Fredagen är som ett töcken, den finns inte. Den kan inte finnas.

Det känns inte som att den finns.

Jag har funderat hela helgen fast jag inte kommer att få något svar på varför.

Jag önskar att jag hade sagt något tidigare innan det var försent.

Igår kom det sista, det som skulle ge mig något sorts svar av något slag.

Det gjorde det inte, allting blev svart. Det blev tomt.

Jag önskar bara att jag hade kunnat göra något, för att du skulle ha förstått att jag faktiskt var din vän och jag brydde mig om dig.

Det är rörigt inom mig och jag vet inte vart jag ska ta vägen men jag vet att jag måste ta mig vidare.

Jag hade inte kunnat förbereda mig på det här, jag kommer aldrig att förstå.