I natt var det många ansikten som cirkulerade i mina drömmar. Det var bara personer som jag har träffat på riktigt men de hade helt nya personligheter. Jag kommer inte ihåg allting exakt nu eftersom dagen har gått men något jag minns tydligt är att min pappa plötsligt reste sig upp och sa något, jag skrek och började springa därifrån. Han rusade efter mig och skrek, han stannade till och slet loss en list, så han hade nåogt att slå med, han stod i en dörröppning och ögonen var alldeles vita och ansiktet förvridet i ett grin. Han morrade att jag skulle få ångra mig...

Jag vaknade upp med ett tyst skrik och hjärtat rusade i bröstet på mig. Jag har inte varit så rädd på länge. När jag äntligen lugnat ner mig så insåg jag att stressen från gårdagen på jobbet hade förföljt mig. Det som hände inte drömmen är inte sant, det har aldrig hänt. Visst kan pappa bli arg men inte så arg. Det är antagligen mitt undermedveta som vill säga mig något. Det tog en stund att slappna av men jag slog på Harry Potter som ljudbok och slöt ögonen igen. Inga bilder alls! Jag somnade snart och sov gott tills klockan ringde.

Det var en okej kväll på jobbet idag. Det började lite struligt, men det var nog för att en del från gårdagen satt kvar. Jag blev uppstressad, jag vill inte ha så känsliga nerver. Jag vill ha lite mer tålamod än jag har nu. Det finns annat att fundera på än att gå och stressa upp sig och vara orolig hela dagarna. Men efter den incidenten så gick det bra på jobbet. Vi var ett bra gäng som jobbade och då flyter det på. Det är uppstressande med larmen som kommer hela tiden. Det är en del larm som går jämt och huvudet blir trött av att springa för småsaker. Men jag försöker andas.. Jag lämnade till slut rapportern och fick åka hem och sova.