Jag har inte legat helt sömnlös varje natt men i en hel vecka har jag funderat fram och tillbaka flera gånger om.

Jag har vänt ut och in på mig själv för att verkligen finna sanningen.

Det känns så hemskt när det kändes så bra. För det gjorde det till en början. Jag hade hittat någon som var lätt att prata med som var jättefin. Men så kom något jag inte alls hade förväntat mig.

En kyss! En kyss som inte alls gjorde någotning lättare.

En person kan få dig att le men det betyder inte att det växer kärlek där. I mitt fall gjorde det inte det.

Det känns trist det gör det och sorligt att behöva börja om igen. Jag hade träffat en jättefin kille men det var inte mer. Jag kände ingenting. Det är sällan jag känner mig så tom på känslor.

Jag var akut tvungen att ringa min bästa vän, jag behövde prata med någon om det. Jag behövde råd!

För en gångs skull var det faktikst bra och vettiga råd jag fick, saker som jag redan själv listat ut att jag behövde säga.

Jag lät det gå en hel vecka men ingenting har förändrats. Jag känner inte mer än en vacker vänskap.

Jag antar att det kommer att ta slut där och det är synd, för han har i alla fall fått mig att le.

Jag känner mig inte ledsen, lite orolig som jag alltid för när jag måste göra något jobbigt men jag hoppas att den känslan ska lätta när stormen har lagt sig.

Jag hoppas att jag ska kunna sova i natt, jag skulle behöva lite sömn. Men när tankarna bara snurrar och snurrar, ja då måste man göra något åt det även om det gör ont ibland.

Förlåt om jag har sårat dig men du flrtjänar att höra sanningen då jag tycker att du är en fin männsika!