Det blev en lång natt igår, då jag bara var tvungen att se Eurovison eftersom jag har väntat ett helt år. Jag somnade inte förrän klockan 02:00 så jag tänkte att idag ska jag börja dagen med sovmorgon. Ingen klocka den här söndagen är till för återhämtning.  Jag sov länge, när jag äntligen vaknade upp så startade jag en tvättmaskin och efter det så slängde jag mig ut genom dörren. Jag åt alldeles för mycket onyttigheter till Eurovision så jag började dagen med en promenad runt kvarteret. Jag gick i rakst tempo och tog mig runt snabbare än vanligt och jag var genom svettig när jag kom in genom dörren. Jag gjorde i ordning lite frukost.

När jag hade ätit min frukost så gick jag runt och småplockade i lägenheten. Jag ringde ett telefonsamtal till min lilla mamma också. Hon hade timmar idag så då hann hon prata med mig en kortis. När jag hade pratat med mamma så bestämde jag mig för att gå ut med soporna. Det såg så stökigt ut i köket att jag var tvungen att göra något åt det. När jag kom tillbaka upp till lägenheten så ställde jag mig för att diska. Äntligen har jag fått undan all disk!

Jag drog även fram dammsugaren och har nu en dammfri lägenhet. Det känns riktigt bra. Jag ska nog orka med att jobba imorgon nu när det är så fint i min lägenhet. De ringde ifrån jobbet också, jag får byta mitt kvällspass till ett dagpass. Det känns bra att få jobbdagen gjort , då är det över sedan. Jag tycker inte om att jobb kväll längre. Det känns tyngre än vanligt och allting går så långsamt och vi får nästan alltid jobba över eftersom vi inte blir klara. Så därför tackar jag gärna ja till ett dagpass istället. Nackdelen med det här passet är att jag börjar jobba 6:15 och det tycker jag inte om någonstans. Min kropp orkar inte med. Det är alldeles för tidigt även om jag går och lägger mig så somnar jag inte och är jag orolig så sover jag ännu mindre. Det är som en ond cirkel som bara går runt, runt. Det är som ett ekorrhjul och jag kan inte hoppa av. Det är så hemskt! Jag vet inte om jag kommer att ta mig igenom den här pärsen och då älskar jag mitt jobb, mina arbetskamrater och att ha ett jobb att gå till... Nu förtiden så får jag ont i magen varje gång jag lägger handen på dörren och är på väg in på jobbet. Det är inte roligt att känna så och jag vet inte hur jag ska få det att kännas bättre. Då jag inte kan styra över någonting själv längre, de kontrollerar oss och lägger omänskliga scheman. Jag har inte ens haft någon lust att prata med chefen om hur jag mår, men jag måste göra något snart... Det enda jag gör nu är att räkna ner. Nu är det bara 4 veckor kvar till min semester. Jag hoppas att jag håller, att jag hinner hitta på någonting kul emellan jobbpassen och känna att jag har lite energi över. Idag sken solen starkt och det bidrog nog till att jag mår så bra idag. Det värker fortfarande obehagligt i kroppen men jag känner mig ändå lite lättare. Kankse för att jag tyckte att det var många bra låtar i festivalen igår och jag hade en lördagskväll bara för mig själv. Nu ska jag gå och se om torktummlaren äntligen är klar så jag kan bocka av ännu en sak på min att göra lista och sedan tänkte jag sätta mig i ett fotbad, då mina fötter behöver vila och mjukas upp. Imorgon är en annan dag och den börjar med jobb alldeles för tidigt men jag kan sova hela eftermiddagen sedan...

XOXO