Efter mässor och kyrkbesök så hann jag hem och äta lite och vila mig, jag var helt slut. Jag har verkligen ingen energi längre. Den försvinner fort... Men idag hade jag mycket inbokat och jag såg framemot det. I alla fall prinsessan fyller 1 år på onsdag och det måste firas. Så vi åkte hem till brorsan, han hade dukat upp på altanen, eller om det var hans fru som hade dukat. De hade gjort ett långbord för oss och ett litet bord till farmor och farfar. Solen sken och alla vara glad nästan hela tiden i alla fall. Det var så skönt att få träffa mina brorsbarn igen. Mitt i det här overkliga så behöver jag få energi någonstans ifrån. Men i alla fall, det blev lite kvällsmat och tårta hos brorsan för att fira den lilla sessan. Tänk att hon redan har varit med oss i ett helt år. Jag skulle vilja säga att det har varit ett fantastisk år men det har det inte... Men hon är fantastisk.

Peace and Love   X0X0  

Idag var jag religös. Jag var ledig och hade tänkt ha sovmorgon, jag tänker i för sig ha sovmorgon varje morgon. Men den här söndagen så hade jag valt att vara med i Nykyrka för att sjunga ihop me Gospelkören för sista gången tillsammans med Gerd. Hennes idé lät riktigt bra sen vet jag inte hur mycket effekt det gav. Men i alla fall, vi samlades i kyrkan och satte oss utspridda och ja alla höll avstånd. Vår körledare började spela Let the church say Amen. Mitt i låten så reste vi oss upp och gick ut i altar gången och fram och ställde oss där framme. Det var roligt att ha fått vara med på en sådan grej. Men jag gillar inte att inte ha koll på hur saker och ting ska gå till... Det var lite oklart men någon visst i alla fall hur det skulle gå till typ. Vi körde My tribute innan vi gick och satte oss. Det var mässa den här söndagen plus nattvard. Men den här gången gick jag inte fram. Man kliver inte in på en fest man inte är bjuden på. Men en sak som prästen sa, eller om det var prästen lärjunge som talade under predikan. Det spelar ingen roll. Det var en lång predikan som han hade kunnat korta ner lite grand men en sak som fastnade var frasen:

" Vi, har alla någon som sitter på en tron på hjärtat. Det kan vara en partner, en vän eller någon du bara tycker väldigt mycket om. Så vem sitter på ditt hjärtas tron?".

Jag blundade, lutade mig tillbaka och tänkte att ni släpper allting. Nä inte ens i kyrkan får jag vara ifrån mina demoner. Det jag såg var en röd man med svarta ben och horn i pannan som satt på en tron. Nu är det nog bekräftat. Jag är förföljd av ondska och demoner, inte konstigt att jag inte kan slappna av och få vara glad. Jag är tyngd av oro och ångest. Jag trodde att kyrkan var en friplats, tydligen inte. Jag vågade inte blunda mer under den här dagen. När nattvarden var över och vi närmade oss slutet, ja då fick vi gå upp och sjunga en låt till som inte var planerad. Sedan gick processionen ut tillsammans med oss till den här låten, som jag har glömt namnet på redan. Men det var en bra början på den här ärliga söndagen

X0X0