Jag blir förrvirrad, eller nej det är nog inte rätt ord. Egentlgien blir jag nog lite nedstämd. Jag ska in till stan senare ikväll och vi ska ändå ut med bilen för att åka iväg till min kusins namngivning. Men när jag frågade om dem inte kunde släppa av mig vid festivalen direkt, eftersom jag redan missat de första banden, och sedan hämta mig vid halvett. För jag blir inte kvar och lyssnar på den sista artisten i alla fall. Ja då fick jag inget svar. Båda mina föräldrar lämnade rummet! Ibland avskyr jag verkligen att bo hemma. Jag skulle kunna tänka mig att flytta ut i ett tält i skogen så länge. Då skulle det inte behöva kännas så trångt hela tiden och som om man jämt är i vägen för deras nya liv utan barn. Jag önskar det itne var så svårt att få ett jobb så att jag skulle kunna ha ett eget hus långt härifrån. Behövde jag inte längre bekymmra mig om att stå ivägen för deras lycka. För helt ärligt så är det lite så det känns och det finns ingen att prata med. För vänner verkar jag inte heller ha några, mest ytliga bekanta som säger hej när man ses.

Idag började det bästa som hänt den här staden någonsin. I år var det dessutom större och antagligen mycket mera folk. Det var folk precis överallt nere vid sjön. I år hade jag ingen att gå med och inte fick jag tag på någon heller, eftersom alla redan har förfestat hos varandra. Men med gott mod tog jag mig ner själv. Jag lyssnade på slutet på Miriam Bryant, det lät helt okej. Sedan stod jag nästan längst fram när E-Type drog loss. Det var eld och fyrvererier och konfetti precis överallt. Det var synd att musiken eller basen överröstade sången lite grand, nu kunde jag låtarna ändå och kunde tyda vad han sjöng. Det var häftigt, någon kastade upp en badboll på scenen och den signerade E-type och slängde ut i publikhavet igen. Den som fångade den badbollen blev nog lycklig. Nästa artist var David Urwitz men då träffade jag på min bror och hans kompisar, de skulle gå och käka så hängde på dem. Vi gick till en pizzeria utanför området. När vi ätit gick vi tillbaka igen och då kom jag alldeles lagom till Huset och det var inte min musik alls. De sjöng rapp på svenska i alla fall. När dem hade avslutat var det Daniel Adams-Ray som sjöng på stora scenen. Jag hamnade långt fram men fick ta mig därifrån, då folk blev så tokiga att de klämde på bakifrån. Man blev inträngd och det gillade jag inte. Så jag tog mig ut och satte mig på bryggan en stund för att hämta lite luft. Gick runt på området och träffade lite känt folk. Sedan var det Ace Wilder och Timbuktu. När Timbuktu hade spelat i en timme så orkade jag itne mer. Det var kallt och jag började frysa. Eftersom jag ändå var ensam och hade egen bil så valde jag att åka hem innan sista bandet avslutade. Kan tänka mig att det blev ett bra avslut eftersom Dirty House Guys är riktigt bra. Men jag var glad när jag äntligen kom hem, fick sparka av mig skorna och krypa ner i sängen. Imorgon kör vi dag två.

Det här är i början av kvällen när jag hunnit avverka slutet på Miriam Bryant, E-Type och Daniel Adams-Ray.