Direktlänk till inlägg 13 maj 2014
Min lilla älskling kom hem ifrån veterinären men jag undrar om det verklgien är min älskling. Hela hennes personlighet verkar ha försvunnit och hon har ranglat runt på ostadiga ben i flera timmar. Men nu har hon börjat äta lite grand i alla fall. Inte så mycket mat men hon hade fått lite kattgodis. Nu börjar hon äntligen vakna till liv på riktigt. Imorgon hoppas jag att hon ska vara lite piggare i alla fall.
Jag hatar verkligen att åka bil, alla tankar samlas och det gör ont att täna på allt man inte vill tänka på. Så fort jag hade lämnat in min katt, så kom tårarna. Både för hennes skull och för min egen. Det var nog värre för mig än för katten. Hon blev ju nedsövd i alla fall. När hon fick bedövningen fällde hon ut alla klor och väste. Har aldrig sett henne så arg som när han stack henne med sprutan. Och när jag hämtade henne, så var hon alldeles olik sig själv. Jag trodde knappt att jag hade fått med min egen katt hem.
Men nu ligger hon i fåtäljen på sin vanliga plats, hon kan hoppa upp och ner utan några större problem. Jag hoppas att hon kommer vara mysig ikväll och lägga sig nära mitt hjärta och spinna högt i mitt höra hela natten Det är något av det finaste som finns. En villkorlös kärlek som sträcker sig så långt bort att det inte tar slut.
Nej nu har jag inget mer att skriva här känner jag. Jag måste samla alla mina tankar innan jag gör ännu ett tokigt inlägg som ingen förstår... God natt!!!
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 |
4 |
||||||
5 | 6 |
7 |
8 |
9 | 10 |
11 |
|||
12 |
13 | 14 |
15 | 16 |
17 |
18 |
|||
19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
24 |
25 |
|||
26 |
27 | 28 | 29 |
30 |
31 |
||||
|