Det började som en helt vanlig dag... Eller dagen började med att grannen inte kunde stänga av sin telefon. Han lät den surra och surra, det är ett rätt irriterande sätt att vakna upp på en ledig dag. Men det var så min dag började. Sedan hände inte mycket alls, förutom att min bror ringde till mig    Det var trevligt, han ville bara tala om att han hade tappat sin mobil i ett vattenglas och att han nu hade ett nytt nummer, så jag visste vart jag skulle ringa när jag behövde få tag på honom. Sedan åkte jag iväg och tränade funktionell styrka, vilket resulterade i att jag nu knappt kan gå, mina ben orkar inte bära mig, det känns som jag håller på att ramla ihop när jag ställer mig upp. Det känns säkert värre imorgon, men då ska det tydligen vara bra. Jag tror inte det är något jag kommer att fortsätta med dock, jag tycker att det ska vara roligt att träna också, annars är det svårt att ta sig till träningen. 

Nu sitter jag ensam här i min soffa och tittar på bilder och tänker tillbaka på de dagarna vi hade tillsammans. Jag gillade dem, även om jag kanske inte alltid sa det, men du kommer för alltid att finnas i mitt