Jag har sovit oerhört dåligt inatt! Det har regnat och stormat hela natten lång. Katten har varit orolig hon också, för hon har väckt mig flera gånger om inatt. Jag hade på ljudet på telefonen ifall jag skulle få en chans till jobb idag men det fick jag inte . Ja får jag inte in några pengar så blir det svårt att resa bort och jag längtar så till att få åka härifrån och göra någonting annat än det jag gör nu förtiden. Ja eftersom jag inte fick något jobb så fick ajg göra annat. Jag började med att se på film pp datorn och sedan ringde jag runt till tre förskolor var av två svarade och jag har bokat in två besök i nästa vecka . Ska bli bra att börja som vikarie i en annan kommun, det kan bara bli bättre hoppas jag. Det här är ett sätt att långsamt byta kommun och ta sig dit jag önskar i alla fall. Sedan om min önskan håller i sig eller inte det vet jag inte.

Ja nu har hela dagen sniglat sig fram och det börjar närma sig kväll. Snart är dagen äntlien slut. Inte för att jag tror att morgondagen kommer att bli bättre. Jag har inga planer alls för den här helgen. Jo det blir kanske ett besök hos min farbror och min lilla fina kusin Nova . Hon är så otroligt fin! Jag kan inte längre se fram emot helgerna eftersom jag inte kan göra något. Men jag försökar palnera lite grand i alla fall. Jag har i alla fall sett till att den kommande veckan är bokad med något att göra varje dag och sedan har jag en liten tanke om helgen men det är inget bestämt än .

Det här inlägget blev mest bara en liten osammanhängade resume av dagen och mina känslor som jag inte har någon större koll på ännu. Men eftersom jag har en sådan tråkig dag idag, så slänger jag in ett, nej två inlägg. Jag ska försöka skriva om något annat en annan gång.

Dagens Outfit!!!

Vad gör jag fel?

Ska det alltid känns så här tungt och jobbigt att tycka om någon, att bli kär? Jag förstår inte, först verkar allting så toppen och allt är bra plötsligt så är det inte lika roligt längre. Jag vet inte vad jag ska tro, jag vet inte vad jag ska göra längre. Det är bara jobbigt, och när det känns så här så vet jag att det är äkta. Jag vågar inte fråga, jag vågar inte öppna mig igen. Sist så blev det bara ett tomt skal kvar och det har tagit tid att fylla det där skalet med mig själv igen att orka leva vidare och veta att man kan vara lycklig ändå. Så faller man igen och jag orkar inte gå igenom den smärtan en gång till inte redan??!!!

Jag gillar inte den här känslan, man blir rädd och tappar bort sig själv när man bryr som om någon annan men inte vet om man kommer att få något tillbaka!

Nu är det äntligen över! Alla tårtor är klara och alla kalas är gjorda. Igår fyllde min farfar 75 år och då samlades alla släktingar, eller i alla fall 18 av 21 stycken. Ja släkten har utökats med en liten liten flicka som var tre veckor gammal när hon fick träffa allihopa. Klockan 16.00 samlades vi allihopa i farmor och farfar inte allt för stora hus. Jag hade tagit på mig att baka tårta men att det skulle bli så omständigt det visste jag inte. Jag hade till en början bara tänkt baka en tårta som farfar skulle få i födelsedagspresent. Men det slutade med att jag bakade tre tårtor, en till present, en till en som var glutenallergiker och så en för kyrkkaffet. Lördagen åt vi mat, farfmor hade beställt en planka från lanthandeln så vi slapp hennes mat i alla fall   . Sedan hade hon gjort brullepudding och inkokta päron till efterrätt med en mina kopp kaffe till alla, sedan satt vi och pratade ända tills det började bli sent och folk ville börja dra sig. Då serverades tårta och kaffe i en större kopp. Sedan åkte jag med min bror och hans fästmö hem så jag kunde se på finalen i melodifestivalen.

Söndagen började med en liten sovmorgon i alla fall och sedan skulle sista tårtan dekoreras. Det var lite pilligt men den blev klar i alla fall. Sedan fick jag slänga i mig lite lunch innan det var dags att ta med tårta och flöjt till kyrkan. Jag gick till församlinghemmet först och lämnade min tårta, den satte farmor fram på bordet direkt. Sedan gick jag upp till kyrkan där mina tjejkusiner höll på att öva inför deras sång. Jag fick de sista fem minuterna att öva lite grand. Jag skulle spela helt solo, så jag valde att inte öva så mycket. Jag blev nervös och det gick så otroligt fel, dock var det ingen som hörde. Alla gav mig beröm och sa hur bra det var. Alla utom mina kusiner som kläckte ur sig "Du skulle nog ha övat lite till". Men men, ibland går det som det går. Sedan skulle jag hjälpa till med kaffet och det, jag serverade lite kaffe och såg när alla andra tog mat, sedan fick jag ta och då var min tårta nästan slut. Den försvann på en kvart nära på. Och av alla tårtor som stod där så såg min snyggast och godast ut, så kan ju vara därför som den försvann först! Sedan klockan 17.00 kunde jag äntligen åka hem och vara på dåligt humör en stund. Jag hade en dålig dag i söndags och ville inte alls vara med, men gjorde så gott jag kunde. Har vett att inte visa att jag är på dåligt humör :P