Jag sitter ensam här och väntar på min dröm.

Jag hoppas den ska komma och överraska mig.

Med ett leende på sina läppar och ett fång rosor i famnen står han där.

Jag vinkar till honom och ber honom komma upp och när jag räcker ut armarna

för att krama om honom försvinner han. 

Som ett damm moln svävar han iväg bort ifrån mig.

Det är fortfarande bara en dröm.

Jag orkar inte må så här, jag vill verkligen att min dröm står det framför mig och säger sanningen.

Vad den än må vara, så vill ja höra den...

Ja idag är det då söndag och jag vaknade upp alldeles för tidigt och haft hela dagen, och ändå har jag inte gjort någonting alls. Jag har bara suttit och stirrat framför mig och försökt tvinga tiden att gå. Jag lyckades dra ut sladden till klockan så den stod och blinkade men det hjälpte inte. Kände ändå inte att dagen hade tagit slut. Men snart är klockan tillräckligt mycket för att gå och lägga sig och hoppas att morgondagen blir bättre. Jag behöver vara fokuserad imorgon, det ska läsas och sättas ihop ett manus på 15 minuter om en uppsats. Det kommer att ta ett tag, sedan är det seminarium på tidag, det borde gå bra. Jag har sett fram emot det här seminariet så att vi kommer framåt med arbetet igen, det känns som vi har kört fast lite grand. Nej nu ska jag krypa ner i sängen och somna till en film tror jag. Det känns som en bra idé, hoppas jag har en riktigt svart film som gör att jag inte behöver känna mig så ensam eller något. Det är nog dags att stänga ner och dra täcket över huvudet.