Ibland undar jag om det är mig det är fel på eller om hela världen har gått och blivit upp och ner. Det är inte längre så bra som det kändes från början. Jag funderar fram och tillbaka ganska mycket nu för tidden om jag verkligen har valt rätt. Det känns inte så längre....   Det som ska föreställa vänner är inte alltid det man tror att de är. Första gången är allting bra och allting verkar stämma perfekt, ju mer tiden går känns det som det bara blir värre och värre... Jag vet inte vad som är sant och falskt längre. Det går inte en enda dag utan att jag hör något negativt om mig själv och då är det inte lätt att lägga allting bakom sig och hoppas att det inte syns. Jag vet inte hur mycket jag visar....

Fick idag höra att jag är som ett stort mysterium   Det finns de som inte vet någonting alls och de som tror sig veta allt. De som tror sig veta allt är de jag har svårast att acceptera just för tillfället, för det är de som inte är så snälla alls just nu vilket sårar en del i hjärtat medan allting annat rasar samman.

Alldeles nyss fick ajg höra att jag var tråkig för att jag inte ville gå ut på krogen, men det går inga bussar så jag kan varken ta mig dit eller hem igen. Jag är trött och har varit uppe tidigt och huvudet värker. Då är det inget kul att gå på krogen heller, vart ska jag sova inatt? På gatan kankse? Nej jag tror inte det!    

Nej nu tänker tråkiga jag ta och kolla in en film, eller nej först är det Merlin på tv och efter det kan det bli Twilight     

Ibland behöver en ensam själ någonstans att värma sig....