Det började mörkna, solen hade gått ner för länge sedan och snön föll, lika lätt som tårarna formades i hennes ögon föll snön...

Vad gör man när allting faller en ur händerna, när du bara står där och ser hur allting rasar samman? Du kan ingenting göra, dina fötter sitter fast, hur mycket du än kämpar för att rädda det som en gång var kommer du inte längre än till att du blir stående där du står och får se hur det ramlar, sten efter sten. Snart ser du ingenting för allt damm som bildas, och tårarna gör allting så suddigt, du kan inte längre urskilja någonting. Bit för bit faller det, allting som du har byggt upp faller ner igen och ingenting kan stoppa det. När dammet har lagt sig ser du bara bitar av vad som var. Nu blir det till att pussla för att hitta rätt bit för att kunna bygga upp allting igen. Du kan inte skapa något nytt förrän du har fått alla gamla bitar på plats och löst allting som har gett dig problem. Problemen försvinner inte bara för att du blundar...

Tårar rinner mer när ingen ser

Tårar rinner långsamt ner

Tårar rinner när ingen ser.