Det är väl knappt man vågar drömma längre. Det är bättre att ta en dag i taget och hoppas att man överlever. Men idag kunde jag inte låta bli, tankarna bara flyger omkring. Kankse för att jag sov oroligt och hade konstiga drömmar. En del meningar som sas i drömmen hänger kvar där än... Läskigt värre. I alla fall, jag hade tänkt att jag skulle gå upp i någorlunda tid, bara för att vara duktig och hinna med lite saker men det sket sig. Började med att katten ville gosa redan vid 05:46. Då hade jag svårt att somna om igen, sedan började katten att gnälla. Jag har ingen aning om varför hon ylar så. Hon får gå ut, när det är ljust ute. Det är nämligen så att det finns ett vargrevir i närheten och jag är lite rädd om min bästa vän, så därför får hon inte vara ute efter mörkretsinbrott. Ibland accepterar hon det och ibland inte tydligen. När man är snart 9 månader så är man tydligen tonåring som katt 

När jag hade gjort mina ryggövningar, ja då klev jag äntligen ur sängen. Jag hade tänkt ta en promenad men det ville inte resten av mig så det blev bara en dusch. Ziva kom in när jag hade avslutat min frukost. Hon kan hålla tider rätt bra. Hon har en del talanger mitt  

Jag nämnde för Ziva att vi borde göra en roadtrip till sommaren. Vi tar bilen, då kan vi ta pauser så att hon får ut och röra på sig. Jag skaffar henne en sele och så tar vi oss igenom Europa med bilen. Jag tänkte ta med mig Ziva ner till Nederländerna för att hälsa på min vän Claudia, som precis har skaffat sig en lägenhet och en liten kattunge som hon kallar Teddy. Jag har redan planerat för att stanna till i Tyskland, där kan jag släppa ut Ziva på rummet och sedan dra vi på en sele på henne och tar en promenad runt hotellet tillsammans, bara för att hon ska få se världen. Jag tänker att det skulle bli en riktigt bra Instagram story. Emma och Ziva på road trip i Europa. Det kan inte bli annat än bra. Hur många katter får liksom åka på roadtrips? Jag tror inte jag möttes av hurra rop, men hon lämnade en åsikt i alla fall. Jag önskar att världen var normal igen och att gränserna öppnas. Så att vi alla kan mötas igen...

Nä nu är det dags att göra sig klar för att jobba. Jag hoppas att det ska gå bra i alla fall. Ryggen känns okej för tillfället. Jag tar med mina alvedon och försöker att tänka på hur jag lyfter. Jag längtar inte tillbaka till jobbet men jag antar att om jag inte går dit nu så kommer det bli svårare att ta sig dit. Det har varit skönt att få vara ledig så många dagar på rad, eller jag var sjuk två dagar, inte med feber och hosta utan bara en skadad rygg. Nu har jag vilat och jag har gjort mina övningar så jag hoppas på det bästa. Vi får se vad sjukgymnasten säger imorgon...

Be safe

X0X0