Ibland undrar jag vad det är för fel på mig. Alla andra får allting och jag står alltid ensam kvar. Jag ser nog inte livet från den ljusa sidan just nu men det känns i alla fall som att jag misslyckas.

Det hjälper inte att vara sig själv, ingen annan heller.

Jag förväntar mig det värsta, jag är val nummer två eller tre om jag har riktigt otur. Jag förväntar mig inte att det ska bli fler en än gång. Så ja egentligen förstår jag inte varför den enda gången skulle kunna vara något roligt.

En fika, lunch, middag eller en biofilm. Om det nu ändå bara kommer bli en gång.

Det är jobbigt att känna så här, man får inte vara för ärlig men att gå här hemma och hoppas på att få träffa drömprinsen och hela tiden få tvekande svar är sjukt jobbigt. Jag förstår inte vad jag gör för fel?

Jag förstår inte hur alla andra lyckas.
Det funkar inte på distans och det fungerar inte på nära håll heller. Jag borde nog verkligen ge upp helt och hållet.

Jag kommer att leva ensam med mina 99 fläckiga katter. Crazy Cat Lady där har ni mig!!!