kära...Hej!

Nej jag vet inte hur man börjar ett sådant här brev.

Men det känns som det här är ända sättet att få det sagt.

Jag förstår inte varför du plötsligt undviker mig och varför du lämna mig utanför allting.

Du verkade så bra och ärlig, och ville att det skulle vara ärligt. Varför kan du då inte vara det emot mig?

Jag skrev ett brev, men jag sända det aldrig! Varför?

Varför skulle du bry dig?

Jag önskar jag kunde få dig att förstå, att du betyder så mycket för mig. 

Att varje gång jag blundar så är det dig jag ser. Jag älskar när du ler.

Jag trivs hos dig och känner mig trygg hos dig, så varför tar du det ifrån mig?