Regnet föll nedför fönsterrutan precis som tårarna på hennes kind. Hennes han var full med sår och hennes handleder fulla med ärr. Hon hade aldrig trott att det skulle ske inte när allt hade varit så bra som det ändå var. Men nu var det inte som det borde ha varit. Det hade gått två månader och inget hade blivit bättre. Nu var hon nära att ge upp. Hon lyfte handen tittade på den och la den på det kalla fönstret, hennes finger följde en regndroppe som rann nedför fönsterrutan på utsidan. Det var kallt, en litet hopp tändes i hennes ögon...