Ibland blir det inte som man har tänkt sig och då är det så. Jag brukar inte ha något emot att vara ensam och hitta på egna saker. Men idag hade jag behövt umgås med någon. Jag fick inte tag på någon som ville ses alla var upptagna. Ja det är semetertider och folk har ledigt. Men då hittar man på något tydligen. Men inte jag, alla mina planer den här helgen gick i stöpet. Så jag börjar längta tillbaka till jobbet. Jag behöver ha något annat att fokusera på. Jag anade någonstans att det här skulle bli resultatet, en ensam kväll framför tvn men jag blev ändå lite besviken. Inte mycket att göra åt. Nästa gång jag kan är han säkert upptagen ändå och då kommer vi inte att ses på evigheter. Det värsta är att jag gärna skulle vilja ses, jag vill ta reda på hur jag känner och veta vart han står. Men imorgon är en ny dag och jag kommer inte behöva vara ensam och jag tänker sluta grubbla på det här nu. Gick det inte den här gången så går det kankse nästa gång.

Jag har 322 vänner på Facebook men när jag verkligen behöver någon att umgås med för att inte bli helt tokig. Så är det ingen i närheten som är ledig och de andra som jag skulle vilja prata med bor för långt bort... Egentlgien började allting redan i torsdags. Jag satt och smsade med en kille som jag tror att jag gillar väldigt mycket. Jag tog mod till mig och frågade äntligen om han ville ses igen. Eftersom alla mina planer ändå gick i stöpet den här helgen. Jag fick ett mycket krypiskt svar tillbaka, han ville gärna ses men han visste inte när han skulle vara hemma. Jag skrev i alla fall ett sms till honom innan han somnade att om han ville ses, så kunde han höra av sig. Jag är hemma hela dagen och kan åka om han vill. Jag tänker låta honom höra av sig, för jag orkar inte jaga folk hela tiden, han är den första killen som jag har känt mig trygg tillsammans med och skulle jättgärna vilja träffa honom igen. Men så har jag en kompis som älskar att vara ärlig och ibland säger han saker utan att tänka på hur dem uppfattas. Han tycker att vi har varit kompisar så länge att han får säga precis vad han tänker om allting. Där är vi inte helt överrens. Om han hade hållit sin stora käft stängd, så hade jag inte suttit här nu och funderat över killens sms. Han verkar vara en ärlig och trevlig person och om man ska kunna tycka om någon måste man också kunna lita på den personen. Men krypiska sms under kvällarna där det först står att han vill träffas och sedan att han inte vet när han kommer hem, gör att man blir lite jag vet inte nojjig kankse. Vi är inte tillsammans så han får göra precis vad han vill, men min kompis uttryckte sig lite klumpigt med att det var jättemysko och nu gör jag inte annat än försöker analysera hans sms. Han vet att jag är ledig och gärna kommer bara han hör av sig, så det är helt upp till honom nu. Vill han ses så hör han av sig, vill han inte så är det inte mycket att göra åt. Jag överlever det också. Men jag blir tokig på att inte veta om jag ska åka eller inte och sedan om jag alla dessa hjärnspöken och fantasier som min kompis har fått mig att fundera på. Det gör mig mera arg än att jag kanske inte alls träffar killen jag gillar idag. Jag gillar inte att gå runt och fundera på en massa oraker till varför killen inte vet när han inte kommer hem.