När promenaden var över så hittade jag aldrig på något annat att göra än att titta på Netflix. Jag sträcktittade på den nya serien Emily in Paris  Jag bara älskade serien, visst jag har varit i Paris tre eller fyra gånger och det är lite överreklamerat. Men tänk ändå att få bo i Paris i ett hus utan hiss med en snygg granne nedaför. Som dessutom jobbar som kock på en fransk restaurang. Fransmän är helt enligt min åsikt ett helt eget folk men språket är vackert. Det finns vackra byggnader och vacker miljö i Paris också men har du ett effieltornet en gång så är detsamma nästa gång du kommer till Paris. Själv gillade jag Notre Dame, så tråkigt att det brann i den vackra katedralen. Men Champs-Èlysées är bara en gata full med bilar. Försök aldrig korsa den vägen. Det är livsfarligt. Jag har prövat   Det var en nära döden upplevelse men än lever jag. Det finns en gång tunnel under vägen så att man kommer upp för att se triumfbågen på nära håll. Men jag tänker ändå att om man bor i Paris och hinner upptäcka det dygnet runt så skulle man se så mycket mer. Jag ville vara huvudpersonen i Emily in Paris, träffa fantastiska männsikor och göra saker man inte gör hemma. Dock så är jag europee men det är skillnad på svenska och fransmän. Sist jag var i Frankrike så kände jag att det fanns mycket de kunde ha gjort annorlunda på restaurangen vi var på men att försöka ändra en fransman det är dömt att misslyckas. Men nu står i alla fall på min önskelista att få flytta och bo någon annanstans. JAg trivs i mitt lilla torp här på landet , lätt och säga nu innan jag upplevt vintern. Men jag har alltid haft drömmar som sträcker sig utanför Sveriges gränser. Livet är inget film men om man bara går dit ut och säger JA, så kanske det blir så en vacker dag. Men något jag vill är att besöka Champange, vandra mellan vingårdarna eller på cykel. Det var något vackert och något jag inte gjort förut när jag var i Frankrike sist.

(Alla bilder lånade från Google 2020-10-13)

Våga dröm stort

X0X0  

Idag gick jag upp jättetidigt. Okej, allt är relativt men eftersom jag sedan min sjukskrivning inte gått upp före åtta så var det tidigt när klockan ringde 06:30 i morse. Tanken var att jag skulle ta en promenad med en vän, hon är alltid uppe tidigt. Men tyvärr så hade hennes dotter blivit sjuk och hon fick ställa in promenaden. Men eftersom jag ändå var vaken så tog jag mig ut. Det blev inga 5 km men det blev i alla fall 2 km. Jag var lite förvånad när jag kom hem från min promenad, då jag insåg att mina hjärna hade inte tänkt en enda tanke, nästan i alla fall. Från att gå från milgoner till enbart några få tankar... Men än är inte dagen slut. Jag hinner tänka tusen till. Jag startade en tvättmaskin, så nu har jag kläder också  När jag kom in från min promenad så skurade jag golvet och så har jag sett klart serien Once upon a time  Jag var nöjd med de 6 första säsongen, sista gillade jag nästan inte alls. Vissa bitar var okej men det var en dålig säsong. Det sista avsnittet var dock bra. Men som sagt, nu är klockan 12:13 och jag har ingen aning om vad jag ska hitta på resten av dagen. Jag borde gå igenom mina skåp och se om jag kan baka. Jag hittade ett recept jag vill testa. Jag har inte bakat muffins på länge, kanske är dags för det. Jag måste göra någonting, primenad har jag redan tagit en, kanske jag går på en till efter lunchen. Men vi får se lite vad jag känner. Det är jobbigt när kroppen stretar emot hela tiden.