Jag har inder dagen hunnit tänka en del, jag tycker inte om att vara ledig när jag känner så här.

Men jag har i alla fall tänkt. Jag försökte vara spontan och snäll. Jag försökte hitta lite tid för att ses.

Men ett jobb är ett jobb som ska skötas och finns inte tiden för besök så finns den inte.

Jag hoppas ändå att vi kommer att ses igen, eftersom det var det du skrev.

Jag har fått många hjärtan den senaste veckan och har tagit det som ett gott tecken.

Det jag behöver intala mig själv är att du är inte ensam, det finns en liten människa som du inte kan lämna ensam hur som helst. Det är något jag borde förstår och accepterar. Men jag kan inte rå för att jag är en känslomänniska och när jag får känslor då får jag dem med fullkraft.

Jag lovar att bättra mig, jag lovar att lugna ner mig. Jag tänker fortsätta hoppas att vi kommer att ses igen. Helst snart men går det inte så går det inte. Bara du inte släpper mig riktigt än. Jag tycker så himla mycket om dig.

Jag vågar inte säga något än för att du inte ska tycka att jag är konstig men jag har inte känt mig så trygg och avslappnad tillsamman med någon på länge som tillsammans med dig. Det pirrar när jag frågar om jag får se dig igen.

Det är bra känslor och jag önskar att jag vågade fråga dig men vill inte riktigt prata om sådan saker över sociala medier.

Jag är en person som har mycket känslor, råkar vara blyg men tycker att känslor är något man pratar om öga för öga.

Jag vet att jag kommer att drömma om dig inatt och jag vet att jag kommer att tänka på dig när jag vaknar imorgon. Jag vet att när jag väntar på att gå till jobbet så kommer jag att undra vad du gör och tänker just nu. Jag undrar var du drömmer om inatt när du sover.

Jag önskar mig bara en enda sak och det är en chans med dig. Det är allt jag begär...

Under 30 min att tillaga.

Ingredienser:

2 portioner fryst sötpotatisstrips

400g tender brisket

1 avokado

2 tomater

1/2 rödlök

2 tsk rödvinsvinäger

salt och peppar

Gör så här:
1. sätt ugnen på 225 C

2. Tillaga stripsen enligt avisningarna på förpackningen.

3. Öppna köttförpackningen och häll lagen i en kastrull. Skär köttet i skivor och värm i lagen ca 5 min

4. Dela, kärna och gröp ur avokadon. Skär avokadon och tomaterna i tärningar.

5. Skala och hacka löken och blanda den med avokado och tomater. Smaksätt med vinäger, salt och peppar.

6. Servera stripsen med kött och avokadoröra.

Jag vet inte hur man gör för att stänga av. Jag önskar att jag kunde låta bli att tänka så mycket.

Men det kan jag inte! Jag tänker på dig nästan hela tiden. Jag önskar att du kunde vara närmare, att vi kunde ses oftare. Jag vet att vi bara har setts en gång men allting föll på plats. Det kändes rätt. Jag förstår och jag accepterar att situationen ser ut som den gör men jag kan inte låta bli att tänka på dig. Jag försöker stänga av, försöker göra något annat men det går inte. Du är där, vad jag än gör så finns du där. Jag önskar att jag kunde komma hem till dig och bara sitta där och se dig i ögonen. Känna dina fringar som leker i mitt hår... Hur gör jag för att stänga av?

Jag vill inte stänga ute alla känslor jag har men, jag önskar att jag visste om vi kände likadant. Jag har ändå fått intrycket av att det finns något där men det är ändå något som tar emot. Jag vet att du inte kan släppa allt du har och den enda tiden som verkar kunna finnas till är tiden då du jobbar, men inte ens då finns det tid. Idag är en sådan dag då jag önskar att jag kunde stänga av. Jag förstår att det är svårt och ett jobb är ett jobb men jag känner mig ändå lite bortglömd. Jag borde bara få vara glad och det är jag, att vakna upp och se ett meddelande från dig får mig att le. när jag ställer frågan om du vill ses så pirrar det i hela kroppen. Det borde vara ett bra tecken men tålamod är inte min starka sida. Jag gör så gott jag kan och fortsätter hoppas att jag kommer att få träffa dig en dag igen. Du har ju lovat att vi ska ses igen men när det vet jag inte än...

Jag hade planerat sovmorgon när jag kröp i säng klockan 02:30 imorse. Det blev inte riktigt så, jag vaknade 06:51 och kände mig oförskämt pigg. Jag låg kvar i sängen för att jag hade ingen riktigt lust att lämna det varma härliga utrymmet jag befann mig i. Jag ville ligga kvar och drömma och låtsas att han skulle komma och krypa ner. Nu visste jag att det inte skulle bli så men jag låg ändå och tänkte på honom en stund. Jag gör det ibland eller rätt ofta. Klockan 07:30 kunde jag inte ligga kvar, så jag gick upp och tog en dusch. När jag ändå var igång, så slängde jag alla handdukar och sängkläderna i tvättkorgen och drog igång en tvättmaskin kliockan 8:00. Jag gjorde en kopp te och satte mig i soffan och skrev några brev som jag behövde skriva. Ska skriva två till senare idag. Nu ska jag bara försöka få lite motivation till att ta tag i dammsugaren Fido och se till så dammet försvinner. Jag behöver plocka in lite grejer också och så ska jag planera för vad jag ska äta under veckan och vad jag behöver handla nästa gång jag är ledig. Jag behöver ha lite att göra när jag är ledig på tisdag också. Idag är en sådan där dag så jag egentligen inte behöver göra någonting, jag bara göra småsaker för att faktikst få i ordning här hemma. Det finns så mycket jag skulle vilja göra men som jag inte har gjort än. Mina garderober behöver röjas och jag har en massa saker jag skulle behöva sälja, som jag vill bli av med. Det har försvunnit en del kläder från garderoben i alla fall. Saker som inte passar eller som jag aldrig använder. Det betyder helt enkelt att jag kan köpa på mig lite nytt när jag åker till Ullared. Jag har redan gjort min inköpslista för vad jag ska ha när jag är där. Nu kom jag på att jag behövde se om jag hade något färgat papper hemma. Jag ska pyssla lite grand tänkte jag. Nä nu ska jag se om tvätten är klar...

Jag vaknade upp vid nio tiden och kände att jag hade verkligen fått den sovmorgonen som jag behövde. Jag tog det lite lungt under dagen och fixade lite hemma. Jag gick runt här i min lägenhet och plockade lite bland alla mina grejer. Sedan åkte jag hem till mamma och pappa en sväng. Pappa var ute i trädgården och jobbade, mamma var på jobbet, Sixten var ute på jakt och Gustaf han kom ner för trappan och hälsade mig välkommen. När pappa hade jobbat klart kom han in och lagade mat, ungsstekt falukorv med makaroner. När mamma kom hem så åkte pappa ut på sin motorcykel. Det var fint väder igår. Mamma fick hjälpa mig med att försöka operera bort en liten sticka som jag fick i fiingret igår men hon hittade ingen sticka. Sedan åkte jag till jobbet.

Livsnjutarna Sixten och Gustaf

Klockan 16:45 var jag på jobbet. Jag hade en hel kvart på mig innan jag skulle börja jobba. Idag tänkte jag köra lite kvällsjobb. När jag kom upp till baren så var nästan allting slut och det var tre helt nya tjejer som aldrig varit på Elmia innan som stod bakom disken. Jag fick gå och plocka disk och finnas till hands medan Sofia gick och hämtade grejer. Vår gruppledare kom och hjälpte till en stund, eftersom alla gästerna var tvungen att gå ut när dem gjorde i ordning för auktionen, då fick jag springa flera varv och hämta öl, cider, vin och glas. Kön bakom repet blev bara längre och längre, det gick nog nästan igenom hela B hallen  .  Sedan släpptes folket in och vi fick jobba. Vi hade bara två kassor men fick det ändå att flyta på rätt bra. En tog betalt och en fixade fram drickan på varje sida och en fyllde på kylen. Sedan blev det lite lugnare när auktionen började. Jag såg ingenting men hörde bara att dem ropade ut en massa saker. Det var några gäster som blev lite sura eftersom bubblet tog slut och sedan tog nötterna och chipsen slut. Godiset tog också slut. Men vi sålde en massa dricka och lite mat. Klockan 23:00 stängde vi buffén och 23:30 stängde vi baren och började plocka undan. Klockan kvart över tolv eller halvett skickade jag hem mina kollegor. Själv hade jag två kassor att räkna. Jag lämnade Elmia klockan 01:30 och var hemma runt 02:15. Nu ska jag sova en liten stund tänkte jag.

Idag är det fredag och vi fick jobba. Jag kom till jobbet klockan 10:00 för att samla ihop lite saker som Sofia ville ha upp till baren. När jag kom upp behövde Sofia springa iväg och hämta lite andra saker. Jag fick ställa mig i kassan och stod där från klockan 10:30 fram till klockan 11:05 innan Sofia kom tillbaka för att ta över. Då hade jag inte hunnit få fram buffén än, vi skulle öppna eleva men jag kunde inte lämna kassan. Det kom folk hela tiden. Jag gjorde inte annat än sprang fram och tillbaka hela dagen, så när vi äntligen kunde stänga och köra bort disken så kände jag verkligen att jag ville åka hem och lägga mig. Jag skulle ha slutat klockan fem men det blev klockan sex istället eftersom jag skulle lära mig vart disken skulle vara, jag ska ha lite ansvar och ta hand om stängingen imorgon.

När jag hade bytt om och var på väg ut från Elmia hörde min bror av sig och undrade om jag ville möta upp och äta pizza. Det gjorde jag gärna eftersom jag var hungrig. Så jag hann hem och lasta av mina grejer innan brorsan ringde och sa att han var på väg in till stan. Jag väntade ända in i det sista innan jag gick ut genom dörren. Jag vet att jag inte borde vara rädd men jag kunde inte låta bli att känna mig ensam och som ett offer. Först tänkte jag att det här kommer att gå bra, det är inte så långt att gå bort och det finns massor av gatlyktor. Men jag kom inte längre än utanför porten innan jag trodde att jag skulle få en hjärtattack. Någon gick med snabbasteg bakom mig, som om dem verkligen ville hinna ikapp. Jag trodde jag skulle dö ett kort ögonblick innan grannen önskade en trevlig kväll. När vi hade ätit pizza och pratat lite grand så var brorsan tvungen att åka vidare. Jag gick hem och såg på  Doobidoo.

  Idag är det dag två på Elmia. Jag har samma utsikt som igår men idag byggde dem om banan och körde lite hoppning innan det var dags för oss att stänga baren. Jag har nog aldrig sett en häst hoppa i verkligheten innan. Det var mäktigt. Hästar är egentligen väldigt fina djur men jag tror inte att jag skulle vilja äga en egen. Det var lugnt idag också på jobbet men imorgon så vet vi att det kommer att strömma in folk.

Jag lyckades faktikst utan påminnelsen komma ihåg att det var potatisens dag idag. Så när jag vaknade imorse så skickade jag en potatis till Thea. Jag vet inte varför men potatisen är vår grej.    Jag antar att det blir så när man efter tre dagars intensivt fixande med dop och sådant bara flummar ut totalt.

Den här är till dig Thea!!!

Idag klockan 10:30 startade jag upp min första arbetsdag på den här mässan. Det började med att jag fick en lapp av min gruppledare med en massa saker som jag skulle hämta. Jag fick släpa med mig en jättestor tung vagn med frallor, bagels, baugetter och sallader i mängder. Den här vagnen skulle jag dra igenom korridorern bort till hissen, sedan genom nästan hela B hallen innan jag kom fram till min arbetsplats. Jag tog mig dit och vi hade rätt lugnt. Det var inte jättemycket att göra eftersom det var första dagen och så låg vi lite avsides. Utsikten var i alla fall den stora banan, där jag kunde se dressyrtävlingen. Så under hela mitt arbetspass fick jag se en massa hästar gå runt i manegen. Jag avslutade mitt arbetspass klockan 17:00 och trodde att jag skulle få köra raken vägen hem. Men se det fick jag inte. Jag hamnade i kö, hela uppförsbacken fick jag köa. Det hade visst skett en olycka så dem hade stängt av två av tre körfält. Men efter olyckan så flöt trafiken på igen. Jag ska inte åka till Jönköping, jag står bara i kö nuförtiden.   Men jag gillar att jobba på Elmia, det är roligt och varierande. Du vet aldrig vad som händer när du kommer dit. Du får en starttid och en sluttid. Men vad som händer där emellan det är alltid något nytt.

När jag kom hem var det bara att byta om och vänta på att mamma skulle plocka upp mig. Vi skulle gå på bio men efter det som hände i tisdagskväll så fick jag inte gå ut själv. Så jag satt kvar här hemma och väntade på att mamma skulle köra förbi. Vi tog alltså bilen till bion. Så på det hela taget så hade jag en bra onsdag men jag var trött och gick och la mig så fort jag kom hem efter bion, jag ska orka upp och jobba imorgon också.