Idag har jag inte varit hemma någonting alls. Jag vaknade upp, åt lite snabb frukost och sedan åkte jag till Jönköping för att träffa brorsan. Han skulle vara snäll och följa med mig till 3 för att lämna in min telefon. Dem på 3 sa att vi skulle gå till appelbutiken istället. Det skulle kosta samma sak men jag skulle vara utan telefon mycket kortare tid. Så då åkte vi in till staden och lämnade telefonen på appelbutiken. Efter det så åkte vi till Hemma hallen och köpte en köttklubba för att brorsan skulle banka schnitzel till kvällsmat. När vi var på Hemma hallen så blev jag hungrig så vi åkte till MAX och köpte hamburgare. Det smakade bra. När vi hade ätit klart så var det dags för mig att träffa Hanna. Då åkte jag tillbaka till A6 för att möta uppe henne. Vi shoppade lite grand, åt lite på Ikea innan vi bestämde oss för att åka hem igen. Det blev en väldigt trevlig dag, plånboken blev väldigt mycket lättare men det brukar väl vara så i juletider. Imorgon är det första december!! Äntligen!!!  

Over and out

Idag har jag jobbat mellan 11-17. Det är så mysigt att få vara den som är den första som gästerna möter. Jag står där ute vid elden med min glögg kanna och värmer händerna. När gästerna kommer då serverar jag hemmagjord glögg. Jag älskar doften av eld. Det som fattas nu är lite härlig snö på marken. Jag hoppas på att det blir snö till på fredag. Då är det även mörkt när gästerna kommer, marschallerna visar vägen, brasan brinner och glöggen kokar. tänk då om det även skulle finnas snö på marken. Jag har i alla fall under de här två dagarna lärt mig vad jag behöver ha på mig för att inte frysa. Idag klarade sig fötterna och händerna värmer man över elden men blåsten drog i öronen och det var inte skönt. Nästa vecka åker nog tomteluvan på ändå om jag ska stå där ute i kylan. Enligt chefen "passade jag bra där ute". Jag tar det som en komplimang och tar mig an arbetsuppgiften med ett leende.

(Eftersom jag inte har hunnit tända något eget ljus idag. Lägger jag upp en bild från förra året.)

När första ljuset brinner, står julens dörr på glänt

och julepsalmen klinga i helig tid advent.

 Idag vaknade jag och hade ingen lust alls att göra ngåot. Jag som har längtat efter att få jobba hade verkligen ingen lust att gå till jobbet. Men om vi börjar dagen från början så gick jag upp, åt frukost. Det är inte ofta det händer. Sedan fick jag faktikst upp lite julsaker så nu är det advents fint även i mitt lilla kryp in.

  Sedan blev det dags att åka till jobbet. Jag värmde upp mig på väg till jobbet med att spela julmusik i bilen. När jag fram så satt alla och fikade och hade det jättemysigt. Vi blev tilldelade våra uppdrag och jag fick "glögga". Jag tänkte att det var väl ingen konst, det var det i för sig inte heller men kallt blev det. De första gästerna skulle komam klockan 18:00 men de kom redan 17:20 och då fick vi bråttom kan man säga. Men det löste vi galant som alltid. Jag fick ta mina pepparkakor och min glögg kanna och ställa mig där ute. Det gick fint, glöggen fick värmas upp över den öppna elden. Det blev kallt om fötterna men annars var det jättemysigt. Det doftar så härligt. Nu är det dags att sova så man orkar med morgondagen också. Imorgon är det julbord från 12:00 ungefär.

Idag blev jag lite ofivilligt ledig men det är sådant som händer  . Efter att jag inte sovit så mycket behövde jag nog lite ledigt idag. Jag tog sovmorgon idag. Ställde om klockan en hel halvtimme! Jag ville ändå inte kliva ur sängen men det gjorde jag. Jag hann till och med ta en promenad på staden. Det resulterade i att jag blev lite fattigare än vad jag hade planerat. Men jag hann fixa en julklapp och införskaffa årets jul/nyårsklänning.

Efter det tog jag en tur till ICA eftersom jag var tvungen att handla lite mjölk och så, det är tur lönen har kommit in idag. Sedan hann jag bara hem och slänga in grejerna i skåpen innan mamma ringde och underade om jag ville äta på kina restaurangen. Det var trevligt. Det blev en väldigt trevlig ledig fredag ändå. Jag som inte hade en aning om vad jag skulle göra när jag gick och la mig. Nu ska jag vattna blommorna och plocka lite bland julsakerna. Det börjar bli dags att plocka fram allting. Jag måste se så jag har mina julkort i ordning och köpa frimärken. Det är en del att pyssla med. Det ligger även en pepparkaksdeg i kylskåpet och väntar på att bli utbakad. Det finns många punkter på min att göra lista men en dag i taget. Imorgon är det äntligen dags för lite jobb, det ska bli så kul att få jobba julbord. Jag har längtat  

Jag har även hunnit med att förändra badrummet lite grand. Det fick bli ett nytt duschdraperi. Jag hade hellre sett att det hade varit tomtar på det eller mera juligt men fjärilar är vackert också.  

Det har varit en riktigt hemsk natt inatt. Jag har inte kunnat sova alls. För det första så gick jag inte och la mig före två, när jag höll på att falla in i sömn, då fick kroppen för sig att berätta för mig hur dåligt jag mår, så det var bara att resa på sig och gå några varv i lägenheten för att kunna tänka på annat och bli av med smärtan. Nu när jag vet vad det beror på är det lättare att göra något åt det. Men en panikångest attack går inte över på två minunter. Det värkte i armen och sedan kändes kroppen bara konstig. Vid fyra tiden så kände jag att jag var hungrig. Jag tog en skål med flinogr, jag hade slarvat med maten, inte ätit något på hela dagen. Det är mycket dumt gjort jag vet.  . Jag kunde inte slappna av så jag tog en skål med flingor och mjölk och tittade på film fram till klockan 06:00 då hade hungern släppt och kroppen hade börjat slappna av. Jag somnade runt halv06:30 så det blev bara två timmars sömn. Jag hade inte alls någon lust att kliva ur sängen och starta dagen när klockan ringde men eftersom jag kanske skulle få besök idag men inte visste vilken tid var det bäst att vara uppe. Så jag gick upp 08:30 och körde igång tvättmaskinen. Jag behövde få ordning på tvätten kände jag, sedan tog jag en dusch och nu ska jag bara komma igång med matlagning också. Min mage talade precis om att det börjar nog bli dags för det . Jag orkar inte med de här känslorna, jag orkar inte med smärtan som kryper runt i kroppen. Jag trivs inte alls i min kropp just nu. Men det finns en lösning på alla problem, jag ska bara komma underfund med mina så jag kan hitta lösningar istället. Allting började med en liten klump i magen som kändes jobbig, något jag inte riktigt vill ta tag i eftersom jag är rädd för svaret om jag ställer frågan. Men om jag inte frågar, ja då lär jag ju falla stenhårt i marken och det orkar jag inte riktigt med för tillfället.

Varje dag finns en undran

vem är jag

och vem tar mig dit jag far

på min resa genom

livets äventyr

-När en stjärna faller av Magnus Carlsson

Nä nu vill inte tankarna riktigt samla sig, känns som det här inlägget blev lite luddigt men jag fick i alla fall en chans att försöka få ordning på allting som snurrar omkring. Det är som ett jättetrassel med garn och det finns små ändar överallt men du vet inte riktigt vart du ska börja nysta för att få rätsida på allting. Men det här är bara ett litet hinder på vägen, det tar man sig över. Samla lite mod och ställa alla jobbiga frågor. Det kan ju liksom aldrig bli värre än ett nej och det är ju inte som att hela världen rasar samman över ett nej heller. Faller du så reser du dig upp igen liksom.

Du vet den där känslan när allting känns så bra... så poff!

Då dyker det där hemska monstret upp på din axel och viskar i ditt öra:

"Du trodde väl ändå inte att du skulle ha en sådan tur?"

Det är när det gör ont i magen och man känner sig olustig för att man har känslor överhuvudtaget som man börjar undra om det inte är så att det där monstret på din högra axel har rätt. Försök att låta bli att lyssna på det. Stäng av!

Det går inte, det går en , två kanske tre dagar innan allting känns som vanligt igen.

Jag undrar ofta om inte det där monstret har rätt, jag undrar ofta om det är mig det är fel på.

Är jag så blåögd att jag inte ser? Eller vill jag inte se.

Ibland blundar jag för allt som är otäckt och jobbigt. När hela världen rasar samman runt omkring dig, då är det vackrare att leva i sin egen bubbla. När den spricker då blir det jobbigt.

Jag önskar verkligen att jag kunna släppa allting som finns just nu, allting som vill krypa under huden och långsamt bryta ner mig innifrån.

Jag trodde det var en dröm när allting började men sedan har det gått så bra, sakta men framåt. Man ska inte analysera men det gör man ändå.

Man vågar inte fråga fast man borde, istället låter man tankar snurra hejvilt utan att ta reda på sannaningen.

Så en uppmaning till mig själv och alla andra:

Kommunicera mera!!!