Jag är spänd, redo och livrädd...  

Idag börjar jag med mitt nya liv. Idag kommer jag att lämna allting som jag verkligen tycker om med mat, för att inte äta någonting. Jag ställde klockan innan jag gick och la mig igår men vaknade ändå upp innan den ringde. Jag hade inte tänkt gå upp men eftersom jag kände mig pigg redan klockan 7:00 så gjorde jag mina ryggövningar och sedan klev jag ur sängen för att mata och sedan släppa ut katten. Det kändes bra när jag vaknade. Jag var inte hungrig så det blev riktigt bra att bara koka tevatten och sätta sig vid bordet för att titta ut genom fönstret. Jag satt och funderade på om jag skulle orka göra någonting idag och började med att starta upp tvättmaskinen för att tvätta lite. Nu när jag inte ska jobba så får jag väl försöka komma i ordning med mitt hushåll. Plötsligt väcktes jag ur mina tankar av att klockan ringde. Det var dags att äta min första pulverpåse. Jag har varit duktig med att ställa klockan med 3h mellanrum och blanda min måltid. Hel adagen har jag slaviskt levt under min klocka och jag har mått bra. Jag har dessutom varit ute på en promenad runda på 4km, efter det kände jag mig lite trött och då la jag mig på soffan för att titta på Criminal Minds. Disney+ hade ALLA säsonger!  Då kände jag att jag frös. Så fick stoppa ner mig bland anna filtar jag kunde hitta och sedan somnade jag. Jag fryser fortfarnade men annars mår jag bra. Det har varit en bra första dag men jag blev lite hungrig en halvtimme innan sista påsen. Jag tog även en kopp te där, jag blev lite varm i alla fall. Jag hoppas att imorgon kommer att gå bra också. Det enda negativa just nu är att jag har inget att välja på. Det är samma pulver och samma sak hela dagen. Jag tycker inte sådant är roligt, speciellt inte när det inte ens smakar gott. Jag har dessutom varit godissugen och det gick som tur var över. Det är tur att mamma kommer en sväng imorgon och hämtar lite matvaror som jag har kvar här hemma. Då jag inte får äta någonting så känns det lite jobbigt att det fortfarnade finns saker kvar i skåpen. Jag har försökt att tömma skafferiet för att inte behöva ha mat hemma men det blev inte så... Som tur är så är min plan att mata fattiga pensionärer (läs; farmor och farfar). Dem blir bara glada om dem får en låda med lite mat i. Då slipper farmor åka iväg och handla. De har ju suttit isolerade i ett helt år. Jag tror inte att min farmor mår så bra av det men jag har försökt att vara där. VI har varit där under året och hälsat på utomhus.

Nä, nu svävade vi iväg. Jag antar att det börjar bli dags att lägga sig, kan vara så att jag känner mig lite snurrig. Imorgon, har jag enbart planerat att följa min klocka som kommer ring aoch påminna mig om att äta, jag har planerat att ta mig ut på en promenade. Jag har 20km kvar innan jag äntligen har tagit mig i mål. Jag tänkte också tvätta upp den sista tvätten och jag borde verkligen kära dammsugaren. Jag måste nog sysselsätta mig för att inte känna efter om jag är hungrig eller inte... Jag är mest rädd för biverkningarna som kan bli. Men jag antar att det löser sig. Jag klarar det här. Jag kommer att må så mycket bättre efter det här behandlningsåret. Positivt tänkande.

Mitt nya liv

Var rädda om er

X0X0