Min dag började klockan 05:13 då alarmet ringde första gången. Jag tycker verkligen inte om att behöva gå upp före åtta men när man börjar jobba klockan sju har man inte så mycket val. Jag gick upp drog på mig arbetskläderna och gjorde min matlåda. Jag fick vara lite extra tyst idag eftersom min mamma lånade soffan inatt. Hon hade varit ute med sina arbetskamrater och behövde någonstans att sova. Eftersom jag bor i staden så fick det bli min soffa. Det var rätt lugnt på jobbet idag ändå, det kan vara mycket värre. De boende är lite sjuka och även personalen börjar känna sig krasslig och det är inte bra. Jag hoppas att det blir bättre snart så att jag slipper bli sjuk. För det har jag inte tid med. Jag behöver jobba de passen jag har fått på mitt schema. Men jag är ändå inte allt för orolig inför hösten. Som det ser ut nu så har jag jobb hela augusti månad också. När passet på äldreboendet tar slut, så blir det några jobbpass på Elmia. Det känns lugnande att veta att jag har kommit så långt i alla fall, sedan så försöker jag ta en dag i taget och inte oroa mig eller stressa upp mig i onöndan. Jag jobbar med stressen men jag tycker ändå att jag försöker, det går lite lättare för varje dag, smärtan i handen och fingrarna har minskat, jag börjar komma i balans igen. Visst, finns det saker jag fortfarande borde försöka tänka en gång till innan jag tar på mig men jag har alltid haft svårt att säga nej. Jag måste kunna säga nej utan att få dåligt samvete för att jag inte kan ställa upp. Det går bättre men det är fortfarande svårt att säga nej.

Idag på jobbet gick det bra, det kändes lite stressigt under morgonen eftersom vi bara hade en ordinariepersonal längstbak som hade delegering, så hon fick springa fram och tillbaka till alla som skulle ha medecin. Men alla fick frukost och sedan fick vi äta frukost. Idag åt vi frukost lite senare än vi har gjort dem andra gångerna men det beror helt på hur mycket larm vi får och vad de boende vill göra efter frukost. Jag satt och tittade på Lotta på Liseberg med några boende, en del av dem tyckte att det var lite roligt, de dansade lite. Det känns bra när man kan få folk att le. Då känns det som att deras smärta blir lite lättare att bära, även min egen... vi bär alla på olika ryggsäckar men ett leende är det bästa botemedlet.

klockan 14:00 fick jag dra på mig mina nya skor och gå hem för dagen. Det kändes bra. Då åkte jag och tankade min bil och sedan pantade jag lite flaskor och handlade lite så jag kunde göra tacos till kvällsmat idag. Det var så länge sedan att det smakade riktigt bra. När jag kom hem hade mamma dessutom varit så snäll att hon hade diskat åt mig och det var jättesnällt, då slapp jag fundera på det. Nu behöver jag bara hänga in de tvättade kläderna i garderoben. Imorgon eller på måndag måste jag köra en dammsugare i lägenheten, det börjar bli dammigt här inne trots att jag försöker hålla ordning på allting.

Over and out