Idag vaknade jag upp klockan 04:15 och kände mig täppt i näsan. Det kändes även som att jag hade ett tjocktlager av slem i halsen, obehaglig känsla. Jag lämnade min varma säng och letade upp en halstablett och hoppades att det skulle kännas bättre när jag skulle vakna upp om några timmar igen. Vid 10:00 vaknade jag till liv igen på riktigt, då tog jag en dusch och kände mig bättre. Jag matade katterna och startade upp tvättmaskinen. Släppte ut katterna och städade lite här hemma innan jag åt lunch hos mina föräldrar vid 13:00. Klockan 14:45 gjorde jag mig redo för lite bio. Klockan 15:15 hämtade jag upp Sergio och åkte till Borås för att gå på bio och se på Sonic 3.

Det var en bra film och det var roligt att få komma ut och göra något roligt. Dessutom, så hade jag fått biobiljetter i julklapp så det var roligt att kunna använda de. När filmen var slut åkte vi nöjda hemåt och jag släppte av Sergio hemma hos sig. Innan jag åkte hem till mig stannade jag till och tanka bilen på Cirkel K och köpa lite mat på McDonalds. När jag kom hem kom katterna emot mig för att få följa med in och få mat. Men nu är det dags att avsluta detta inlägg och göra mig klar för kvällen och krypa ner i sängen.

X0X0  

Idag startade min dag klockan 06:20 då jag vaknade till liv, drog på mig mina kläder och lyssnade på radiokalendern. När kalendern var slut, så släppte jag ut katterna och packade ihop mig för att åka iväg till Habo och jobba lite. Det snöade så det var nästan så illa att jag inte velat ge mig ut alls idag. Men jag kom fram och jobbade några timmar. Det gick bra idag.

14:11 så var jag hemma igen. Båda katterna kom in och åt, innan de gick ut igen. De där två vildjuren är ute i alla väder och nästan alla timmar på dygnet. Jag startade en tvättmaskin och rostade bröd till lunch idag. Jag åt min smörgås, drack en kopp te och läste en bok och bara vilade en stund. 

Klockan 16:30 då kom katterna in igen och det var dags för mig att duscha. Jag letade fram kläder och sminkade mig. Jag började bli riktigt nervös nu. Men när jag var klar var det dags att åka iväg till Mullsjö för att träffa mina nya kollegor för första gången. Med hjälp av GPS:en så hittade jag fram till Björkhaga. När jag parkerat bilen så mådde jag nästan illa av nervositet. Vad hade jag tänkt när jag tackat ja till detta. Jag skulle på julbord med folk jag aldrig träffat förut. Jag hade ingen aning om någonting. Men som tur var så kunde jag andas ut, dem var trevliga allihopa. När jag kom in genom dörren, så hängde jag av mig jackan. En servitris kom fram och fråga vilken grupp jag tillhörde. När jag svarade undrade hon hur många vi var och jag svarade: "Jag har ingen aning, jag känner inte någon av dem". Hon skrattade lite nervöst och sa: " Ja, så kan det ju också vara.." Jag överhörde när en liten grupp, talade om vart dem skulle. Jag smög helt enkelt efter och höll mig lite i skuggan. Jag är för blyg för att presentera mig själv, så när chefen dök upp, vinkade glatt och presenterade mig, så såg folk mig. Jag pratade med några när vi minglade, sedan satte jag mig vid ett bord med några andra personer. Åh jag hade en riktigt trevlig kväll.   Jag kände mig lättad och positiv när jag lämnade Mullsjö den kvällen. Jag är 100% på att detta kommer att bli en bra arbetsplats. Alla var trevliga och tillmötesgående emot mig. Jag vet att detta kommer bli bra. Jag ska vara positiv ett tag till och gå in med en positivinställning. Men efter ikväll så känns det inte som det kommer att bli några problem heller. Jag tror att detta kommer att bli bra.

X0X0  

Jag har inte riktigt kunna släppa det här än, jag tror att min farmor sådde ett frö i torsdags när jag var och hälsade på. Om vi ska börja från början så har jag haft lite ångest över världen i allmänhet, den har blivit lite större under de senaste månaderna. Jag har känt att det har blivit lite för mycket med allt och vill bara ge upp. Jag har inget hopp kvar längre...  När jag var inne i stan i torsdags så köpte jag fika och åkte hem till farmor och farfar. Där blev jag bjuden på pannkakor och sedan blev det kaffe och saffrnasbullar som jag hade köpt med mig från ICA. Vi pratade lite och jag kan ha råka nämnt att jag har gett upp. Som sagt, jag har inget hopp för världen. Då sa farmor någonting fint.

"Ge inte upp, det vi kan göra är att sprida ljus. Små ljus över allt."

Jag erkänner, jag har inte slutat att tänka på det. Så kankse jag ska börja sprida ljud. Nu börjar jag sent men den här veckan så har jag redan spridit två ljus.     

   Jag åkte hem till farmor och farfar för att vara snäll. De uppskattade besöket.

  Jag överraskade en nära vän med en födelsedagspresent på posten.

Så ja det kanske är dags att bara sprida lite ljus, det kan vara små ljus men många små ljus kan bli väldigt vackert att titta på.

Var rädda om er där ute

X0X0  

Idag började jag dagen klockan 08:10 med att vakna till liv. Då låg båda katterna intill mig. Det bästa sättet att vakna på är att veta att mina pälsbollar älskar mig och skyddar mig. När vi kände oss redo för att lämna den varma sängen så fick jag mata katterna och ställa in disken. När katterna ätit sig mätta, var de redo att ge sig ut för sin dagliga kontoll av sina revir. Då var jag tvungen att leta upp mitt busskort, jag är alltid ute i sista minuten. 09:47 så plockade mamma upp mig för att vi skulle kunna åka bussen in till Borås. Det var mamma som egentligen hade ärenden till den stora staden, men hon ville ha sällskap så jag åkte med henne. Det är inte ofta vi befinner oss i Borås, så nu tog vi en vända på stan. Vi anlände till Borås klockan 11:05 och då började vi med att göra det vi skulle göra först, det var att växla lite pengar, sedan gick vi en vända på stan och shoppade lite. Vid 12:30 blev vi hungriga och då åt vi på Bastard Burgers eftersom mamma aldrig hade ätit där förut. Efter det återvände vi hemåt med bussen.

När vi kom tillbaka stannade vi till på ICA Maxi innan vi åkte vidare hemåt till våra små stuggor utepå landet. När jag kom hem vid 15:10 då kom katterna tillbaka och ville ha mat. När katterna hade fått mat, då kunde jag plocka ut matvarorna och det jag hade shoppat och efter det åkte jag hem till mamma och pappa för att hämta lite ved, det börjar bli kallt nu. Åh när jag äntligen hade lite ved hemma, så städade jag ur kaminen och startade upp en brasa innan jag parkerade mig i soffan för att se på tv resten av kvällen.

X0X0  

I natt var det svårt att sova, det blåste halvstorm utanför fönstret. Det lät som att taket lyfte. Jag kunde verkligen inte somna. Jag försökte med ljudböcker, musik och tystnad, ingenting verkade fungera. Till slut valde jag att lyssna på Tintin på Spotify. Det verkar ha fungerat, då jag inte vaknade upp förrän klockan 09:00. Då satte jag mig i soffan och tittade på Marcus förklarar på Nyhetsmorgon på TV4. Efter det släppte jag ut mina katter, städade upp Kattspya som jag hade hittat på golvet. När jag ändå höll på att städa, så städade jag ur duschen innan jag tog en dusch, så att jag verkligen skulle vakna till liv. 

10:34-11:45 Åkte jag i väg på julmarknad till Sägnernas hus tillsammans med pappa. Det var trevligt. Det var mycket folk och mycket att titta på. Dessutom har jag nog aldrig sett min pappa shoppa så mycket. Jag hittade glögg och enbärsdricka. Så nu är julen räddad. 

Klockan 12:00 var jag hemma igen. Då blev det lite lunch och Hide and seek innan det var dags att plocka ihop mig för att åka och jobba några timmar kväll idag. Det gick bra att jobba. 21:45 lämnade jag Habo för att ta mig hem igen. Var hemma vid 22:20 då kom katterna för att hälsa mig välkommen och för att dem var jättehungriga. För att varva ner innan läggdags, så blev det Allt för Sverige, Din guide till jordens undergång och IFS allt på SVT Play. Åh nu börjar jag äntligen bli trött och det är dags att krypa ner i sängen.

X0X0  

Boken kretsar kring Sunes försök att förstå och hantera sitt första möte med kärlek, en typisk ungdomlig förrvirring som blir mer komplicerad av en mystisk Puss. Sunes osäkerhet och hans tårdrypande men ändå komiska upplevelser kring detta gör boken både underhållande och något att skratta åt. Läsaren får följa med på en resa genom både pinsamheter och känslomässiga utmaningar som är vanliga i livet som ung.

Det som verkligen gör "Den mystiska pussen" till en rolig och engagerande bok är författarnas förmåga att fånga de där små och skruvade detaljerna i vardagen. Sune är en karaktär som både barn och vuxna kan relatera till, han är charmig och lite klumpig på samma gång och hans tankar om kärlek och vänskap är väldigt verkliga.

Den här boken är rolig, charmig och lättsam. En bok som bjuder på många skratt samtidigt som den rör vid de första ungdomliga känslorna om förrvirring, kärlek och vänskapsrelationer. Boken är en fin påminnelse om hur allt kan kännas stort och dramatiskt som ungdom/tonåring, samtidigt som den är komisk. För alla som redan älskar Sune och hans värld kommer boken att vara ett kärt återseende medan nya läsar får en härlig introduktion till en tidlös karaktär. Det allra bästa är att Anders Jacbosson som läser in boken som ljudbok gör det så bra.

Betyg       

Ha en fin lässtund

X0X0  

Idag gick jag upp tidigt av två anledningar:

1. Jag hoppades på att få jobba lite idag.

2. Jag var tvungen att gå upp och ge Zorro hans medicin eftersom han skulle ha den samma tid varje morgon.

Det blev inget jobb idag, vilket fick mig att känna mig ganska eländig. Jag gick upp tidigt, såg till att vara klar för att åka om dem skulle höra av sig och så behövde jag inte gå ut genom ytterdörren. Det gjorde mig väldigt nedstämd och jag orkade inte ta tag i någonting, trots att jag har en lång att göra lista. Idag kändes bara att det skulle bli en dålig dag, så det var den inställningen jag hade. För att försöka muntra upp mig så blev det en hel del avsnitt av Taskmaster på SVTplay. Men så fick jag ett Pm av Lis och kände mig genast lite gladare. Jag skulle få kliva ut genom dörren och andas lite frisk luft och träffa andra Zombies... Nej människor! När klockan blev 16:00 så slängde jag undan alla funderingar på hur eländig och dålig jag var och drog på mig nya kläder. Ska man åka till stan för att träffa andra människor då måste man klä sig som en människa. 

Lis bjöd med mig på Edward Scissorshands, dansföreställning på bio. Jag som älskar filmen såg framemot att få se den som dansföreställning. Att vi dessutom fick se den på bioduken gjorde att man kände sig väldigt nära dansarna och dem var så duktiga. Kläder, dans och handlning allting fanns där. Vi satt i 45 minuter innan det blev dags för paus och jag blev nästan besviken när pausen kom. Jag hade varit så inne i musikalen/filmen/dansen. Vi köpte lite fika och sedan såg vi slutet på dansföreställningen. Det var så fantastiskt och jag önskar verkligen att jag kunde dansa så där. Lis som aldrig har sett filmen kände att hon förstod allting ändå och ingen pratade, allting sas med danssteg. Jag kände mig faktiskt gladare när vi lämnade bion. Jag behövde verkligen detta. Det är tur när man har en  extra mamma som tar hand om en ibland.

  Idag är jag tacksam för...  

1. att jag fick följa med Lis på dansföreställningen  

2. att både Zorro och Ziva sover inne i natt    

X0X0   

Idag vaknade jag redan klockan 05:57, mata katterna, ge Zorro sin medicin och Ziva fick gå ut en stund. Det fick inte Zorro och det gillade han inte. Jag la mig en stund till i sängen och även Zorro kom och la sig en stund intill mig. Klockan 08:45 så var det dags att kliva ur sängen och starta dagen på riktigt. Klockan 12:34 så gjorde jag mig klar för att ta med Zorro till veterinären. Vi kom dit och jag fick lämna av Zorro för operation. Det kändes inte jättebra. Jag vet att dem kommer att ta hand om honom. Men han är ändå min lilla varulv. När jag lämnat av Zorror svängde jag in på Coop in jag åkte hm för att äta lunch.

Vid 15:57 var jag tillbaka hos vetrinären för att hämta min lilla älskling. Jag fick sätta mig ner och vänta medan de hämta min varulv. Vetrinären kom ut och pratade med mig om vad jag skulle tänka på medan jag väntade på min katt. Han var inte riktigt vaken när de kom ut med honom. Han var alldeles blöt på den ena kinden och såg så trött och tilltufsad ut. Han var tyst och lugn på vägen hem tills vi nästan var hemma när han plätsligt skrek till och bara la sig ner i buren utan att röra på sig. Det enda jag såg var en stel katt med fragda i munnen. Jag blev livrädd! Vad hade hänt med min katt?! När jag parkerat bilen på uppfarten kastade jag mig ut genom bildörren för att kunna öppna passagerar sidan och plocka ut buren och rusa in genom dörren för att kunna öppna upp luckan i buren. Nu rann tårarna nerför min kind. När jag fick ut honom ur buren började han att röra på sig. Han hade antagligen blivit åksjuk på vägen hem och så hade han varit nedsövd. Jag gav Zorro hans smärtlindring enligt instruktionerna från vetrinären. Ställde fram mat och vatten och såg till att han lagt sig till rätt för att vila lite. Jag kollade honom ordenligt innan jag lämnade honom på den valda viloplatsen för att få vakna till liv.

18:30-19:45 Blev det en kvällspromenad igenom Alingsås tillsammans med mamma, pappa och farmor för att titta på alla vackra konstellationer med flera miljoner lampor. Det var jättefint och en härlig promenad. 

När jag kom hem såg jag till att katterna fick mat och lite grädde. Zorro hade piggnat till och börjat bli sig själv. Han låg på en ny sovplats när jag kom hem. Så han hade varit uppe och gått lite grand. Men skönt att han var min älskade varulv igen. Jag la mig en stund på soffan och tittade på tv tillsammans med Ziva intill mig. Och nu när detta inlägg är klart, så är det dags att ge Zorro sin medicin och gå och lägga mig, har varit en lång och intensiv dag med många känslor.

  Idag är jag tacksam för...  

1. att älskade Zorro har klarat operationen bra

och att han börjar bli sig själv igen.    

2. Lights in Alingsås med mamma, pappa och farmor

X0X0