Idag är väl en dag som alla andra dagar antar jag. Det känns så iaf. Fast någonting känns annorlunda. Det känns så dystert trots att solen lyser klart. eller ja den lyste ju under dagen iaf. Nu e det ganska mörkt där utanför mitt fönster. Vet inte ens vad jag vill ha sagt, vill bara bli av med den där känslan av ångest eller oro, eller vad det nu är som tynger ner luften jag försöker andas.

Det känns som alla försvinner, alla man trodde man hade något bra ihop med, bara går upp i rök utan ett ord. Alla man trodde man kunde lita på, bara tystnade och gömde sig. Vet intee om det var jag som skrämmde dem eller om det var något annat som hängde över som en otursförföljd med sitt regnmoln.

Jag har iaf skickat in min ansökan till högskolan och hoppas att jag kommer in så jag kan göra någonting annat. Få börja om från början där ingen känner mig, där ingen vet vem jag är eller vad jag har gjort. Ingen kan min historia utom jag. Dem ska bara hjälpa mig att skapa en framtid =)