Ja vad kan man säga, alla hjärtans dag närmar sig med stormsteg och det märks. Det är något som ligger i luften. Det bara spirar av kärleksfåglar över allt och runt omkring än. Det är väl inte så konstigt att man blir lite nere då när alla runt om en har någon att tycka om, men inte jag. Jag ska väl inte klaga egentligen, jag har mina änglar som alltid finns där, och det vet jag även om alla har skaffat sig någon att tycka om, så har jag många som bryr sig om mig ändå. Det finns kankse inte den där speciella i år, eller jo han finns men han vet det inte och han lär nog inte märka det i år heller:P Jag får klara mig ändå. Jag är en snäll människa, jag är en omtyckt människa. Ja det är klart jag är!

Nu sitter jag i skolans bibliotek och försöker att filosofera eftersom jag ändå inte orkar göra något annat, det finns inget som lockar mig att göra. Jag orkar alltså inte ta tag i det och börja. Hade jag bara börjat hade jag kanske kommit en bit på vägen, men jag hittar inte den där orken att börja. Hittar inte motivationen till att göra det jag ska. Det är inte alls så bra. Jag hoppas jag överlever skolan ändå.

Nej nu tänker jag inte sitta här och deppa ihop mer. nu måste jag göra något snart. Annars blir jag galen!!!!