Klockan är 03:32 och jag kan inte sova! Jag ska upp om några timmar för att gå på marknad hela familjen. Spännande. Antagligen bättre än att sitta hemma själv och deppa och känna sig eländig. I natt är det trångt i sängen, Hugo kom tassande dör två timmar sedan pch kröp ner vid fotändan. Han sover gott i alla fall.

Idag var det en massa släktingar hemma för att fira mig och mamma. Det var trevligt nästan hela 20 personer var vi. Tårtan som jag hade bakat blev väldigt uppskattad, den försvann fort. När yngsta kusinen ifrån Gästrikland hämtar fyra gånger, då har man fått högsta betyg :) jag är nöjd med den, blev dock inte riktigt som jag tänkt mig dekorationsvist men smakmässigt topp! De sista gästerna åkte hem vi elva så vi gick och la oss för att orka med marknaden imorgon. Och här ligger jag och kan inte sova!!! :0

Jag tänker för mycket kan inte slappna av. Önskar att livet hade varit lättare att leva att folk vågade stå för vad de kände och kunde prata om det! Jag ska väl inte säga något för jag mår väl så där just nu men säger inget eftersom det är så synd om alla andra hela tiden. Jag vill ha ett svar, ett rakt och ärligt svar. Jag orkar inte må så järnlängre! När tar plågan slut?!

En liten bild på tårtan som jag bakade. Det är bara att njuta av hur god den ser ut:)