivit läst men att jag inte hade fått något svar... Men skakade av mig oroskänslorna så gott det gick och skrev ett brev. Brevet hade okänd avsändare men jag lyckades klura ut vem som skulle ha det. Så när jag hade skrivit klart, gick jag upp och klädde på mig. Sedan tog jag en promenad bort till brevlådan och vidare till biblioteket. Jag skulle lämna tillbaka några böcker som ska vara tillbaka på måndag. Men jag vet inte vad jag gör på måndag, så tänkte jag lämnar dem idag istället. När jag kom ut från bibiloteket, tyckte jag att det verkade vackert nere vid sjön, så jag gick den vägen hem. Det slutade med att jag var ute i nästan 30 minuter och gick före frukost! Jag behövde den kyliga luften i mitt ansikte. Det var riktigt skönt. När jag kom hem var jag hungrig. Så det blev lite frukost och så diskade jag lite. Nu ska jag snart ta tag i att baka lite idag också. Jag har en idé på vad jag vill testa.

Idag var det en sådan dag då jag inte riktigt visste vad jag skulle ta mig till. Jag fick i alla fall sova. Jag sov ända fram till halvtio. När man inte ställer klockan och kroppen verkligen behöver sova, ja då verkar jag sova bra länge. Jag gjorde lite frukost och sedan låg jag på soffan en stund. Pappa ringde och frågade om jag kunde tänka mig att vara taxi ikväll. Det gjorde jag så gärna. Det blev dags att hitta på något till lunchen. Jag öppnade kylskåpet och plockade fram lite rester från veckan.

Sedan fick jag något ryck och bestämde mig för att baka lite. Jag hade massor av planer som slutade med att det blev lite chokladbollar från Roy Fares receptbok Cake Hero.

Jag är inte helt nöjd med resultatet men jag provsmakade en och den smakade bra i alla fall. Det var lite lustigt att doppa dem i smältcchoklad innan man skulle rulla dem i strössel. Jag valde att rulla mina i neonströssel, kolaströssel och pärlsocker. När jag hade bakat klart och gjort lite kvällsmat, det blev tacos. Så fick jag för mig att jag skulle pyssla lite till. Jag behövde askar att lägga mina bakverk i. Jag har fått en ide så var tvungen att testa om jag var så pysslig som jag hoppades. Jag tyckte inte alls att det var superenkelt men jag lyckades till slut få ihop en ask med lock.

När jag var klar med den, så ville pappa åka hem från sin personalfest. Så jag plockade ihop och körde hem pappa. Jag fick lite bensinpengar och det var skönt att lämna lägenheten lite grand. Men nu har jag krupit ner i sängen för att få sova lite grand.

God natt och sov så gott   

Jag såg framemot en lång och härlig sovmorgon idag, eftersom jag var så många timmar på jobbet igår. Det blir väldigt sällan som jag har tänkt mig. Jag gick och la mig någon gång kvart över tio igår kväll men sova det fick jag inte. Min förkylning ville visst tala om att den existerade. Så klockan 03:50 var jag klarvaken. Jag låg kvar i sängen i en hel timme och försökte sova. Det gick inte alls. Så klockan fem gick jag upp och började diska och bädda sängen med rena lakan. Efter det la jag mig på soffan och tittade på Riverdale. När klockan blev sju så körde jag igång tvättmaskinen. Jag har fått undan den rena tvätten, så de kläderna hänger på sin plats i garderoben, jag har slagit in pappas farsdagspresent som han ska få på söndag, jag har letar fram ett extra täcke som jag inte ens visste att jag hade  Så nu slipper pappa frysa när han ska sova på soffan hos mig imorgon. Familjen tycker om att jag bor i staden, då kan dem låna min soffa när dem är ute på äventyr . När klockan blev 10:00 bestämde jag mig för att trots att det var alldeles grått och disigt ute, för att jag behövde komma ut. Jag bytte om och drog mig ut genom dörren. Jag tog en promenad bort till biblioteket för att lämna tillbaka böcker och låna några nya. Sedan var jag inne en sväng på ICA och handlade. Innan jag gick hem var jag inne på Nilles och skaffade små Cellofanpåsar som mamma behövde till julgodiset som hon ska sälja på julmarknaden på lördag.

När jag kom hem igen, var jag lite hungrig och fick i mig lite "frukost". Sedan blev jag så sjukt trött och somnade på soffan. Blev väckt av larmet för att tvätten var klar, så gick upp och slängde i en ny maskin och sedan somnade jag igen. Men har man varit vaken sedan 03:50 så får man sova lite under dagen. Nu ligger jag här på soffan och är jättemätt. Har inte ätit så mycket underdagen så kvällsmaten åt jag nog lite för mycket. Hoppas att nästäppan försvinner och hostan lugnar ner sig så jag kan sova lite längre inatt i alla fall. Jag har ingen lust att vakna klockan fyra imorgon bitti igen. Visst är jag ledig men så tidigt behöver man inte starta dagen om man inte måste.

Over änd out

Ingredienser

450g potatis, gärna delikatess

1/2 förp (á 150g) sockerärtor

2 högrevsburgare

1/2 msk olja

2 ägg

salt och peppar

1 ask (20g) färsk persilja

1 dl créme fraiche, tre sorters senap

Gör så här:

1. koka potatisen

2. Ansa och koka sockerärtorna med potatisen i 3 minuter.

3. Stek burgarna i hälften av oljan i en stekpanna och lägg upp dem på en tallrik.

4. Stek äggen i resten av oljan. Krydda salt och peppar.

5. Hacka persiljan och rör ihop med créme fraichen. Smaka av med salt och peppar.

6. Servera parisarna med ägg, senapskräm, potatis och sockerärtor

Vad gör jag för fel? Vad gjorde jag den här gången?

Det har känts i några dagar som det går åt fel håll.

Jag kan inte hjälpa att det sårar mig.

Jag försökte ändra på mig tänkte att jag låter bli att skriva för mycket.

I fredags svarade du när du kommit hem från jobbet i alla fall.

Igår svarade du knappt alls, jag fick ett meddelande vid halv elva.

Jag hade ändå svårt att sova, det kändes inte som meddelandet var något glatt heller. Mest bara ett tvång.

Jag försökte glömma och gick till slut och la mig och jag sov drömlöst det gjorde jag.

När jag vaknade upp såg jag att du hade läst meddelandet men inte svarat. Jag skrev till dig men det ser ut som att det inte kommer fram. Det finns säkert tusen anledning.

Jag förstår inte varför du skulle ha blockat mig. Vad har jag gjort?

Jag hoppas verkligen inte att du bara har blockat mig, önskar att du kunde vara vuxen nog att säga till mig som det är i så fall. Visst skulle det kännas oerhört tråkigt om du inte vill ses igen. Men säg det hellre än låtsas att jag inte finns.

Jag undrar om jag ska säga som det är eller om jag ska låta bli att säga något alls. Jag vill egentligen bara veta om du vill ses igen eller inte. Vill du inte så ska jag inte störa dig igen. Men jag tycker inte om när man skickar dubbla signaler.  Du är min dröm, det kändes bra redan när vi pratade med varandra. När du sedan kom in genom dörren och vi sågs för första gången. Ja då kändes det bättre än det någonsin har gjort. Det kommer göra ont om svaret är nej men det sårar mig ännu mera om du inte svarar alls.

Men jag undrar verkligen vad jag gjorde för fel den här gången. Sa jag något dumt? Gjorde jag något dumt?

Snälla!!! Vad gjorde jag för fel???

Jag kan inte hjälpa det!Jag tänker på dig 24/7. Dygnets alla timmar.

Jag bestämde mig igår för att inte vara för ivrig men jag kan inte hjälpa det.

Jag känner väldigt starkt och allt kändes så rätt. Jag vill bara inte säga det

via nätet, jag önskar att jag kunde träffa dig, få se dina vackra ögon och säga det till dig.

Men det känns som att allting går åt fel håll av någon anledning. Jag vet inte vad som har hänt.

Jag bestämde mig igår för att ta det lite lungt, ville inte skrämma iväg dig.

Jag blev jätteglad när jag såg att du skrev till mig under kvällen. Det pirrade till i magen

och jag kände hur varm jag blev på insidan.

Det var inte många meddelanden men det räckte att veta att du tänkte på mig en liten stund i alla fall.

Jag tyckte att det var skönt att jobba idag så slapp jag tänka på dig så himla mycket. Jag hörde av mig när jag slutade men jag har fortfarande inte fått något livstecken från dig. Visst kan det vara så att du göra något annat.

Det är klart du har ett liv och jag har ett men jag önskar verkligen att vi kunde ha ett tillsammans.

Det har aldrig känts så himla rätt på en gång. Redan när du kom in genom dörren så visste jag att du var den jag hade väntat på.

Det kan verka knasigt men det känns perfekt!

Jag vet inte vad jag ska göra, jag vet inte hur jag ska fortsätta.

Jag önskar verkligen att vi sågs igen, att jag fick en chans att prata med dig.

Jag vågar inte heller säga för mycket för att jag vet att jag alltid blir sårad i slutändan.

Men det kändes verkligen som att vi klickade, du var helt fantastisk. Jag minns det allra första du sa till mig och jag visste redan då att du var speciell. Åh snälla kan du inte skriva till mig. Bara visa att du lever.

Jag vet att vi lever två helt skilda liv men jag är anpassningsbar, jag önskar mig bara en enda chans.

Jag vill bara ha ett svar, ett jag eller ett nej för att kunna släppa och gå vidare igen.

Även om det verkligen känns som du är den drömprins jag har saknat hela mitt liv.

Varför ska jag alltid bli olyckligt kär? varför kan jag inte få vara lycklig när jag träffar någon?